lämna eller inte lämna sambon pga bonusbarnet?
Ibland går det bra med sambons son...Men oftast blir jag frustrerad o mår riktigt dåligt för att han finns. Jag är mer deprimerad än förut och känner mig instängd o fast. Jag tar mycket hand om sonen och tycker om honom på mitt sätt o han är en utsatt pojke på ett vis då han inte har så mkt kontakt med sin mamma. Men han vet inte om något annat o han har det bra med sin pappa o det går absolut ingen nöd på honom.
Men känslan av att han hela tiden är i vägen blir mer o mer påtaglig för varje dag. Inte en enda hel helg sen jag flyttade ihop med min kille har vi varit utan sonen.
Nu väntar vi ett gemensamt barn o jag vet inte om jag orkar stanna hos min sambo. Jag älskar min sambo så mycket men jag har tappat en bit av mig själv sen vi blev ihop. Och hur jag än vrider o vänder på det så kommer jag alltid fram till att det är hans son som spökar i tankarna o jag blir otroligt deprimerad när jag tänker på att han finns. Jag vet också att sonen betyder mer än vad jag o vårat ofödda barn gör då sambon har sagt att han inte alls kommer att kämpa för sitt nya barn om vi skulle separera...Han skulle aldrig ta ifrån mig vårdnaden från henne...O just nu när jag mår dåligt så tolkar jag det på mitt eget sätt....Att han egentligen skiter i oss o sätter sin son framför allt hela tiden. Är så trött på hela min situation att jag kan spy...Jag gråter o mår dåligt varje dag när inte sambon ser pga av tanken på hans son. Hela tiden ett jävla daltande med den där ungen...
Jag har även blivit hotad till livet av sonens mamma o hon ger aldrig upp i sin vendetta mot mig o jag vet att det är också en bit som jag kommer få leva med om jag väljer att stanna hos min sambo. Hon är ett psykfall (även på pappret) o såna människor vet inte när dom ska lägga ner....Människan bor granne med oss numera o man vet aldrig när hon dyker upp...
Vet inte vad jag vill med detta inlägg...Ville skriva av mig o kanske höra andra liknande historier. Hur har ni hanterat detta. Någon som lämnat sitt förhållande pga av att ni mått så pass dåligt pga av bonusbarn? Tyvärr blir det ju helt fel riktat när mitt ogillande är emot sonen men jag kan inte styra över dom tankarna...O hade det inte varit för sonen så hade ju saker o ting varit hundra gånger lättare för oss...
O säg nu inte "du visste ju att han hade barn"..JA jag visste det men saker o ting har förvärrats i situationen med biomamman och hon tar numera aldrig hand om sin son ALLS.
Gud vad jag babblar..Hoppas ni förstod vad jag ville förmedla o behövde prata ut om...