Ingen livsglädje del xx

HellviHumle

Äldre 23 Oct 21:02
235 svar

Citera Återställ Anmäl

Ingen livsglädje del xx

jag vill också skrev 2008-10-22 23:48:20 följande:

Okej, nu har jag berättat för min syster!Hon sa att hon har märkt att jag inte mår bra (men hon vet inte allt vad det beror på). Hon sa att hon önskade att hon bodde närmare så hon kunde hjälpa mig. Hon tyckte också att jag ska gå till pappa och berätta. Men hon tyckte inte att mamma behöver veta, och om hon ska veta, så behöver hon inte veta allt. Så nu försöker jag samla mod till att berätta för pappa, så han kan hjälpa mig att söka hjälp. Hur jag ska våga berätta för honom däremot är en annan femma. Visst vet jag att han verkligen skulle vilja hjälpa mig, men jag är rädd för att han ska känna sig misslyckad som förälder.Får nog försöka prata mer med syrran när vi ska dit på söndag.
Det är alltid en risk att föräldrar tar åt sig och känner sig som dåliga föräldrar. Naturligtvis är det sällan det det beror på. Jag menar att föräldrarna kanske gjort fel men inte uppsåtligen. Det finns ytterst få föräldrar som inte vill sina barn väl. Föräldrar vill sina barn väl och gör det de tror är bäst. Då är det lätt att de känner sig anklagade när något "gått snett".
Du känner väl din pappa bäst och om du tror att han tar det på rätt sätt så berätta. Kanske din syster kan prata med honom annars.
Kan inte din syrra hjälpa dig ta kontakt med någon? Hon behöver ju bara försöka fixa en tid någonstans.
HellviHumle

Äldre 23 Oct 21:08
#178

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-23 12:55:12 följande:

jag har ingen å prata med.. ingen som förstår och jag klarar inte av att kontakta någon form av psykolog. Är långt nere i blyghetsträsket just nu.Hela min familj har vänt mig ryggen.. jag har liksom ingen energi kvar längre..ät trött hela tiden.. tom idag när jag för första natten på 4 månader har sovit lite mer än 6 timmar utan att vakna..
Blir ledsen att höra att du far så illa nu. Finns det ingen i din närhet som kan hjälpa dig med en kontakt? Jourhavande medmänniska?
Depressionen tär på energin, inte konstigt alls men jobbigt som f*n! Att inte få sova ordentligt gör det inte bättre heller.
Om du vill ha någon att ösa ur dig till så vet du var min inbox finns. Här eller på Lyckan!
Kram på dig.
HellviHumle

Äldre 23 Oct 21:24
#180

Citera Återställ Anmäl

lilla hon skrev 2008-10-23 13:18:05 följande:

Snubblade över den här tråden... vet inte om jag passar in här men jag vet inte vad jag ska göra... Jag gjorde en abort för en tid sedan och har efter det mått så fruktansväer dåligt. Jag bara gråter, kan inte äta, kan inte sova. Egentligen vill jag inte alls fortsätta leva. Men jag har 2 små barn, och DOM kan jag inte svika. Men jag svek det tredje.... Har varit välldigt nere periodvis innan detta också, men det här är så fruktansvärt så jag vet inte vart jag ska ta vägen...
Klart att du är välkommen hit. Det är därför vi finns här, så vi kan stötta den som behöver det. Alla har nå't att ge, fast jag vet att en del inte tror det. Alla har erfarenhet av att må dåligt.
Som "overload" sa så går det inte att få det beslutet ogjort. Det är bara så lätt att fastna i så'na saker. Tankarna snurrar runt i varv på varv. På något vis måste man leva med det man gjort. Man behöver nog förlåta sig själv, kanske tänka tillbaka och se om det just då, när man tog beslutet, kanske var det bästa för stunden. Alla gör vi fel ibland utan att hinna tänka över alla konsekvenser. Ibland har vi inte ens alla fakta för att veta vilka konsekvenser som kan uppstå.
Sorgen försvinner nog aldrig försvinna (ska kanske inte heller) men kommer minska. Bli mer hanterbar.
Jag tycker att du ska ta kontakt med läkaren du haft kontakt med och tala om hur du mår. Det är ju inte ovanligt efter en abort. Och be denne hjälpa dig att få hjälp!
HellviHumle

Äldre 23 Oct 21:25
#181

Citera Återställ Anmäl

lilla hon skrev 2008-10-23 14:48:15 följande:

Svar på #174Usch förstår inte hur jag kunnde utsätta mig själv för detta. Allt i mig skrek bara NEJ! Men ändå gjorde jag det. Känns som jag precis "vaknat upp" och insett vad jag faktist har gjort.
Kram
HellviHumle

