Vårmammor i Malmö 2006, nr 13

Nu har vi inhandlat ny vagn. Det blev en Babytravel. Jättestor och kommer säkert inte in i vänners hissar, mm, men sååå smidig att köra med och så vet vi att barnen sitter och ligger bra i den. Så nu ska vi sälja vår Phil & Ted.

En fråga: Hur mycket rutiner har ni hos er? Har ni speciella dagar för t ex städning, matlagning, storhandla? Vore intressant att höra vad ni har för rutiner, hur de ligger över veckan och vad ni planerar innan! Vi är så dåliga på rutiner, som definitivt skulle underlättat vår vardag. Tar därför gärna emot bra tips

Tack, Scorpionett

Bara så ni inte missförstår... Rutiner har vi rätt tuffa gentemot Linnea, med mat och sömn (spec viktigt nu sedan Melvin kom för att vi vill visa henne att allting inte har förändrats. Tror att det är viktigt för henne). Det är mer allt runtomkring som vi inte har rutiner kring.

Jösses, Adagio! Det var en bra beskrivning på hur det är att vara hemma. Fast ögoninflammation ovanpå det! Förstår att du vill kräkas.

Tvätta tycker jag också är härligt Ny tvätt, finns det något bättre? Mitt absoluta hata när det gäller hushållet är att ständigt gå och plocka undan. Blä, det tar ju aldrig slut. Och som du säger Mina, det är som att skotta när det snöar (eller som en kompis till mig berättade om en kollega till henne som fullkomligt stank svett så de var tvungna att säga åt honom att duscha till slut, och hans svar var: "Inte lönt att duscha, jag blir ju ändå svettig igen!" Fräscht! )

Idag var jag på syskonfotografering hos en fotograf. Låt mig säga som så: Jag gör inte om det själv fler gånger U skulle komma dit, men ringde precis innan och sa att hans möte dragit ut på tiden. Redan där kände jag svetten bryta ut i pannan. Hämta L på dagis precis när hon vaknat, hinna med buss och halvspringa till fotografen... Sen skulle jag klä om på en tvååring (gick ovanligt smidigt) och en nyvaken och hungrig bebis. M skötte sig exemplariskt, det var den andra lilla som var megatrotsig. Underläppen åkte ständigt ner och hon tittade under lugg på oss hela tiden. Hon skulle minsann inte fotas, hon skulle inte ha Melvin i knäet (vilket hon ständigt och jämt vill ha här hemma), hon skulle ner från stolen, inte sitta, inte fotas. Det blev TRE ok foton (men ingalunda bra!) av en hel drös tagna bilder! Sen kastade hon sin napp, la sig ner på golvet och skrek, sprang omkring och kladdade banan överallt hos fotografen, så att fotografen fick sätta henne i en stol till sist. Där satt hon och gallskrek "JAG VILL INTE SITTA HÄR!"... Puhhh... Alltmedan jag satt vid fotografens dator och skulle beställa bilder. Puh! Sen började M gallskrika för att han var hungrig och fotografen tittar på honom och säger "Värst vad du var sur!" (fastän jag sa att han var jättehungrig). Väldigt lyckat, med andra ord Ni som har Sydsvenskan kan ju kika bland födda-annonserna och syskon, för där ska de hamna (har inte sds själv, så jag hoppas att vi får reda på vilket nummer de är i och inte missar det )

Kul att höra om era rutiner. Jag tycker att dagarna bara går på något sätt, och att vi varje morgon när vi stiger upp i ottan (ca kl 5) säger "Ikväll MÅSTE vi lägga oss tidigare!" och på kvällarna säger vi "Men är denna dagen redan slut?"

Jag hade gärna också tackat ja till en hemmafru/-man

Städerska har vi haft en gång, det var helt underbart! Ska ha det igen. Fast det tog nog bara 2-3 dgr innan det såg ut som kriget hemma igen.

Hej,

Får redan nu varna för ett långt inlägg eftersom det var ett tag sedan jag skrev

Tiden rusar fortfarande i 190. Som jag säkert sagt innan upplever jag det som om att tiden går dubbelt så fort med två barn. (Så vad gör den då inte med tre barn, Mina?)

