Är det någon som har en leonberger? Hur är de? Lätta att uppfostra? Hur funkar de med barn?
jag och sambon har fallit för det vi har läst om dem men vill gärna höra kommentarer från folk som har erfarenhet av just den rasen på ett eller annat sätt
ingen som har någon erfarnehet alls av rasen?
Min sambo hojtar att de brukar finnas mycket genetiska sjukdomar....
finns ju mycket genetiska sjukdomar inom alla raser, och leonberger är så klart extra drabbade pga. hög inavelsnivå då rasen höll på att utrotas...
men humör och liknande? gansak väl insatt i genetiska biten men just hur hunden beter sig, lätt uppfostrad? barnvänlig?
Mina svärföräldrar har en leonberger, hon är hur go som helst. Sen blir hon väl lite sotis när mina ungar kommer dit och får uppmärksamhet, hon är ju deras "bebis" men hon är väldigt lugn och en mycket trevlig hund, likaså hennes föräldrar som båda är uppvuxna i en familj med barn, och vad jag vet har dom aldrig haft problem.
Det enda negativa som jag kan komma på att är dom fäller nåt kopiöst, men det gör ju i princip alla hundar 
hehe, är uppvuxen emd dalmatiner som fäller sånna där små korta osynliga strån överallt, i drivor och har nog många sådana inborrade i fötterna fortfarnade..
för det enda jag läst om leonberger hos uppfödare är att de är lugna och barnkära men stora troll..
Hej!
Vi har en underbar leonberger, en hane som blir tre år på lucia.
Vi är en familj på två vuxna och två barn. Min dotter är snart 7 år och min son 3,5 år.
Vi fick Texas (hunden, alltså) när vår son var 11 månader och har det har aldrig varit några problem med honom / barnen.
Leonbergern är väldigt barnkär = har långt tålamod. Man säger väl aldrig om en hundras att "nej, dom är inte barnkära....." men jag tror var som skiljer en barnvänlig hund från en som inte är det är nog tålamodet - dom får ibland utstå ganska mycket. (då menar jag högljuda skrik, bus med syskon osv,)
Och raser är generellt sätt väldigt lättlärda, ibland oförskämt lättlärd, man fick tex höra på brukshundsklubben ibland att "oj, vad han är duktig - ni måste övat mycket" men nej... med två små barn så blir det ine så mycket som man skulle viljat...
Du får gärna höra av dig om du undrar något som jag kanske kan hjälpa dig med!
//Linda
Jag har haft en Leonberger Hane, och han hade jag från 8:e veckan.
Min bild av rasen är bara positiv, men som du säkert förstår ska man vara medveten om storleken på hunden. Min hane var dryga 83 i manken, och nästan 70 kg tung. Vi umgicks en hel del med andra leonägare, och det som skiljde min leon från de andra var nog att min hade en släng av ADHD, eller nåt ditåt...( Läs givetvis med glimten i, men han var en stressad hund och hade en hel del överslags-handlingar för sig ) Detta var ett problem, och givetvis så är det pga storleken. En 70-kg´s jättebebis på Ectasy! Nä, men det var mycket arbete med att lära min leon att inte leva livet i 190.
Men återigen, jag har bara positiva erfarenheter och är helt inne på att skaffa en ny, fast lite längre fram när vi landat med lillan i vår familj.
Det som jag upplevde som jobbigt var dels håret, det var drivor hemma. Men sen att de drar in en hel sandlåda i huset ska man vara medveten om. Skaffar man en leonberger så antingen dammsuger man ofta, eller så lever man med lite "skit i hörnen" och halvvägs upp längs med alla väggar o skåpluckor.
När det gäller mat så tycker jag inte att det gick så fruktansvärt mycket...lite drygt en 15 kg´s säck i månaden, fast det beror ju så klart på vilken mat man köper...Ja, som sagt...Fråga om du undrar över ngt mer.
Annars kan jag rekomendera leonbergersklubbens hemsida, där står det mycket matnyttigt om rasen!