2-3årstrotset Stödgrupp

Helt ny i tråden men gud vad jag behöver er

Min son blir 2 i februari och har förvandlats från goskit till monster...
Allt är en kamp, han springer ifrån mig så fort vi ska gör något klä, byta blöja, äta. Skriker slås nyps och bits.
Vägrar somna på dagarna, men kvällarna fungerar super än så länge peppar peppar.

Någon som har tips på hur vi får honom att vara snäll på djuren, för nu sparkar han på dom, slår på dom och drar dom i päls och svans stackars hunden blir även terrad av honom när han åker på bobbcaren...  Vi vet inte vad vi ska göra längre. Har provat att visa honom hur man ska göra ist för att säga åt honom när han gör fel bara. Har även tagit ifrån honom det föremål han använder sig av när han slår eller kör på dom. Har försökt förklara att hunden/katten blir lessen när han gör så osv... nu har vi slut på idéer och djuren börjar utväcklas till barnhatare

Åå så känner jag ofta, kanske beror mycket av min uteblivna ork på att jag är gravid men ibland får jag bara lust att lämna allt och försvinna.. men som du säger en bra dag så glömer man det och allt känns bra.

Vi får iaf sova bra, än så länge och jag hoppas att det fortsätter så. Annars skulle jag inte orka med något. Däremot så har han sen trottsen började börjat vakna 1,5 timme tidigare och det känns i mamma kroppen just nu. Förhoppningsvis så blir det bättre igen bara trottsen ger sig.

Dagen än så länge (1 timme) har varit lugn, men snart vankas frukost det är då det brukar börja... pust bara att hugga i!!

Ja så är det nog man ska göra, och vissa dagar orkar man det vissa inte.. men jag ska försöka

Det med att rita var en bra ide, tror dock inte att våran son skulle förstå och ta till sig det än. Om ett halv år kansek men just nu är han för liten. Sen så klarar han inte av att vara stilla ens i 5 secunder så haha.. Men det kommer nog det med..

Frukosten gick bra iaf, inget utbrott. Och än så länge är allt lungt. Vi hade iof jordens drabbning  med honom i helgen så kanske vi får lite belöning för det idag. HOPPAS!! För underbar är han ju bra han är snäll

Än så länge en bra dag.. Ett litet utbrott när vi skulle gå in efter att ha varit ute i snön ett tag.. Men det var nog ett trötthets utbrott Han slocknade efter 2 secunder bara jag fick honom i säng. Idag har allt faktiskt gott bra, när han har gjort något han inte får har jag satt mig ner och förklarat för honom varför han inte får göra så.. och idag har det fungerat nu håller jag tummarna för att det fortsätter så

Och ja jag vet att jag ska känna att i dag är en bra dag och ha den känslan.. det är inte direkt så att jag vaknar och tänker hmm undrar när eller vad första utbrottet blir i dag.. Helt tvärtom. Däremot är det svårt att ha en pos känsla hela dagen när man är psykiskt utmattad av evig osämja och dessutom höggravid..

Men jag lever på hoppet iaf!!

tack för bra råd och peppning det behövs verkligen, och jag ska prova allt dömmer inget men just det med teckning har jag inga stora förhoppningar på men det där med boken ska jag verkligen prova.. han gillar att läsa bok, så jag ska nog leta en sån på bokaffären i morgon.

Är också höggravid, Sonen trottsar men jag kan inte säga att det är därför. Tror inte att han har förståt det riktigt fast vi talar om att det är en lillasyster/lillabror där inne. Just nu har vi en paus period i trottsen, allt har varit lugnt nu i tre dagar. Och jag håller alla tummar och tår för att det håller i sig..

Min son har sovit jätte dåligt nu under trottset, har nu haft några lugna sköna dagar och sovande har vänt. Idag sov han 2 timmar längre på morgonen och drog av 2½ timme middagssömn isf 45 minuter så det är nog inte omöjligt att det hänger ihop.

Isak hade vaknade också på nätterna i början av trottsen, då med riktiga hysteriska anfall som det tog både mig och maken upp till 2 timmar att häva med allt från att trösta fast han vägra vara i knä, ner i sängen igen vägra det med. försökte lägga honom med oss med det fungerade inte heller. Ibland var det nappen (som han aldrig använt föräns syrran fick sin dotter för 3 månader sen) Ibland välling, ibland bara att jag tog honom med ur sovrummet några minuter.. men innan man provat sig fram och fått honom lugn ja då var man ju klar vaken så det tog ett tag innan man kunde somna om...nlika var det ibland på dagarna när han vaknade efter middags sömnen Men jag är glad att han har lugnat sig lite nu.Håller med om att man får kosta på sig lite extra tålamod och tid till sin försfödda när man skaffar dom så här tätt.. och han får verkligen den tiden av oss. Vi åker lasrbil med pappa och det bara älskar han. Vi går och simmar/badar en gång i veckan pluss att jag och sonen spenderar många timmar på tu man hand varje dag. Värre blir det säkert när lite kommer!!