Vi trivs kanon med vagnen (Babytravel). Mitt absolut bästa vagnköp måste jag säga Vi tänkte att vi skulle investera i en enkelvagn som vi kan använda till L eftersom vi inte alltid är på samma ställen hela familjen. Men det är banne mig nästan helt omöjligt att hitta en vagn där hon inte slår i huvudet i sufletten! Vi testade en (begagnad) UJ, men hon slog huvudet i den också. Tycker ändå inte att hon är abnormt lång, även om hon är över medel, och nästan huvudet längre än de flesta i samma ålder. Tanken kan ju inte vara att alla långa 2½ åringar ska kunna gå långa sträckor själv. Och hur ska det gå med M ifall han håller sin tillväxtkurva? Han är ännu längre!

Vad gäller våra rutiner har vi nu insett att det där med att skriva matlistor mm är rätt kört, så nu storhandlar vi mest frusen mat (mycket fisk, kyckling och grönsaker, d v s inga halvfabrikat) och kött och så en del basvaror, sen utnyttjar vi närbutiken till mjölk mm. Det funkar bäst så och så har vi ju alltid mat hemma (vilket har varit ett problem tidigare).

nat: Vad gäller att hitta på saker att laga så tycker jag att Tasteline är jättebra. Där skriver jag in vilka råvaror jag har, sen får jag förslag på olika maträtter. Kanon!!

Städning försöker vi sköta på kvällarna. Vi har kört lite TV- och datorfritt nu ett tag på kvällarna, så vi ägnar kvällarna åt disken och städningen. Får ni era barn att hjälpa till att städa?? Vi har inte lyckats med L än, och hon går verkligen runt i hela lägenheten och sprider ut sina saker överallt.

En annan fråga: Är era barn klåfingriga? L är på ALLT! Hon klättrar upp på toaletten och får tag i saker i skåpet ovanför vasken. HOn har kommit med utkletad tandkräm på kinden, lypsylklumpar på hela munnen, min ansiktscreme i ansiktet och imorse kom hon med min hårmousse och så luktade det nagellack på toaletten... Vi kan inte ha någonting framme i hennes höjd, då tar hon det och ska leka med det. T ex värmeljus, mobiltelefoner, papper. (detta är nog Ls värsta "nojja" (som svar på din fråga Adagio). Hon älskar att kleta saker på kroppen som krämer, oljor och annat. Rätt märkligt egentligen, för jag är inte så mycket för krämer. Använder det bara i ansiktet + lypsyl på läpparna.

Och så har hon kommit in i "varför-åldern". "Varför har du ryggsäck med till jååbet, pappa?", "Varför cyklar du till jååbet, pappa?" (han cyklar till stationen), "Varför har du vikit upp armarna på tröjan, mamma?", o s v. Rätt gulligt, än så länge.

Trotsen tror och hoppas jag har blivit liiiite bättre, åtminstone finns det dagar då hon faktiskt gör något av allt det som man ber henne om (vilket känns oerhört skönt!)

nat: Vad gäller fördelningen av att ta hand om barnen har det naturligt blivit så att jag alltid tar M på nätterna och U alltid tar L (jo, hon vaknar fortfarande minst en gång per natt, oftast 2-3 ggr). På helgerna tar han båda barnen någon timme på morgonen för att jag måste sova någon timme, eftersom M också vaknar mycket på nätterna (hunger, tappad natt och magknip är det vanliga) Dessutom tror jag att M håller på att få tänder. Han är ledsen, grinig, biter på allt och "saglar" massor.

Adagio: HÄr är det precis samma: M får inte alls samma uppmärksamhet av pappa som L fick som liten. Och precis som du säger beror det ju på att det stora barnet tar all uppmärksamhet. Ändå kan jag inte låta bli att bli lite irriterad ibland, eftersom U aldrig byter blöja, mm, på M trots att han kanske haft honom i någon timme. Det känns som om jag har hela ansvaret för M och delat ansvar för L.

Nat. Hur går det med namnet på lillebror??

Gambi: Bra tips förresten, det där med att ha fisk en dag, vego en dag, o s v. Vi äter mycket fisk, men mer vego kunde vi ju faktiskt haft Tänkte att jag ska försöka laga till minst två billiga mål i veckan. Tar ut så få dagar i veckan så ekonomin är rätt tight.

