Vi som började i april (del 4), många bebisar på väg nu!

Oj vad det händer saker i tråden!
Kul med resor och ul :).

Disa D, jag har börjat lite men tycker det känns så konstigt, det känns som att man inte har "rätt" att handla bebissaker än. Men jag har fått en del begagnat och kommer nog snart komma igång. Ang ny säsong så kommer man väl behöva lite tjocka kläder och nån overall, tänker att det är bäst att skaffa det nu innan de plockar bort det ur butikerna.

Håller tummarna för alla er med BIM idagarna!!

Tack för allt stöd!! Det är så skönt att kunna klaga av sig bland folk som förstår och inte dömer.

Min man kommer förhoppningsvis kunna komma hem men är han mitt uppe i ett jobb kommer han inte bara kunna släppa allt och sticka men han kommer vara i Sverige iallafall, var vet vi inte än, förhoppningsvis hyfsat nära.
Jag har funderat på att ta med nån annan men har ingen. Jag har haft en hel del problem med att låta kompisar komma nära så jag har inga tjejkompisar som är tillräckligt nära för att vilja ha med på en förlossning. Mamma har jag tyvärr en rätt dålig relation till så hon är inte aktuell. Min bästa kompis är en kille och honom skulle jag absolut kunna ta med mig men det är lite känsligt hemma då maken är lite svartsjuk på att vi är så nära kompisar (tycker att det är jobbigt att könet ska ha nån betydelse men jag kan inte säga att jag inte skulle tyckt det var jobbigt om det var tvärtom) så för att inte påfresta vårt förhållande så kommer jag inte ta med honom.
Så om inte maken hinner/kan komma hem så kommer jag göra det ensam.

Jag höll på att flippa ur på jobbet igår och skickade ett lätt hysteriskt mail till min chef vilket var rätt bra för han förstod äntligen hur stressad jag är så imorgon ska vi sätta oss och gå igenom mina projekt och se om det finns nåt jag kan överlåta på nån stackars kollega. Hoppas att det funkar den här gången.

Om det bara var jobbet så tyngde skulle det nog gå bra men just nu är vi i en svacka, jag och maken, pga att vi knappt hunnit träffas sen i januari, det känns mest som vi pratar med varandra per telefon och ibland delar vi säng nån timme eller ett par. En hel helg tillsammans minns jag inte ens när vi hade sist. Just nu hade jag verkligen behövt hans stöd då hela skaffa-barn-grejen är nåt jag varit tveksam till under hela livet och antagligen aldrig gett mig in på om inte han velat det så mycket. Jag blev ju knappast gravid mot min vilja men jag är fortfarande kluven till killen som sprattlar inne i magen. Jag är helt säker på att jag kommer tycka att det var helt rätt beslut när jag har honom i min famn men nu är det så overkligt och svårt att föreställa sig och jag tror att det hade känts bättre om det inte hade känts som jag fick göra det mer eller mindre ensam.

Rauur, usch vad jobbigt!! Hoppas verkligen att ni får hjälp och stöd från sjukhuset så han mår bra igen och ni får veta vad det kommer innebära för er! 

Kallo, kan du inte få komma till nån annan läkare? Skönt att du inte oroar dig för det nu men samtidigt förstår jag att du vill veta hur det kommer bli om du fått såna besked tidigare.

Kanelbulle, jag tror nog inte att några småsaker hemma skulle göra sorgen värre om det värsta skulle hända utan gläds åt det på vägen, tror din kille kommer bli jätteglad för presenten.

Tack igen allihopa! Vi är lediga tillsammans i jul så då hoppas jag att vi ska komma på fötter igen.

Kallo, jag tror absolut att det är graviditeten som har pressat fram många tankar och känslor, vet inte om det är hormonerna eller bara omställningen som gör att man funderar mer. Jag trodde bara att jag var stabilare nu än jag var, har gått i terapi i 2,5 år, utan den hade jag aldrig kommit så långt att jag suttit här med magen.

Rauur, kan ni eller åtminstone din man få lite stöttning utöver det rent medicinska från nån terapeut eller liknande? Förstår verkligen att ni båda känner er nere speciellt nu när ni inte vet vad som kommer hända eller hur illa det är. Extra jobbigt när du verkligen vill bli gravid igen och ni kanske måste skjuta på det också. Men det kanske är lika bra innan ni vet hur lång tid det tar innan han mår bra igen, ett barn till är ju ytterligare en belastning när det gäller sömn osv som kanske är dumt att lägga på er just nu.

Jag tror att det är bra om du inte läser för mycket innan ni har träffat en läkare som kan förklara hur situationen ser ut för just din man, på nätet kan man hitta många skräckhistorier och en hel del felaktig information, dumt att skrämma upp dig mer än du "behöver".

Nu har jag haft en genomgång med min chef iallafall och det känns mycket bättre, jag har fortfarande mycket att göra men nu känns det som att jag har bättre koll på läget och jag ska ta in några kollegor som har lite mer utrymme på en del projekt. Vi pratade också om att jag vill gå ner i tid från januari och det tyckte han också var en bra idé och vi har nu en "beredskapsplan" för det. Jag berättade även lite om min hemmasituation och att en hel del stress kommer från ovissheten inför förlossningen och första tiden hemma. Även om han verkligen inte kan göra nåt åt det så känns det väldigt bra att han förstår att det inte bara är jobbet som gör att jag inte är på topp just nu. Känner mig i mycket bättre balans idag.

