Har egentligen inte hängt med så bra på tråden utan vill bara göra ett kort inlägg om anonym/öppen donator. Idag är det väl dokumenterat att barn som blivit till genom anonym ägg/spermiedonation löper betydligt större risk att må psykiskt dåligt i ffa tonåren än vad barn med öppen donator gör. Detta är också orsaken till att enbart öppen donation är tillåtet i Sverige så jag tycker verkligen man ska fundera en extra gång innan man väljer en anonum donator
Bette: Jag tycker absolut att det är upp till varje enskilt par att välja om man vill ha anonym donator eller inte. Jag håller dock inte alls med om att ett ägg är som vilken cell som helst. Ägg (och spermier) är de enda celler som i dagsläget kan ge upphov till nytt liv (om vi bortser från kloning) och arvsanlagen som finns i ägget kommer i stor utsträckning bestämma barnets utseende, temperament, risk att få olika sjukdomar (både fysiska och psykiska) etc.
Själv skulle jag absolut vilja veta var ifrån mina egenskaper kommer vilket även kan ha medicinsk betydelse. Själv förlorade jag till exempel min mamma i en ärtlig typ av cancer och går därför på regelbundna kontroller. Utan information om mitt ursprung vore detta omöjligt.
Till alla er som funderar över huruvida ni vill använda anonym eller känd donator kan jag rekommendera boken:
Experiences of Donor Conception av Caroline Lorbach
Den innehåller bland annat intervjuer med peroner/par som tagit emot ägg/spermier samt med tonåringar och vuxna som blivit till genom donation (eftersom donation varit lagligt mycket längre i Australien än här i Sverige har "barnen" hunnit växa upp). Det genomgående budskapet var hur viktigt det är att redan från början berätta för barnet hur det kom till men många berättade också om sin önskan att kunna hitta sitt genetiska ursprung.
Boken innehåller även en kort översikt av den historiska/politiska utvecklingen vad gäller donation samt vilka rön som lett denna utveckling.
Bette: Naturligtvis är det ni som är föräldrar och självklart ska en känd donator inte förvänta sig att få någon typ av föräldraroll om barnet tar kontakt vid 18 års ålder.
Samtidigt har många människor ett starkt behov av att söka sina rötter. Detta syns inte minst vad gäller intresset för släktforskning.
Vad gäller ägg/spermiedonation blir ju rötterna något luddiga. Största delen av barnets utseende samt en stor del av barnets personlighet ärvs av mamman eller pappan (beroende på om man har ägg eller spermiedonation) samt av donatorn. En mindre del av utseendet (ex. vikt) påverkas sedan av den miljö barnet växer upp i - dvs påverkas av mamman och pappan.
Vad jag tror är absolut viktigast är att man väljer den donationsform som man själv tror är bäst för barnet!
Själv vill jag gärna att mitt barn ska få möjlighet att själv kunna undersöka sina genetiska rötter och har därför valt en anhörigdonator (min barndomsvän kommer att donera ägg åt oss); men som sagt. Jag tycker alla ska välja det dom tror är bäst för barnet.