Vi har valt att inte tänka så långt än men däremot planerat in lite kul. Som att åka till buspalatset i Huddik och Sandvikensäventyrsbad.. Lite av det vi tänkt iaf. Har också sagt att vi ska turas om att gjöra något med Isak på helgerna så han får mamma tid och pappa tid varje vecka..

Men trottsen kommer oavsätt det är en del av utvecklingen... Och då har jag full rätt att bli trött slut gnällig och bara allmänt less... Det känns också mycket bättre när man har fått gnälla av sig lite till någon/några som har samma problem/situation hemma!!!

å vi har skaffat syskonvagn den står och väntar haha även stå bräda ifall han inte vill åka vagnen. Vi tänkte prova ge honom en stor säng nu runt jul men inte för att lite ska ha spjälsängen utan för att han helatiden fastnar med benen mellan spjälorna, går det inte nä då är det så och han får tillbaka sin spjälsäng.

I övrigt så har det faktiskt varit en härlig vecka trotts min trötthet. Sonen har varit lugn och lyssnat, visst har det blivet lite små utbrott men dom har vi löst snabbt och utan större bestyr.

Känns skönt, vet iof att det kommer en ny period men nu har vi fått vila igen oss inför den

Se det som något positivt. Och ge honom det så länge som det behövs, uppmuntra också när han vägar sig på något själv med nä men va duktig du är som kan själv.. Han är säkert bara lite osäker och behöver trygghet.

Min son är väldigt självständig och det kan bli tufft iblan, han är inte rädd för fan själv och skulle utan tvekan våga lämna mig och försvinna så han får jag ha ständig koll på..

Men det finns så klart både pos och neg med båda egenskaperna så klart man får jobba på att stärka det som behövs och uppmuntra självständigheten den har dom nytta av när dom blir äldre..

Sen något som jag alltid tänker på är att jag känner mitt barn det gör inte alla som ger mig råd. Jag tar dte som känns bra och resten låter jag bara passera.

Här är trottsen över för nu och det är så skönt, som MuminMy sa tänk positivt! jag kan lova att det fungerar för mig handalade det bara om att få en dag när jag orkade börja och det blev helgen för en vecka sen. jag och maken tog tag i det tillsammans och det fungerar jätte bra. Vi höjer inte rösten åt honom utan lungt förklarar och säger åt honom att det inte är acceptabelt eller att han inte får göra si eller så och ber honom att tex lägga tillbaka stänga efter sig osv.. Plus att vi när han spårar ur lyfter honom ur rumet sätter os ner och säger att nu har du varit olydig och får inte vara med. Efter en stund frågar vi om han vill be om ursäkt och vara snäll då kommer han och ger oss en kram och sen går det så bra så.. Har fungerat super när han börjar kasta saker vid matbordet

Tack för alla tips och råd föresten!!

Vi har haft liknande problem här också och visst skriker jag också ibland. Vi satte oss ner och bestämde att nu tar vi itu med det här och så här gör vi. Jag förklarade att jag har provat det här och det här det har fungerat inte det.. och med tanke på att jag är hemma med sonen och maken jobbar så måste han lyssna på vad jag säger jag är ju den som provat lite olika sätt och märkt vad som fungerar och inte. Konsikvent och det MuminMy säger fungerar ypperligt för oss. Sen har vi valt att när pojken får utbrott (han får rejäla såna) då lyfter vi ut honom ur rummet förklarar att så får man inte göra och att han inte får vara med oss om han inte är snäll. Efter en stund när han lugnat sig frågar vi honom lungt om han vill komma och be om ursäkt svaret är än så länge JA och så får vi en jätte kram av honom och sen är allt lungt. MEN det fungerar på honom alla måste hitta sina vägar och sätt. Men viktigast är att man är överäns och gör lika ocxh inte går in och avbryter varandra det trappar bara upp konflikten med barnet.

Än en gång jag är väldigt tacksam för alla tips som jag fått våran son är sitt underbara jag igen, visst finns det fortfarande stunder med utbrott men dom är snabblösta nu

Ja det är också något att priva, dessa utbrott brukar dock oftast ske vid matbordet och i det fallet är det bättre om han får lämna oss anser jag.

Det finns nog miljoner sätt att prova, vi skulldlägger honom inte utan visa bara att det inte är ett acceptablet sätt och att vi inte vill ha det så.

Nu ska jag kapitulera en sväng har försökt få jordenst tröttaste att somna i över 2 timmar nu ger jag upp... Det får bli en snabb sovning i bilen ist..

Vi gör som E L I vid maten, blöjbyte har vi gjort till en lek och han får göra mycket själv. vi tävlar till toaletten jag frågar om han kan ta fram en ren blöja och sen hjälper han gärna till att ta av sig sin och ta på den nya. Vi berömer och uppmuntrar mycket. Kläderna lägger jag fram sen får han ta initiativ till att dom ska på. Går dock inte så bra när vi ska ut men man kan komma långt med att uppmuntr och leka sig fram genom klädhögen

haha ja så gör min son med, han vinkar säger hejdå och går till fönstret.. Dom är go!!
Alla sätt är bra utom dom dåliga