Jag och maken har pratat om att boka in en övernattning/weekend på nåt spa eller en herrgård i jul så vi jobbar på att ta oss tillbaka, sakta men säkert. Jag tror nog vi kommer komma tillbaka, 12 år tillsammans är inget man kastar bort utan att ha kämpat och det är ju så här vi levt större delen av tiden, vi har klarat det förr. Det blir bara så mycket mer påtagligt nu.

Rauur, jag tänkte skriva att han är ju man så det kanske inte är så konstigt men det var väl lite väl sterotypt. Men många har väldigt svårt för att prata om sina känslor, just därför kan det vara så bra att få hjälp av nån utomstående. Att öppna sig för dig kanske är svårt, han kanske inte vill tynga dig med hur han känner eller så är han rädd för att du ska se honom som "svag" och att det ska påverka dina känslor för honom. Alldeles säkert är det ju så att han själv är förvirrad och då är det ju jättesvårt att sätta ord på känslorna. Att börja med att öppna sig för en helt främmande människa är jättekonstigt först (och något de flesta är väldigt rädda för) men är en otrolig hjälp om man bara trivs med personen.

Lägger in listan igen, det är alldeles för många för att man ska komma ihåg bf-datum och bim-datum i huvudet.

Henlin, hur går det? Händer det nåt?

Hur går det för er med BIM idagarna?

GRAVIDA

Henlin: BF 17/11 2008, 1 son född april 07, Höganäs
Mars2007: BF 4 december 2008, 1 flicka född 07, Ängelholm
Catt: BF 11 december 2008, inga barn sen tidigare, Örebro
FlakeZ: BF 26 december 2008, inga barn sedan tidigare. Stockholm
AMS: BF 28 januari 2009, 1 son född augusti 06, Umeå
Virra: BF 5 februari 2009, inga barn sedan tidigare, Umeå
Annika77 BF 6 februari 2009, 1 son född maj 07, Malmö
Mimmi P, bf 25 Februari, inga barn sedan tidigare, StorStockholm
Gustafssons bf 6 mars 2009, en tös januari 07. stenungsund
Disa D, bf ca 6 mars, första barnet!
Kallo, bf 14 mars, inga barn sedan tidigare, Göteborg
Zalåå: bf ca 30/3, 1 son född 06. Göteborg
Lillajag1979: BF 5 April, inga barn sedan tidigare. Borlänge
Lightfish & Nixx: BF 10 April, 2009. Inga barn sen tid. Stockholm
Kanske en dag: BF 18 april. Inga barn Mariestad
Yoysen: BF 20 April, son född -05 GB
Kanelbulle81: BF 5 Juli, första barnet, Örebro

********************************

I VÄNTAN PÅ +:

Serafine: dotter född 06. Malmö, ÄL 23/10?, BIM 7/11 försök 1 efter mf, försök 5 totalt
Eva Marianne (en Värmlandstös): ÄL ca 2/11??, BIM 16/11??
majsanna: ÄL ca /24,10 BIM ca 7/11 inga barn sedan tidigare. Försök 7. Norrköping
Rauur: ÄL ca 16/11, BIM, Början av dec., 1 son född 06, Försök 7. Junsele

FlakeZ, vilken present! Fast borde det inte vara den person vars uppgifter du fick som fick ersättning för att de gjort fel? Gissar att den personen aldrig kommer få veta att det hände.

Majsanna, nej vad tråkigt!!

Henlin, hoppas bebsien tittar ut snart, jag förstår verkligen att det måste kännas segt nu på slutet. Tycker man känner sig otymplig och dan redan nu.

Majsanna, låter som en klassisk konferens, mycket mat och trevligheter, lite jobb. Hoppas ni får trevligt :)

Håller tummarna för att ni plussar lagom till jul!

Henlin, då får vi hålla tummarna för tisdag!

Lightfish, jag tror alla har full förståelse för att du är "ego" även om jag inte skulle vilja säga att det är så. Mår man dåligt kan det vara fullt tillräckligt att se om sig själv. Hoppas verkligen att du får må bättre snart!! Skönt att bebisen mår bra iallafall.

Majsanna, instämmer med föregående. Klart att det är extra jobbigt när du dessutom måste vara utan medicin som du behöver för att må bra, men ge inte upp då har du ju verkligen gått utan medicinen i ett år utan mening. Du ska se att om du "bara" härdar ut (lätt att säga när man inte lider av reumatism, det verkar verkligen vara en hemsk sjukdom) så kommer du få din belöning snart!

Hoppas alla haft en bra helg och att nån fick fint väder, det har det inte varit här.

Lillajag,  visst var det härligt :).

EvaMarianne, håller tummarna för plus nästa vecka! Tycker det är väldigt besvärligt att så många gravidsymptom är ung samma som PMS-besvär. Men tids nog får du ju veta.

Kanelbulle, jobbigt men jag säger som de andra, det var nog ingen fara. Du kan ju fråga om vul imorgon eftersom du är orolig efter det som hände. Det är ju väldigt olika mellan mottagningarna hur hårda de är med vul. Annars kan jag rekommendera ett privat, om inte annat så bara för att få bekräftat att det finns nåt där inne.