claire skrev 2008-11-24 21:15:06 följande:
Hej allihopa. Jag är ny här, 21,5 år, och behöver nog lite pepping. Jag och min sambo letar just nu efter en trea och ska starta verkstad så fort det är ordnat är väl planen. Jag tänker dock mycket på hur folk runt mig ska ta det, och hur normen i övrigt ser ut med att PLANERA barn såhär tidigt. Var/är era bebbar planerade?
Jag var 19 när jag blev gravid med William. Vi hade varit tillsammans i 6 månader och bott tillsammans lika länge (en annan lång historia).
Vi ville ha barn och hade sagt "händer det, så händer det". I vecka 8 berättade vi för våra föräldrar. Min mamma som jag trodde skulle bli arg blev jätte glad och hon stöttade oss från allra första sekund hon fick veta, hon var även med under hela förlossningen (även när Jennifer föddes 13 månader efter William). Min pappa blev nog mest orolig och undrade vad vi sysslade med, men idag är han världens stoltaste morfar. Makens föräldrar började skika på honom och dem motarbetade oss lite kändes det som, men jag undvek dem under båda mina graviditeter, och nu är dem såklart jätte stolta över sina barnbarn. Min mormor blev såklart oxå jätteglad, trodde hon skulle bli tokig men hon säger varje gång "Ni har ju plats med en till" och visst har vi det, men en tredje får vänta ett tag :) (Har iofs blivit spådd att jag ska får mitt tredje barn i mars 2010, vi får väl se *ler*)
Mina kompisar har reagerat olika, alla blev glada, men en del försvann tyvärr, vet inte varför, beror kanske på avundsjuka (hörde detta via en annan kompis). Makens barndoms vän fick barn 3 månader efter oss så det tycker dem ju är kul.
På förlossningen (Lund) första gången tyckte alla som jobbade där att vi var unga, och på pat. hotellet var vi yngst men det var ingen som dömde oss och alla stöttade. I början fick vi mycket blickar, kanske vi får än idag, men det är inget vi ser längre, och nu har vi dessutom två st :)
Rent allmänt så tycker alla vi känner att det är kul att vi har barn, frågar alltid hur det är med dem, stöttar oss m.m.
Man hör ofta hur folk klankar ner på unga föräldrar (vad man kallar ung är ju en smaksak men upp till 23-25 tycker jag man är ung) men vi har alltid känt det så.
Kan ju tillägga att vi bodde i en tvåa när sonen kom, flyttade till en trea när han var 1 månad. Det är lite trångt ibland men vi är påväg här ifrån till ett litet hus eller en fyra.
Oj, vad långt det blev :)