Det här är den fjärde tråden. När den tar slut är det exakt ett år sedan vi började snacka, och en stor del av oss är fortfarande kvar!
De första bebisarna börjar strax titta ut medan några andra fortfarande längtar och väntar på att äntligen få plussa, så här är diskussioner om allt däremellan (och lite till!)
GRAVIDA
Henlin: BF 17/11 2008, 1 son född april 07, Höganäs
Mars2007: BF 4 december 2008, 1 flicka född 07, Ängelholm
Catt: BF 11 december 2008, inga barn sen tidigare, Örebro
FlakeZ: BF 26 december 2008, inga barn sedan tidigare. Stockholm
AMS: BF 28 januari 2009, 1 son född augusti 06, Umeå
Virra: BF 5 februari 2009, inga barn sedan tidigare, Umeå
Annika77 BF 6 februari 2009, 1 son född maj 07, Malmö
Mimmi P, bf 25 Februari, inga barn sedan tidigare, StorStockholm
Gustafssons bf 6 mars 2009, en tös januari 07. stenungsund
Disa D, bf ca 7 mars, första barnet!
Kallo, bf 14 mars, inga barn sedan tidigare, Göteborg
Zalåå: bf ca 30/3, 1 son född 06. Göteborg
Lillajag1979: BF 5 April, inga barn sedan tidigare. Borlänge
Lightfish & Nixx: BF 10 April, 2009. Inga barn sen tid. Stockholm
Kanske en dag: BF 18 april. Inga barn Mariestad
Yoysen: BF 20 April, son född -05 GB
Kanelbulle81: BF 5 Juli, första barnet, Örebro
********************************
I VÄNTAN PÅ +:
Serafine: dotter född 06. Malmö, ÄL 23/10?, BIM 7/11 försök 1 efter mf, försök 5 totalt
Eva Marianne (en Värmlandstös): ÄL ca 2/11??, BIM 16/11??
majsanna: ÄL ca /24,10 BIM ca 7/11 inga barn sedan tidigare. Försök 7. Norrköping
Rauur: ÄL ca 16/11, BIM, Början av dec., 1 son född 06, Försök 7. Junsele
Här är så den nya tråden 
Mimmi P: att få första barnet utan den blivande pappan i närheten, låter onekligen som en mindre angenäm tanke. Men som du säger måste ju pengarna fortsätta trilla in för att det ska gå att klara sig utan alltför mycket uppoffringar, speciellt i början av barnets levnadstid går det ju snarare åt extrapengar än att man kan leva extra fattigt.
Funderar du på att ta med dig nån annan under förlossningen (alltså om inte pappan kan vara med, trots allt) eller ska du gå igenom det helt själv?
Henlin: spännande, spännande! Vilken dag som helst kan ju trådens första barn titta ut! Förstår verkligen om du inte känner dig som en supermamma med tanke på hur jobbigt det måste vara att bara orka med sig själv sådär långt in i graviditeten. Men jag tror nog inte du ska vara orolig, din(a, snart) barn vet garanterat att du älskar dem ändå!
Rauur: Jag kan bara ana mig till hur det känns för er båda! Din kille har ju säkert en smärre chock av beskedet också vilket gör honom ännu sämre så han knappt orkar någonting. Men förhoppningsvis får ni hjälp och klara direktiv så snart som möjligt så ni kan jobba utefter det. Känner med dig då min man också har genomgått en hel del undersökningar på grund av vissa hälsoproblem. I vårt fall har det visat sig tämligen ofarligt (såvitt vi vet) men på resan till den diagnosen har bland annat cancer nämnts, vilket ju är det sista man vill höra att man kan ha...
Mimmi P: Att du funderar och spekulerar och grubblar ännu mer nu, när du dels går hemma ensam i stort sett hela tiden plus att hormonerna lever loppan i din kropp, är helt förståeligt! Din och din mans familjeliv verkar sannerligen inte vara någon enkel lek att leva med tanke på hur sällan ni får vara tillsammans. Ni är starka som håller i det så hårt, ändå! Det måste ligga mycket starka känslor i botten till det. Försök hitta tillbaks till dem, så kanske det känns iaf lite lättare. Sen när du väl sitter med din lille son i famnen kommer du inte tveka det minsta om du gjorde rätt i det valet, det kan vi allihop nog lova dig!
