dårt asöires setuG

Jodå. Borde gå och lägga mig , men Sune vaknar säkert ändå snart ju. Har lite ont i ryggen av bärandet och de stora tunga tuttarna. Men jag mår bra.

Hur mår du då`?

Men det är gott med godis! Själv äter jag non-stop och lussebullar, hela dagarna. man ska inte ha sådant hemma. Det går ju inte att låta bli ju!!!
Stringen köper hem sådant han vet att jag tycker om för att vara snäll, fast egentligen är det kanske inte så snällt..? Fast jo, det är snällt.

Å nu blev jag jättesugen på Lussebulle, fast nu finns inga tinade kvar.
*tar en näve non-stop*

Läste att ni fått medicin till G. Hoppas att han blir hjälpt av det. Min son var också hyperaktiv när han var liten, fick medicin när han var 9. Kan säga att åren innan dess var total kaos för honom (ja, för oss med fast på ett annat sätt). Men medicinen var det som gav honom chansen att visa vem han egentligen var. Inte bara den där jobbiga ungen som ingen bjöd på kalas.

Av medicinen eller hyperaktiviteten?

Tja, när han var mindre så var han ju bara en fartig unge, överallt, klättrade jämt, allt gick fort och han tröttnade snabbt, lyssnade inte, glad, LÄT HELA TIDEN (minns jag nu) guuud vilka jobbiga ljudeffekter han hade till allt han gjorde

När han blev äldre och började skolan så hände det ofta tokiga saker, särskilt med andra barn inblandade. Han var otroligt envis och fick han för sig något så gav han sig inte. Blev han sur så klättrade han upp i ett träd och vägrade komma ner förrens skolan ringt mig på jobbet och jag fick komma och säga åt honom att klättra ner. Han hade ALLTID rätt, (på riktigt), men kunde inte argumentera och föklara så att de försod honom. De kunde inte få honom att förstå heller. Han tog/tar allt ordagrant, så om en lärare sa "vänta en minut sedan kommer jag", så blev han galen om han fick vänta längre. Om läraren skällde på honom då, så stack han. Upp i trädet...
Det var svårt med läsning och skrivning också. Han skrev för snabbt, ingen kunde läsa vad han skrivit. Han har dyslexi också, det blev bättre efter att han fick den diagnosen.

Till och från mådde han nog dåligt tror jag,  mest i situationer som han inte klarade av. När det blev för mycket intryck. Affärer, på stan, tivoli, sommarland, badhus osv. Allt sånt kul man vill göra med sina barn slutade ofta med katastrof och bråk. Han orkade helt enkelt inte. Hans järna gick på högvarv. Han gömde sig under en filt istället för att leka med de andra barnen. Så hanterade han det.

Oj, vad jag skriver.
*gäspar*

Tänk att han är 17 år nu och data/mattegeni. Han kom på 107 plats i mattetävlingen för Gymnasister i Sverige. Flera tusen deltagare. Det går bra för honom.

Tack, jo han är duktig. Men man kan lätt bli galen på honom. Han fattar inte varför jag säger att klockan är 21:30, när den bara är 21:26. Sedan kan vi diskutera det i 35 minuter.
Försöker förklara att man säger så ibland, att man rundar av, att man menar ungifär, att det inte är så himla noga, men det är det tydligen... (hade den diskussionen idag)

Oj, klockan är 00:50, exkakt!!

(Inte säga guud klockan är ju fan ett!!)

Nu säger jag godnatt. Det vär länge sedan jag satt uppe så här länge. Trevligt!
Ses imorgon

Väck honom!