Idag har jag skrikigt åt mitt barn (1år)och tagit hårt i barnets armar. Jag har bett om förlåtelse och skäms och ångrar mig så! Vad ska jag gör för att reparera skadan? JAg vill inte att mitt barn ska vara rädd eller hämmas!
Jag tycker att du har gjort det rätta redan nu: bett om förlåtelse. Kanske du kunde förklara _varför_ det blev så. Tex förklara att du hade sovit dåligt eller att det var varmt och du hade ont i huvudet eller så`? Och förklara att det inte var barnets fel.
Du har ju visat att du ångrar dig och jag tror att barn mår bra av att veta att även vuxna kan göra fel.
Men det känns så hemskt att inte behandla mitt barn med 100% tålamod och kärlek STÄNDIGT! Barnet är oskyldigt och förtjänar bara det bästa. Jag känner mig inte bra nog!
Hmm, jag tror inte en 1-åring förstår så mycket språk mera gester och miner. Om du har sagt förlåt och sett ledsen ut så kanske det har förstått lite i varje fall. Men däremot har inte långtidsminnet kommit igång vidare i den åldern så barnet lär inte komma ihåg så mycket av det där.
Jag kände mig riktigt hemskt här för några veckor sedan. En mygga hade satt sig på pannan på min 16 månaders kille. Jag slog till myggan av gammal vana plus jag ville ju inte att den skulle göra illa mitt barn! Men jag tänkte ju inte alls så långt att min son inte har en susning om vad myggor är och visste inte att han hade en i pannan. Det enda han såg och kände var hans mamma som slog till honom i ansiktet. Ja, jag slog ju inte hårt bara såpass att myggan föll av. Men man kan ju inte förklara för en ett-åring! Jag kände mig riktigt hemsk då han började gråta, inte av smärta utan just av att han blev skrämd och rädd utav mitt beteende mot honom.
Men sånt där kan hända och man kan inte göra mycket åt det i efterhand. Vara noga med att tänka sig för innan nästa gång. Min son visade inga som helst tecken att han tagit någon skada av klappen i pannan 30 minuter efter att det hänt. Och han är precis som vanligt mot mig.
Och nog har jag höjt rösten mot honom också och tatt hans armar för att hålla honom framför mig och få ögonkontakt. Han är ibland väldigt elak mot lillebror på 2½ månad och på nått vis måste man ju visa att vissa saker kan man bara inte göra. Jag visar det genom att säga med hård röst att det är fel samtidigt som jag håller i honom och ser till att han verkligen ser mig i ögonen och hör vad jag säger. Jag vet helt enkelt inte något annat bättre sätt att visa till någon som ännu inte förstår språk att något är fel.
Dina föräldrar tappade säkert oxå tålamodet någon gång..nä inte bra men se vilken fina värderingar du har. Känner du att tålamodet ryker så gå bort en sek..och tänk på vad dåligt du mådde idag. Tycker du ska gå och kolla på ditt pyre och tänka på att imorgon är det en ny dag.
Men TS, en förälder är bara människa och en människa har inte 100 procent tålamod jämt. Och du kan inte alltid vara glad mot ditt barn, du måste kunna sätta gränser och säga till på skarpen ibland. En förälder ska ju inte bara vara som en kompis, en förälder ska vara den som uppfostrar och vägleder barnet!
Är en förälder hela uppväxten bara glad och förstående hela tiden och stryker barnet medhårs då gör man barnet mer skada än nytta! Som förälder kan man inte vara glad jämt och ständigt. Det funkar inte.
TAck för kloka ord och ert stöd. Det jobbiga är att hon inte ens hade gjort ngt riktigt fel utan vi hade kommit hem från stranden och skulle duscha av oss. Hon ställde sig upp och gnällde och ville ur badkaret, sen ville hon inte torkas och sen skulle hon ner och rota i de sandiga kläderna. Då när jag stod där naken och vattnet droppade kände jag att tålamodet tog slut och jag inte orkade.
TS: Det är fullständigt normalt att vara mänsklig! Man blir trött efter en dág ute och man blir trött då barnet gör saker man helst skulle se att den inte gjorde. Och visst blir man ledsen på sig själv om man låtit tröttheten gå ut över barnet men det är samtidigt ett tecken på att du är en förälder som tänker och granskar ditt uppförande och ditt sätt att uppfostra. Även ett tecken på att du vill vara en bra förälder vilket betyder att du måste älska ditt barn väldigt mycket och det känner hon!
Tack Da Ciss för dina väldigt uppmuntrande ord!
Idag har vi haft en riktigt mysig dag! Känns så bra! OCh prinsessan visar inga tecken på att hon blivit märkt av gårdagen. Jag hoppas hon mår riktigt bra!
Jag har också skrikit på mitt barn. Känner mig rätt dum efteråt för hon är bara sju månader. Men ibland blir man bara så frustrerad. Jag känner mig inte som en dålig mamma för det. Det sker ju inte speciellt ofta och är mer undantag än regel.
Va skönt att det känns bra idag!!
Tänker..finns det dom som aldrig tappar tålamodet??
Tycker jag nästan låter lite läskigt..eller hur. Skulle någon säga til mig min mamma va alltid glad skulle jag nog undra lite..hela välling paket på golvet..smile..trotsigt
barn..smile..folk som går in i vagnen...smile..vatten flaskan tappad för hundrasjuttonde
gången..smile etc..nu menar jag inte att man ska tappa greppet varje gång men lite pust och stön kan man väl få kosta på sig.
Jo, det är nog sant. mkt ligger nog i mina höga krav!!
Jag har också skrikit åt min dotter 7 mån när mitt tålamod har nått sin gräns. Jag får otroligt dåligt samvete varje gång o är rädd att jag skadat hennes o mitt förhållande. Jag vill inte att hon ska bli rädd för mig, utan jag vill att hon ska känna att jag är hennes trygghet...
föräldrar är också människor och kan fela...
den här typen av misstag tar nog inte ditt barn skada av..
det viktiga är att kunna erkänna för barnet att man gjort fel.
då lär sig barnet att även du kan göra misstag som mamma
men att man då ska be om ursäkt...
oroa dig inte...
tror i stort sett ALLA föräldrar tappar tålamodet o skriker åt sina barn elelr tar tagi armen, alla ha rju en dålig dag, du visar ju iaf ånger och abd om förlåtelse!