Min systerdotter dog (eget val) för 3 veckor sedan. Det är det värsta som hänt mig i hela mitt liv. Jag bara gråter o gråter...
Trodde att det kanske skulle bli lite bättre efter begravningen i lördags - men det känns bara värre o värre hela tiden.
När "brukar" den allra värsta sorgen ge med sig??
Jo, det är klart...
Det känns bara så jobbigt allting.
Både sorgen för att hon är borta, tankarna på min stackars syster o hennes familj, andra tankar som irrar runt - tänk om mina egna kommer göra nåt liknande när de blir äldre, skuldkänslor för att vi hade så dålig kontakt de senare åren - jag var hos henne "jämt" när hon var liten...
Som det är nu gråter jag halva tiden på jobbet, o hemma så fort barnen gör nåt annat o inte ser, o sen när de har lagt sig för kvällen...
Tack för alla svar!!
Och jag känner med er också. Det allra värsta måste ju vara att förlora sitt eget barn, detta var ju inte ens min egen...
jodå jag tar mig tid att vara ledsen, försöker bara behärska mig när barnen är med - de behöver ju inte vara ledsna bara för att jag är det...(de kände henne inte, äldsta sonen har bara träffat henne ett fåtal gånger)
jag har några vänner som jag kan prata med men vet inte ens vad jag vill säga - tankarna liksom löper amok när de börjar så jag hinner inte sätta ord på dem ens. Förmodligen blir det lättare att prata om ett tag när jag inte börjar gråta så fort jag tänker
jag kanske ska försöka med det. Men idag har det varit liite bättre iallafall.
Nån dag framöver ska jag åka hem dit hon bodde med sin pappa - det var där vi umgicks som mest. Jag kommer garanterat att gråta mer än tidigare där men jag har fått för mig att jag kan säga hejdå på ett för mig mer "riktigt" sätt när jag åker dit än som det var i kyrkan. Kistan var ju dessutom stängd så vi fick inte se henne heller..