Att du har svårt att ta personer intill dig i livet kan jag förstå. Det är mycket av det jag känner igen i mig själv, då jag inte förrän jag träffade min make, nånsin haft någon som jag verkligen kan dela allt med. Inte ens mina föräldrar och syskon har nånsin varit mig så nära som han är.
Synd att din kille inte tolererar din andra killkompis riktigt fullt ut, då det annars hade kunnat vara ännu en person som verkligen kan stötta dig i alla väder. Särskilt när du har så få andra, riktiga vänner i din närhet.
Hoppas ni båda vet att ni alltid har oss, i brist på andra
Kul med extrapengar, FlakeZ! Som du säger, är det ju verkligen läge att använda dem till något utöver det vanliga, för en sån förtjänst!
Kan tillägga att vi nu äntligen tycks få ordning på inbrottet! Bara ca 1,5 månad tog det, Folksam är kanske inte det snabbaste bolaget... De ekonomiska ersättningarna vi får är vi faktiskt ganska nöjda med. Det är ju värre med minnessakerna i form av förlorade kort i datorn och riktigt gamla smycken som inte går att ersätta.
Är på dag 33 idag men min mens har kommit på dag 36 och 43 de senaste gångerna så jag tror inte det är något särskilt att reagera på än, iaf. Tycker mig dock känna ett svagt, svagt illamående alltsomoftast men jag vågar inte lita på att det skulle betyda något. Har dessutom för mig att jag kände så under nån vecka i somras och då var jag ju uppenbarligen inte gravid.
Majsanna: 
SÅ tråkigt! Det börjar bli riktigt segt nu det här, eller hur? Mina tankar går iaf åt det hållet, och några andra håll...
Henlin: Det kan inte vara långt kvar nu så det är bara att hålla i! Även om varje dag är en tung vänteplåga så kan det inte dröja alltför länge innan bebisen tittar ut. Håll ut!
Kanelbulle: Grattis till gravidmyntets baksida 
Du får tänka som att det är roligt att det märks att du är gravid, även om det kostar på. Det är ju det här du vill, eller hur?
Nåt måste man ju ha som uppeppning i de allra tyngsta stunderna
Serafine: så trist, så trist! Men du hinner med två försök innan nyår, va? Då j-vlar SKA ni lyckas
Skönt med helg och lite ledigt! Har varit trött och sliten denna vecka så för mig är det efterlängtat.
PS Dag 34 nu, ingen mens än iaf...
Här var det allt lugnt! Helgens ro som har lagt sig över hela gänget, eller?
Tänkte bara skriva en rad så tråden aktiveras iaf lite. Har fortfarande inte fått någon mens (dag 36) men har varit på rätt dåligt humör, vilket tyvärr brukar vara ett PMS-symptom...
Henlin, är du hemma än??
Kan bara hålla med Kanelbulle, Majsanna! Du, om någon, förtjänar verkligen ett plus å det snaraste!
Härligt, Lillajag!
Jobbigt, Kanelbulle Men om det inte hänt något mer nu, är det förhoppningsvis ingen fara. Jag håller tummarna för att det går bra!
Kallo: jag är inte avundssjuk, nejdå...
Ingen mens för mig, än...
Jag tänkte avvakta en vecka till innan jag testar. Förra gången kom mensen så sent som om den gör det först på söndag, den här gången. Därför vill jag inte ta något test än för att undvika att bara bli besviken, än en gång. Har dessutom inga symptom på något annat än vad jag tror kan vara PMS-besvär (tyvärr...)
Fast självklart hoppas jag på det bästa! Kärringen har ju inte kommit än och det är helt klart en god förutsättning för att inte tappa bebistron...