Äldre 23 Oct 21:31
#182

Citera Återställ Anmäl

lilla hon skrev 2008-10-23 21:16:07 följande:

Svar på #176Jag vill inte leva utan NÅGON av mina barn.... Har varit gravid 4 gånger men har "bara" 2 här hos mig. Första var ett missfall, det var tufft men nu har jag orsakat mig själv samma smärta igen. Gammla sår har rivits upp. Men denna gången kan jag inte trösta mig med att: "Det var inte något jag kunde förhindrat, något var fel på barnet". Vet ju inte om detta heller hade fått utvecklats till ett barn, det var ju så tidigt. Men mest troligt hade det blivit en underbar liten unge som jag hade älskat över allting... Och jag lät den inte få det. Den fick inte en chans att visa vem den var, fick inte en chans att upptäcka livet... Jag tog livet ifrån mitt eget barn. Känner mig som en misslyckad mor... Jag skulle ha skyddat det från allt ont, inklusive dess far och mig själv.
Ta vara på dina två barn. Det är det bästa du kan göra framöver. Tyvärr kan vi ju inte backa livet hur mycket vi än skulle vilja. Jag vet inte anledningen till aborten men antar att du/ni ansåg att ett barn till inte passade in av någon anledning.
Kram
HellviHumle

Äldre 24 Oct 14:16
#207

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-24 01:02:14 följande:

jag klarar inte av att ringa till t e x jourhavande människa. Det tar flera dagar för mig att förbereda för ett samtal jag behöver ringa.. Jag kan itne bara lyfta och slå numret... Låter jättedumt jag vet, men jag har alltid haft det så!Vet inte vem som skulle hjälpa mig av de jag har runt i kring mig.. Klarar inte av att be dem heller.
Får väl erkänna att jag har ett liknande problem när det gäller att ringa. Har inte varit så förr utan kommit på senare år. Har fått så svårt att ringa till olika ställen, vilket förstås straffar sig. Inte gör det att det blir lättare heller.
När jag äntligen ringer och den man ska ha tag i, inte finns på plats så är det kört.
Du får så gärna inboxa mig om du vill.Det är inte samma sak men i alla fall bättre än att bära allt själv.
HellviHumle

Äldre 26 Oct 19:33
#210

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-26 12:00:05 följande:

Kul, fick precis reda på att jag ska vara helt ensam på julafton.. inte ens min son ska ja få ha hos mig för han ska vara hos sin farfar,.Nu hatar jag att fira jul men det är ingen tid på året då man vill vara ensam.jag hatar det här!!!
Kram
HellviHumle

Äldre 27 Oct 21:17
#215

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-27 21:14:21 följande:

Fast hur vägrar man?Å han kommer vända på det så jag komemr ha pissigt samvete och känna mig ashemsk för han minsan inte får träffa sin farfar!Är de så svårt å fatta att ja vill vara med min son på jul liksom?
Kanske är det så att han vill det också? Är det nå't som hindrar att du är med där?
HellviHumle

Äldre 27 Oct 22:25
#217

Citera Återställ Anmäl

Om du har svårt för henne och inte kan stå ut för ditt barns skull, så är det nog en dålig idé att vara där.
Separerade föräldrar brukar dela på helgerna. Så då kan du ju räkna med att ha nästa jul.
Min dotter har sitt ex med på julafton. Hennes nuvarande fixar det liksom exet. Vi har allmänt trevligt allihop. Jag vet att alla inte kan göra så men det underlättar mycket.
HellviHumle

Äldre 27 Oct 23:23
#219

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-27 22:29:28 följande:

jo ja vet hur det "Brukar" vara men vi har itn en vanlig situation här och jag HATAR att han inte hör med mig utan bara bestämmer själv!Sen när har inte JAG något att säga till om när det gäller vår son?
Jag håller helt med dig där. Naturligtvis så borde ni kunna diskutera saken innan någon fattar några beslut alls. Är han helt omedgörlig?
Att ni inte har en vanlig situation är inte konstigt. Det finns inga så'na. Alla situationer är unika.
HellviHumle

Äldre 28 Oct 01:09
#222

Citera Återställ Anmäl

Anonym (mörker) skrev 2008-10-28 00:35:36 följande:

Hej töser !Någon av er som vet hur man botar smärta vid svanken typ?Vet inte vad jag gjort , men det påverkar mitt humör... och jag som precis börjat le och skratta lite mer än vanligt.. nu klarar jag inte av det..Och samma visa som alltid.. tar mig inte till läkaren.. rädd för allt han eller hon kan tänkas säga.......
Vill bara påpeka att jag inte är nå'n tös. Mera gubbe i så fall!
HellviHumle

