Diskuterade det här om dagen och flera tyckte att det måste vara nå fel på blyga/osociala människor.
Jag är enligt mig själv lagom social. Har lite svårt för hypersociala som pratar med allt o alla precis överallt utan minsta hejd och inte förstår när dom är oönskade.
Så jag kan tycka att det lika illa att vara för social.
Vad säger ni?
Alla måste väl få välja hur sociala de vill vara?
Som vanligt så flödar empatin! Världen är fortfarande (inte ännu) svart eller vit. Det är klart som korvspad att den "osociala" kan ha någon form av problem. Kan t o m vara troligt men det är inte alls säkert att denna lider av det. Kanske bara trivs i skuggan. Men kan lika gärna lida allvarligt utan att vara förmögen att göra något åt saken själv.
Ett litet tips, läs på lite om Aspergers syndrom.
jag lider inte av att jag är osocial. tvärtom. jag trivs med det.
visst det kanske är nåt fel på mig -- men vad skulle det vara då? Och varför är det ett problem?
Jag håller med Hellvihumle.De åsikter som folk i den här tråden har får mig att bli mörkrädd.Har ni provat att ge de här blyga människorna lite tid? Som sagt att genast besluta sig för att de är konstiga och otrevliga och frysa ut dem ännu mer är MOBBING .Jag hoppas ni inte lär ut samma sak till era barn...men det gör ni väl.
mrs Elliott skrev 2008-10-09 09:58:50 följande:
Ju äldre jag blir detso mindre utbyte får jag av sociala relationer. Vuxna svenskar är så konstlade och falska. Man ska gå runt och låtsas vara vän med alla.
Ju äldre jag blir detso mindre utbyte får jag av sociala relationer. Vuxna svenskar är så konstlade och falska. Man ska gå runt och låtsas vara vän med alla.