Hur berättade ni?
ja va 18år gamal o han 22år när vi berättade för hans färldrar, var nog det lättaste, dem själva ungar föräldrar med 7 egna barn vars min dotters pappa va barn nr 7. blev ingen chock för dem för dem visste redan. troligtvis innan ja själ visste det.Mamma va det grymt svårt o hon blev inte överlycklig o hade svårt att förstå hur ja kunde förstöra min framitd, resor o studier för ett barn vid 19års ålder. men det har hon bett om ursäkt för typ 100000ggr.
Pappa o hans fru frågade en dag när bebisen tänkte komma till världen o om vi visste vad det skulle bli så dem kunde få köpa grejer. rätt skönt att dem redan visst :)
fördelen med att vänta länge med att berätta vad att dem redan visst om det o va mer förbereda på det. abort va aldrig på tal eftersom ja hade gott så långt.
ja tog studenten i maj 2001, vi flyttade till egen lägenhet juni 2001 en etta på 34kvm. men det va det värt att bara få ha sitt egna när wilma kom 15sept 2001. Maj 2002 flyttadet vi till en 3:a så himla mycket plats det blev då.
Försökte skaffa ett gemensamt barn till våran 2003 men blev flera missfall o sen gav vi upp.
Vi lever idag på varsitt håll sedan 2004 o kan känna att vi bröt upp é helt rätt tid för att kunna vara vänner idag. jag har idag en ny kille sedan 2.5år tillbaka, en bonus dotter på 5år, men inga nya barn. inte heller wilmas pappa har fler barn utan flickvänn med två barn.
Lycka till hoppas era föräldrar tar det bra när ni väl berättar.
Erat beslut tänk på det, inte deras.