6 månaders fas?

Jag har också en 6-månaders och känner igen beteendet lite. Iaf det här med att vara mammig. Om jag lämnar henne själv i ett rum en stund, tex för att hämta något, börjar hon ropa efter mig direkt. Har pappa henne och jag kommer börjar hon direkt att kinka för att få min uppmärksamhet. Lite så..

Maten går också lite trögt då allt annat är SÅ himla intressant. Speciellt storasyster!

bvc sa att hon lever i misslyckandets värld nu, i princip. De vill så mycket men har inte förmågan att kunna göra allt än. Tex ta sig fram, börja krypa, sitta ordentligt osv. Då blir det ju att dom blir gnälliga osv.. Nåja, vet inte om jag var så mkt till hjälp. Men du är inte ensam iaf

Min tjej är också född i slutet på mars och jag känner igen natt syndromet. Hon vaknar och vi tar över henne i vår säng och hon bara snurrar runt, vrider på sig och ska känna att man är där. Men det går väl över.....
Dagtid är hon rätt nöjd, kan bero på att hon ålar omkring och har gjort det ca 1 månad. Just nu är det roligast att stå, när man ställer henne upp skrattar hon högt :)

Tack alla för era svar & info. Det känns skönt att man inte är ensam. Det är vanligt har jag märkt. Våran son är 30v (ca) dvs att han är inne i "mamma försvinner"-fasen enl detdär schemat som en mamma lagt in. Det gäller väl bara att härda ut, det blir bättre.

Styrkekramar till er alla.

Känner väl igen det du beskriver TS. Min lille kille är 6 månader och en dryg vecka och har hållit på så där i snart 2 veckor. Kinkar med maten, blivit gnälligare osv. Märks väl att han är frustrerad över att vilja ta sig fram på egen hand med inte kunna det än osv.

Min son höll på likadant ett tag. Han har nu precis blivit 7 månader, född i mitten på mars.
Maten har blivit bättre men han är väldigt mammig fortfarande. Kan inte gå ut ur rummet för då skriker han. Vill inte ligga själv och leka, bara sitta i mammas knä.

Jag märker att det är många som känner av denna fasen.
Men hur är era barn på nätterna och har ni något tips??

Vi har nu flyttat in lillemans spjälsäng i vårt rum igen, så får hoppas att det hjälper.

Kram Malin.

Här är en till som känner igen denna fas. Den är urjobbig trots att man har läst om den och vet om att den är nu. Har en son född 22/3 och han kan vara jättenöjd stundtals och sen i nästa stund urgnällig o kinkig. Har förstått att det kan nog bero på frustration över att inte kunna röra sig fritt. Han kan inte sitta stadigt själv en längre srund, kan inte krypa än (plogar bara med ansiktet i backen - har inte förstått att han måste upp på armarna än). Han har dock nyligen börjat gå med stöd (lite stappligt) och det tycker han om. Men han skulle nog helst vilja kunna själv har jag en känsla av.
Maten strular han med av o till, speciellt frukosten (han får gröt då) som han bara äter hälften av nu. Ska prova att ge honom välling/ersättning istället för o se om det går bättre.
Tycker också att det var skönt o läsa att man inte är ensam om detta o att det går över. Får kämpa på tills dess.

NU är vi på gång med rutiner som skall hjälpa till med nattsömnen föroppningsvis. Mat på fasta tider, ger utspädd ersättning på natten (för att vänja av med nattmålen), buffar så länge vi orkar och ger napp tills det VERKLIGEN ÄR matdags på natten...Ger även extra fett i maten dagtid för att mätta mer. HAr märkt att läggning och humöret i allmänhet på min dotter blir bättre om jag är ute med henne och hittar på saker på dagarna. Behövs tydligen stimulans, mer än jag trodde hehe...