Ingen livsglädje del xx

Kikar in efter helgen...Tack detsamma JG!Har du ringt idag?Imorrn börjar jag med Cymbaltan, lite nervöst. Är rädd för att jag tar en tablett, åker till jobbet och sen börjar må illa e.d.Borde vänta till helgen, men vill ju börja så snart som möjligt.Har tagit mig till kontoret idag, men känner mig helt handlingsförlamad, orkar inte göra något.Har kommit på att jag saknar en vän så förfärligt mycket. HAr haft möjlighet att få vänner, men har inte vågat mig på att komma nära någon. Kram till er alla som kämpar!

Hoppas en ny tok får hoppain i tråden.Har mått dåligt med bla ätstörningar i många år, men det blev lite bättre ett tag efter lite hjälp.Blev gravid och tyvärr knäckte bla min sambons arbetskompis mig totalt, hans ständiga ifrågasättanden och kommentarer.Ätstörnigne kom tillbaka, men ja gick väl på halvstång.Blev gravid igen men nu har allt gått utför totalt, får i mig lite Te per dag.Var hos läkaren på vc i fredags och hade blodsocker på 2,3, han blev en smula tokig.Han ringde till och med i helgen och kollade om jag hade druckit något mer.I söndags hotade han med tvångsvård om jag inte gick frivillig för att kolla och få näring.Gjorde det till slut med stor vånda, jag ärinte underviktig och det kändes hur dumt som helst.Läkaren där kände på fläsket och konstaterade att det var lungt.Hu har aldrig skämts så.Är på gång med lite hjälp från ätstörningsmottagingen,ett samtal per vecka.Hur jag ska lyckas börja äta, vete tusan.Önskar bara at tjag kunde få försvinna från livet.

Hej på er!Jag är TS i de andra trådarna.Jättebra HH att du har startat den här tråden igen! Verkligen jättebra! Du är en underbar människa HH som hjälper och stöttar alla så fint! Du kommer alltid med så bra råd. Glöm inte bort dig själv bara!Det behövs sådana här trådar där man kan få skriva av sig om precis allt som rör sig i huvudet.Jag har läst allt ni skrivit. Har påbörjat flera inlägg här, men sen har jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Vill så väldigt gärna hjälpa er, men så blir jag så rädd att det jag skriver är dåligt och då låser det sig helt.Overload - Jag kommer ihåg dig från förra tråden. Det smärtar mig att du mår så dåligt. Men försök att kämpa vännen, ge inte upp! Vi får kämpa tillsammans! Även om det kanske inte känns så nu så finns det ljus någonstans. Vi ska uppnå det tillsammans!*kram*Och till alla er andra - Ni är så duktiga som kämpar på! Det kommer man långt på. Sen är det ju också väldigt viktigt att man får professionell hjälp så att man kan ta sig ur det som är jobbigt. Det finns hjälp att få för alla! Ge inte upp!Många kramar från mig

Så, nu har jag dragit första vita lögnen åt en kollega/vän, att jag bara har varit hemma för att jag är snuvig. Har tagit steget att boka in besök hos psykologen och kommer ta upp ev medicinering. Sen får tiden utvisa.

 Tack tack H H. Nu på onsdag redan fick jag en tid så då ska vi påbörja arbetet med att kartlägga det som varit och prata om tidigare diagnoser så jag får rätt hjälp.  Önskar att jag inte varit en sån streber tidigare för det har varit svårt att hålla jämn takt med allt efter det. Volymkontrollen är ur funktion. Jag hoppas fasaden spricker och att jag sänker garden hos psykologen så jag tar emot hjälpen... Jag tror man är mästare ibland på att hålla undan vad man känner, för att gasa vidare. Kram och tack igen.

Usch, idag känns allt bara jobbigt... Vaknade sent efter att inte ha kunnat sova, kom ut i vardagsrummet och såg massa tallrikar på bordet. Kände att jag bara inte orkade. Sen dess har jag inte gjort någonting. Satt i soffan och slötittade på TV i ett par timmar.Vad ska man göra med sina krossade livsdrömmar? Har kommit fram till att tre av fyra aldrig kommer slå in!