När blir det bättre
alla sörjer olika och olika länge så det är svårt att ge något korrekt besked.
Jag tala utifrån mig själv.
Sorgen försvinner inte, man lär sig att leva med den och tillslut blir den hanterbar.
Det är 2 år och 4 månader sedan min son dog och jag vill nog säga att det första året var jobbigast.
Idag har jag ett bra liv med min barn som finns i livet, men bara för att jag skrattar betyder inte att jag har slutat att sörja. Sorgen finns där som en liten sårskorpa som kan rivas upp till ett sår ibland, men sorgen är inte lika djup längre. Jag gråter en stund och sedan så är det bra, återhämtningen tar inte lika långtid. Sorgen har blivit min vardag då jag har lärt mig att leva med den.
När man är i den akuta sorgefasen så tror man aldrig att det skall bli bra, jag kommer ihåg att jag tänkte ska det vara så här mörkt för alltid nu? Tänkte också att jag aldrig mera kommer att kunna må bra och glädjas åt det livet har att erbjuda, men det kan jag idag.
Livet kommer aldrig att bli som det en gång har varit då mitt hjärta är sarjat för alltid.
Men jag kan skratta från hjärtat av lycka för det goda och bra som jag får uppleva.
Man tror inte att man kan överleva detta fruktansvärda men det gör man, man har ju inget val.
Tycker du skall gå in och läsa denna blogg en mamma som har förlorat sin dotter, en mycket fin och välskriven blogg.
Jag hoppas att du en dag kan känna glädjen igen, den kommer men ge det tid, sorg tar tid.
Mång kramar Linda