Tack för gulliga ord om barnen. M ser så rolig ut på bilden, som en liten farbror. Fast det gör ju faktiskt de flesta pojkbebisar Tänk att jag fick mig en liten prins också och att kärleken räcker till lika mycket till honom också. Är så förälskad i honom. Det är verkligen häftigt!

gulplutt: Det låter helt underbart med din helg och jag är riktigt avis, ska jag säga!

Vi har fått barnvakt nästa helg (det hör verkligen till ovanligheterna här = 3ggr sedan L föddes) så vi ska lyxa massor! Ulfs kollegor tänkte till då M kom. Istället för att ge M en massa bebissaker fick jag och Ulf pengar till bio + lyxig restaurangkväll. 1500 kr så vi kan slå på stort!

Sommarvind: Lunch på helgerna... Vi äter bara smörgåsar, jag och Ulf, sedan ger vi lite lättare lunch till L med grönsaker + potatismos/pasta med skinka/fiskpinnar/korv/köttbullar, eller rester från någonting dagen innan.

Hu, maginfluensa, stackars er Gambi!! L hade det ett 3 ggr förra hösten och då la vi henne på en vanlig madrass på golvet i vårt rum, och faktiskt en spann bredvid. Efter ett par kräkningar förstod hon att det var där hon skulle kräkas, så hon satte sig upp och försökte kräkas i den varje gång sedan (när hon hann, vill säga)

Mina: Var jobbar du nu? Berätta!

Ooops, det blev ju superlångt, sorry!

Gräsligt, nat!! Fy sjutton, alltså! Förstår att det måste ha varit förfärligt oroligt!

Desto större anledning att ta prevenar! Vi har nu tagit två sprutor till Melvin, så snart är han färdigbehandlad. Men visst är det dyrt, jag håller helt med!

Ett annat middagstips som är jättelätt: Koka ris, krydda frysta laxbitar med citronpeppar och ställ in i ugn 220gr i 20-25 min, värm färdigkryddad creme fraiche gourmet (finns tre olika sorter som är goda alla tre). Ät!

Här har jag två sjuka barn så här blir det ingen nattsömn att tala om för tillfället

Nu har jag sökt kurser för både denna och nästa termin. Hoppas att jag kommer in. Anledningarna är många, men mest för att jag vill bredda min kompetens och söka lite andra jobb då jag ska ut i arbetslivet igen + att jag märker att L mår jättedåligt av detta "varannandags-hattandet" på dagis. Och M vägrar äta när L är i närheten, detta märker L och står och ropar och skriker och kastar saker varje gång M ska äta. Det funkar helt enkelt inte!

*hihi*, vad skoj att höra om era gulliga barn som fastnar mer för hala stenar och Canadagäss (Urk! ) än vanliga djurparksdjur.

Hu, jag skriver så mycket negativt om L så jag känner att jag vill skriva något positivt också. För det ÄR mest positivt! Hon har t ex jättelätt för att skratta. Hon skrattar ofta, högt och mycket. Hon pratar massor och jättebra och det är så roligt att höra allt vad hon funderar på. Hon älskar att pyssla och gå med handväskor och fylla dem med diverse saker och går fram och tillbaka med dem, med halsband och mina finskor. (när vi var på Din sko häromdagen gick hon fram till ett par med jäääättehöga klackar och skulle prova - oerhört flickig med andra ord). Hon sätter "balsam" i mitt hår och "smörjer in" huden där jag är torr, o s v. Hon älskar att sjunga och kan en massa sånger som sjungs från morgon till kväll. T o m när hon ligger och ska sova går hon igenom hela sångregistret. Just nu är det allra mest "Vi gratulerar" och med en flickas namn som fyllde år senast på dagis. Vi försöker att ändra namn när vi sjunger, men då får vi bakläxa

Sommarvind: Vi vaccinerade L samtidigt som M. När de är över två år behöver de bara en spruta (tack och lov!).

Man får inte lov att vara både föräldraledig och studera när det gäller dagisplats, så man får själv välja antingen eller. Så jag kommer att studera 70-100%. Blir rätt mycket läsa, men å andra sidan kan de nog inte skjuta mig om jag inte tar alla poäng

Jag kommer att plugga (om jag kommer in) lite mer beteendevetenskapliga ämnen inom psykologi och pedagogik, men som ändå är bra att kombinera med ekonomi (t ex verksamhetsutveckling och ledarskap). Har även sökt en kurs i Litteraturvetenskap: Populärlitteratur som jag tyckte lät intressant. Jag är ju en riktig bokmal.