Äldre 5 Nov 18:26
#226

Citera Återställ Anmäl

Kram på er allihop.
Det finns inget tvång på att skriva. Kom bara ihåg att det många gånger lättar en smula när man får dela med sig av all skit man bär på.
Så skriv så ofta och så mycket ni känner för.
HellviHumle

Äldre 6 Nov 09:09
#231

Citera Återställ Anmäl

Anonym (maskros) skrev 2008-11-06 07:05:37 följande:

hej jag hoppas man bara kan hoppa in?? jag fick en son för ett årsedan och blev sjuk precis efteråt. jag gick ner mig i en depression i våras och lyckades på något vis kravla mig ur det mörka hålet, men jag når bara en viss punkt sen går det inte mer. försöker sysselsätta mig hela tiden (så gott det går med min sjukdom) för att bara hålla huvudet ovanför vattenytan, men det är så kämpigt och så blir jag förkyld titt som tätt och då stannar ju hela kroppen av. då blir jag ledsen och deppig igen. vet inte vad jag ska ta mig till?? känns som att jag ska bryta ihop när som helst. när ska mitt gamla liv komma tillbaka?? sitter med en 1-åring och gråter varje dag. älskar honom, men man känner sig inte som en bra mamma när livet känns så här...tack för att jag fick skriva av mig..
Klart att du får hoppa in här.
Jag tycker att du ska ta och prata med BVC om saken. De bör kunna hänvisa dig till psykolog eller kurator. Annars tar du kontakt med Vårdcentralen och säger hur det är. Det låter i mina öron som en förlossningsdepression. Tyvärr inne alltför ovanligt.
Det är verkligen inte meningen att du ska behöva gråta varje dag. Har du någon i din närhet, du kan prata med?
I vilket fall som helst, fortsätt gärna skriva här.
HellviHumle

Äldre 6 Nov 13:15
#233

Citera Återställ Anmäl

Anonym (maskros) skrev 2008-11-06 12:46:54 följande:

jag har varit hos psykolog i våras när jag brakade in i väggen. tyvärr är det inte ovanligt med min sjukdom att man får depression så hon uteslöt förlossningsdepression...nån gång i mellan allt elände så kan jag känna mig riktigt glad, men sen kan jag plötsligt må sämre och gråta en vecka i sträck. jag vet ju att jag är välkommen hos den psykolog jag hade för hon var riktigt bra, men jag har ingen som kan ta hand om min son (min sambo gick arbetslös i våras) och jag kan inte ta med mig honom dit då jag måste ta buss. måste säga att jag sitter fast i denna lägenhet för jag klarar inte bära min son i trapporna . under graviditeten flyttade vi till denna plats och jag känner ingen här. var meningen att jag skulle börja träffa människor på öppna förskolan, men jag blev sjuk istället...har en deprimerad alkoholiserad pappa som ringer jämt, men som jag inte har nå't stöd att få från. annars har jag mailkontakt med andra vänner, men ingen riktigt som står mig nära. så det är bara min sambo jag kan prata med och han är världens underbaraste, men det känns ensamt när han inte är hemma. tycker så synd om honom och min son som ser mig ledsen så här...älskar dom ju så mycket!!
Jag är nästan säker på att han kan ta ut VAB om du ska till psykologen. Kolla med FK. Har för mig att det gick under "Tillfällig vård av barn med sjuk ordinarie vårdnadshavare" eller nå't. Försök att få en tid hos psykologen, när du nu har förtroende för henne.
Roligt att du kan prata med din sambo också.
HellviHumle

Äldre 6 Nov 19:00
#235

Citera Återställ Anmäl

Anonym (maskros) skrev 2008-11-06 14:38:51 följande:

tyvärr så har vi ingen bra ekonomi så vi har inte råd med att min sambo ska vara hemma. han går på praktik och har äntligen chans att få ett jobb efter 3 års arbetslöshet så jag vill inte vara nån börda. tack för att du lyssnar iaf. jag hoppas på att kunna ta mig ur detta själv. det hjälper iaf att prata om det för jag har försökt att skyffla det under mattan länge nu. jag är ett maskrosbarn så jag kämpar med en del från min uppväxt också. vill gärna gå till psykolog, men vet inte hur jag ska göra...
Ni kanske inte har råd att han är hemma någon halvdag ibland men ni har säkerligen inte råd med att du risar ihop fullständigt. Då kanske han måste vara hemma betydligt längre. Beroende på hur dåligt du mår så måste ni ev prioritera.
Du får gärna fortsätta skriva här men det är ändå inte samma som en psykologkontakt kan ge.
Hör av dig igen!
Kram

«
‹
Sida 6 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ingen livsglädje del xx

Ingen livsglädje del xx

INNEHÅLL