Dryga bonusbarn?

Om flickan längtar efter sin mamma när hon är hos er så kanske ni borde ta det på allvar och fundera på om det inte vore bättre för henne att få vara mer hos sin mamma. En del barn känner större trygghet hos den ena föräldern i perioder och jag tror inte att relationen till den andre föräldern blir direkt bättre av att man tvingar barnet att vara där mer än det egentligen vill.

Det är ingen prestige i att barnen skall vilja vara lika mycket på båda ställena, det viktigaste är att man hittar den lösning som är bäst för barnet för tillfället. Sen är det tyvärr många omkringliggande faktorer som också påverkar hur man har möjlighet att lägga upp umgänget, men man måste ha barnets bästa för ögonen, inte något slags missriktat rättvisetänkande.

Barn är inte dryga. Det är jobbigt i perioder att vara fyra år. Se henne som en annan människa, en liten sådan, istället för att försöka uppbåda moderskänslor. Låt pappan ta mer ansvar och få mer tid med fyraåringen. Det är jobbigt att bli storasyskon även om man har samma föräldrar. Tala med din sambo och försök komma överens om hur ni skall hantera det här. Lycka till!

Jag kan tyvärr känna likadant som dig... Min sambo har en dotter sen ett tidigare förhållande och jag klarar inte av henne... hon är 8 år nu och vi har en gemensam dotter som är 1 år... Det som kändes som moderkänslor är definitivt inte det nu när man har en egen...

Vill ju självklart inte känna att man tycker bonusbarnet är drygt och jobbigt men hur man än försöker övertala/hjärntvätta sig själv till det så är det inte säkert det funkar... Har tyvärr inga råd att ge då jag själv inte vet vad jag ska göra åt allt... Men det är otroligt skönt att höra att det finns andra som känner likadant.

Jag känner mig som världens häxa och känner inte igen mig själv i det... det är inte jag! :(

Jag känner precis likadant....
Har en bonusdotter på 6 år (varit i hennes liv sedan hon var 2 år)och sedan jag blev gravid (min dotter är nu 8 mån) så mer eller mindre "tål" jag inte min bonusdotter. Jättehemskt....vill inte alls känna så här.
Känns mest som att hon är ivägen hela tiden, fast det inte är hennes fel. Så fort lillasyster föddes ville hon flytta till oss från en annan stad och det fick hon såklart (tidigare haft varannan helg), men uuuuhhh vad jobbigt det är.
Hon är dessutom väldigt krävande och vill ha uppmärksamhet HELA tiden, både från mig och min man. Hon kan inte sitta och leka själv. Hon har alltid varit sån, men det är extra jobbigt nu när det finns en till liten tjej i familjen som ska dela uppmärksamheten. Hoppas att det blir bättre och jag försöker verkligen hela tiden.....Skönt att höra att man inte är den enda.

kanske det kan bli annorlunda om bonusarnen får vara med och välja kläder till bebisen, hjälpa till vid badning och blöjbyte? Det har jag alltid låtit mina äldre göra och det har funkat bra. När jag ammade så hade jag de andra barnen vid sidan om mig och vi läste bok samtidigt, så man kunde hålla lite om dem samtidigt. Jag berömde dem även när de hjälpte till och så vidare. Hoppas att det kanske kan göra situationen lite lättare för kan inte vara lätt att vara t.ex.4 år och få syskon oavsett om man är hel eller halv syskon. Ta också tillfälle att lämna bebisen med pappan och gör något med det andra barnet själv ibland som den gillar, jag tror att det ger bra syskon kärlek mina barn är väldigt tajta fortfarande och visar att de älskar varandra även om de är 15, 13 och 10 och därför har ett släng av tonårs trots ibland

Gissa om dottern säger samma sak till sin mamma när hon väl är där... "jag saknar min pappa etc".
Har du frågat mamman ?

Jag trodde att bonusdottern hade skittråkigt hos oss. Hon var världens bästa på att ha sitt pokerfejs uppe och saknade sin mamma oerhört mycket. Hade ett helt aktivitetsschema upplagd inför varje helg.
Senn fick jag höra positivt feedback från hennes mormor (mamman kunde ej göra annat än klaga just då) som peppade mig oerhört.

Nu är hon 13 år och kan verbalt framföra hur kul och mysigt hon har det hos oss och sin lillebror. Att hon uppskattar oss lika mycket som sin andra familj. Jag har berättat till henne hur hon uppförde sig när hon var liten och senn skrattar vi åt det tilsammans ;)

Svåra grejer det här...man kan ju verkligen ruttna ihop på sina bonusbarn och vilja skicka dom med en enkel biljett till månen. Man tycker att man anstränger sig så in i bänken för att dom ska ha det bra och roligt och så är dom bara jobbiga!!! Det man ofta glömmer är att dom tycker det är lika jobbigt som vi men dom kan inte riktigt utrycka det i klartext och sätta ord på det, det kommer i uttryck på annat sätt som att man blir "jobbig". Dom måste bara gilla läget och tycka om att hatta mellan flera boendemiljöer och familjekonstellationer. Det bör man ha i åtanke när man ogillar dom som mest, men som sagt svåååra saker detta....

Det är svårt det här.
Alltså oavsett om det är bonus eller bio barn så har man svackor som barn, de kan ju inte vara söta nickedockor hela tiden och visa oss all uppskattning.
Det är ju vi som ska visa att vi uppskattar dem även om de är jobbiga.
Sen är det inte ovanligt att man tar lite avstånd från det större barnet när det kommer en ny, där får man ju som vuxen styra upp det så att det inte skiner igenom.