Vaginal förlossning eller planerat snitt under narkos?

Jag har fött två barn vaginalt och det har varit två lätta komplikationsfria förlossningar. Har bara positivt att säga. Jag mådde bra efter förlossningen, kunde röra mig obehindrat direkt.

Själv hade jag en vaginal förlossning som gick bra och jag var pigg efteråt och vi mådde bra.
Kompisen fick akut kejsarsnitt under narkos. Hon säger själv att hon känner sig lurad på förlossningen eftersom hon inte kunde genomföra den. Sen fick hon ju inte lyfta ngt annat än bebisennärmase månaden. Försiktig med träning upp till 6 månader till 1 år efter förlossningen. Plus att hon började få brock på såret och det tryckte från klädermm

Inga problem alls med att ta till sig barnet efter ett snitt!

Har genomgått 2 snitt; 1 sovande och ett vaket, och jag kan verkligen rekommendera dig att vara vaken. Helhäftigt! ;o) Du får ju barnet på en gång och är liksom med hela tiden. Var uppe och knallade runt så fort bedövningen släppte i benen. Tog bort katetern och hoppade in i duschen. Kände mig hur pigg som helst.

Mådde rätt illa efter att jag varit nedsövd och det kändes lite overkligt efteråt. Tog dessutom flera timmar innan jag var klar i skallen, så det känns som om jag förlorade de första timmarna med mitt barn (dock inget som påverkade mina känslor för honom). Tog mig upp ur sängen efter ett par timmar och hade kateter till dagen därpå.

Och känner du dig rädd, be om ett aurorasamtal. DÅ får du besöka BB mm och prata om detta.

Förstod inte helt om du ville höra något om vaginal förlossning också. Kan iallafall bidra med positiva erfarenheter av vaginal förlossning. Jag var visserligen inte lika rädd som du är innan förlossningen, men nog var jag rejält nervös och fundera OFTA på hur och om jag skulle klara smärtan.
Jag hade målat upp smärtan som något helt ohanterligt och blev riktigt förvånad över att det inte var värre. Ja, faktiskt.
Värkarna hanterade jag riktigt bra bara med hjälp av att tänka på att försöka andas och slappna av när de kom. Så fort jag spände mig eller tappade andningen så gjorde de ondare.
Så tipset är att försöka slappna av och koncentrera sig på att andas ut, in, ut, in....

På förlossningen fick jag EDA, och det gav mig en hel timme smärtfri. Innan dess hade värkarna blivit ordentligt kraftiga, men fortfarande hanterbara. Hade öppnat mig 10 cm när man väl lagt EDA:n och jag blev undersökt. Man tog då hål på hinnorna också.

Många upplever krysvärkarna som befriande, men det var först då jag kände att jag inte längre hanterade det hela. Inte att smärtan egentligen var så stor utan snarare kraften som tog över min kropp. Helt makalöst! Och samtidigt rätt häftigt.

Det enda under hela förlossningen som skrämmer mig inför en ev nästa gång är de sista 10 minuterna när huvudet skulle ut. Då spände det riktigt mycket i underlivet och jag var säker på att spricka ända upp till naveln. Men det gjorde jag inte (syddes med 3-4 stygn). Och 10 minuter är ändå rätt snabbt överstökat.

Hur det kändes efteråt var faktiskt inte så farligt. Visst är man öm och så, men det går ann. Har förstått att det kan vara många gånger värre efter ett snitt.

Så jag rekommenderar varmt vaginal förlossning!

Nu har jag ju inte haft något snitt alls, utan två vaginala förlossningar.
Jag är, tvärtemot dig, livrädd för att någon skulle säga till mig att jag behöver göra kejsarsnitt...! Som tur är har det inte hänt (än).

Visst gör det ont att föda vaginalt, det är ju inget jag sticker under stolen med. Men jag känner att jag har mer kontroll SJÄLV då.
Samt att man hör om hur ont folk har i snittet ett bra tag efteråt. Jag var bara öm "där nere" i ett par dagar, bägge gångerna.

Vad gäller tiden efter förlossningen tror jag de allra flesta som fött vaginalt kommer betydligt mildare undan än de som fått kejsarsnitt.

Jag har aldrig varit direkt förlossningsrädd, bara orolig eftersom jag inte kunde veta hur det skulle gå till, hur ont det skulle göra etc. Däremot har jag skräck för både narkos och ryggmärgsbedövning. Min största fasa var att jag skulle behöva snittas.

Mitt råd är att försöka föda vaginalt. Men det är ju lätt för mig att säga...

Hur som helst: Lycka till!

Skulle aldrig med egen vilja välja snitt under narkos..det måste ju vara den tråkigaste förlossning man kan ha.. missa barnets födelse och allt.

Tack för alla upplevelser, råd och tips! Fler, fler!

Anonym: men det är det som är grejen. Jag vill inte uppleva en förlossning. Har en närmast obeskrivbar fobi. Har skrivit ett lååångt inlägg om detta tidigare i dag: www.familjeliv.se/Forum-4-252/m37338379.html

TS:
Har du pratat med någon om dina fobier?

Jag har fått remiss till både psykolog och aurora, så jag ska. Men jag har förstås pratat med min man, släkt och vänner. Men tja, vad ska de säga egentligen?

Jag har inte varit där själv, så jag vet inte exakt hur det funkar. Men även om du i slutändan bestämmer dig för kejsarsnitt, så kan det ju vara bra att prata om hur du känner, ändå.

Ja, alltså jag menar när jag pratar med släkt och vänner blir det inte så mycket vettigt sagt egentligen. Tror att det krävs professionell hjälp. Det är väl bra att prata med släkt och vänner också, men för mig behövs nog något "starkare".

Ja, släkt och vänner är väl kanske inte alltid helt objektiva heller...