Jaga med barn.

Håller helt med.

Ha ha ha...tråden höll ju på att spåra ut riktigt bra där ett tag innan den kom på spår igen. Synd, såg rktigt hur pulsen steg på vissa.. .

Klart köttet kommer från ICA och skorna från Åhlens ock skinnsätena från Volvo!

Såg en jäkligt skrämmande dokumentär igår om barn och vapen i US, hur är man funtad om man som förälder köper ex en AR15 till sitt barn.

Den dokumentären såg jag med. Som tur gälelr det inte alla, men det finns en hel del psykon där borta i det stora landet i väst. Med den kulturen förstår jag att det är svårt att ändra vapenlagstiftningen.

Men... det har inget med den här tråden att göra.

Själv var jag med min pappa och ibland morfar ute i skogen och jagade ifrån att jag var mycket liten. Det absolut läskigaste vet jag var en del hålor där man kunde trampa igen och det fanns vatten.

Vi skrattade gått åt att min farbror som är riktigt hardcore-jägare inte sköt något alls en säsong samtidigt som min pappa hade med sin son som satt och läste KalleAnka-tidningar och sin fru med gnisslande kaffetermos skör två djur. =)

Jag minns aldrig att det kändes konstigt med jakten, det var liksom helt naturligt. däremot har jag och min bror blivit släkten svarta får och är de enda utan jägarexamen, mest på grund av vi fått andra intressen.

Hej
Vi bor ute på landet och jag har själv jagat med båda mina döttrar sedan de har kunnat gå (till och med lite tidigare med den ena) Det är enligt min och min frus mening en viktig sak att ta barnen med ut i naturen och låta dem lära sig hur det går till från en ung ålder. Att jaga är mycket mera än att skjuta. Som läget ser ut nu kommer den ena att börja jaga den andra (äldre) troligtvis inte.
En rolig sak angående jakt och mat framkom när vår äldre dotter började skolan. En dag diskuterade vi skolmaten. Jag frågade vad de hade fått för mat i skolan och hon svarade "bambi sås". Jag började fundera på saken och frågade flickan varifrån hon tror att köttet till skolköket kommer. Hon såg på mig och sa "men pappa  det kommer ju från bambisarna och älgarna. Jag kände mig tvungen att berätta för henne att det är ko och gris kött som serveras i skolan, hennes svar var då "yäk äter man sånt" 
Så min åsikt berätta och visa barnen hur köttet kommer till grytan och låt dem vara med, det är en naturlig sak och har varit det i 10.000-tals år. 

Det är bara positivtatt barn lär sig hur naturen fungerar! Jag var med och slaktade gårdens djur när jag var liten. Såg inte det som konstigt, detär mest bxns som ojjar sig.

V ar själv aldrig intresserad att jaga men min bror följde med på älgjakt från 4 års ålders skulle jag tro. De berättar fortfarande om hur pappa fick skjuta medan brorsan prasslade på med grillning å eldande. Vi båda har även alltid fått vara med vid slakt. Naturligt och bra för barn att få vara med och se och senare få intresse för, det är vad jag tror :)

Alla mina 3 grabbar har följt med på drev och smygjakter, andjakt sedan 8-9 års ålder - de får välja själv om de sedan fortsätter. Mat är mat och jag vill att de vet hur naturen fungerar. 
Har en otrolig tur med mitt jaktlag som är alla mycket välkomnande och låter dem gå med hundförare, vara med och dra ut ur skogen, slakta och stycka. Attityden är att 'det var så jag lärde mig'.

Om de sedan själva väljer att fortsätta jaga så är det ändå en viktig del av världens gång... hellre en självskjuten hjortstek på bordet än en fläskfilé från Tyskland; brrrr....

Fortsätt!

Jag tycker du verkar slussa in pojken på en fin linje i livet. Kanske kommer han reagera starkt på vad som händer efter skottet..? Prata om det flera gånger, kanske titta på en bockjakt på youtube? Fördel om du vet att han inte tycker det är läskigt med knallen.

// ny jägare som hoppas kunna göra samma med mina små troll

Det enda jag tänker på är att skydda hörseln! Sedan kommer han reagera på ditt beteende.

Härligt att ha med barnen på jakt. Planerar att åka till Skottland med dottern och jaga hjort :)

Spontant kan jag tycka att 4,5 år är lite för lite - då kan man lika gärna leka hemma. Sex-sju år känns mer lagom, då är man stor nog att förstå när det är fara, om pappa säger det, och då alltså inte springa iväg för att leka hur som helst. När man är fyra har man ett litet ordförråd, men inte kapacitet att föreställa sig någon annat än att man kan leka precis var som helst med precis vad som helst. Jag är ingen expert på barn men man minns ju själv hur man i fyra-fem års åldern på ren trots sprang rakt ut i skogen....