Adagio: Ang Prevenar reagerade inte M jättemycket vid första sprutan, men andra blev jobbig... Han hade jätteont, var gnällig, sov väldigt oroligt (även hela natten) och vaknade hela tiden och var ledsen. Lite gnälligt humör hade han. Han brukar i vanliga fall vara en väldigt nöjd liten kille. Feber fick han inte, men han blev rejält dålig ändå. Vad gäller 3 eller 4 sprutor är det just nu 4 sprutor som gäller, men när de är såpass gamla att det är dags för spruta nummer 4 kommer de att ha tagit bort den rekommendationen, är vad jag har fått höra.

Vilken kväll vi hade igår!

Vi har längtat sååå efter en kväll tillsammans, jag och U. Med tanke på att vi har varit ensamma (dvs haft barnvakt till våra barn bara för att umgås) 3 ggr(SANT!!) sedan L föddes förstår ni säkert att vi längtade desperat efter denna kväll. Min syster kom hit och skulle passa L. Tyvärr blev vi tvungna att ta med M eftersom han - liksom sin syster - vägrar att ta flaskan. Han är så snäll och go och vi tänkte att det blir jättebra ändå. Vi tog oss in till stan och började med att ta en fika vid Lilla Torg. Som tur var valde vi en uteservering, för vi hann inte ta en klunk på kaffet innan han började gallskrika! Vi stressade i oss fikat, för trots alla olika försök att få tyst på honom hjälpte ingenting. Sedan gick vi på stan i en timme för att försöka få tyst på honom, men han gallskrek ändå. Till slut (efter 1½ timme) gav vi upp och fick åka hem igen Jag var så ledsen och jättebesviken! Började nästan gråta. Nästan med en gång vi kom innanför dörrarna hemma så slutade han att skrika och var en solstråle resten av kvällen. Är det inte helt sjukt typiskt! Hade det varit så att vi haft möjlighet till barnpassning mer än en gång i halvåret (ja, inte ens det) så hade det inte gjort så mycket. Nu kändes det nästan som en katastrof. Vi var i desperat behov av detta. Nu blir det väl familjeterapi istället - ha ha...

Och så till dagens kommentar... (sagt av en dam som tittade på Linnea (sittandes i vagnen och åt en franskbrödbulle) och Melvin (som låg nerbäddad i den lilla liggdelen och sov)):

- Är det tvillingar??

Adagio: Vad jag känner igen det där du skriver om "Var har mitt goa barn tagit vägen?". Känner exakt likadant. Det är mycket skäll och som jag säkert skrivit är det mycket "NEJ, mamma!" och "Du ska flytta, mamma! Pappa, jag och Melvin ska bo här!", o s v. Och jag börjar bli rejält ledsen på det nu, att höra det i tre månader flera gånger om dagen om hur dum man är, o s v, det tar ju faktiskt i hjärtat till sist. Så jag förstår precis!

Sen slår allting över så fort. Gör det de på era barn också, ni som har trotsiga barn? Hon kan sitta och äta i lugn och ro och vara hur go som helst, sen plötsligt skriker hon "NEJ!" och börjar kasta maten, besticken och skrika i högan sky (för att hon vet att vi avskyr det). Vi bara sitter där och gapar och undrar vad som hände.

guldplugg: Visst är det jätteskoj med gäster, men det är också skönt när de åker hem

Jag är också förvånad över Ls ritande. Hon ritar inte alls bra. Mamma har sparat teckningar som jag ritade i tvåårsåldern, och det var gubbar med stort huvud, ögon, näsa och mun, och pinnar till armar och ben, men ändå väldigt tydligt vad det är. L ritar bara streck och cirklar. Då både jag (och hela min familj) och U var bra på att rita i skolan har vi såklart trott att L skulle bli en riktigt teckningstalang men inget som syns än i alla fall. Och jag kan inte skylla på att hon går på utedagis, hon går ju på vanligt, men det är inte något som går att urskilja än, det hon ritar.

Om 5 dagar blir hon 2½ år, otroligt! Och jag bara vill bara att hon snart en dag och vara sitt vanliga och charmiga jag igen!