Vi som började i april (del 4), många bebisar på väg nu!

Grattis grattis Henlin!!

Ang Profylax så gick vi en 6-timmarskurs. Både jag och maken tycker att det var väl värt pengarna. Han fick många redskap och mycket tankar som kan vara bra att gå igenom innan, plus att vi fick tips och idéer om hur vi kan samarbeta och se på förlossningen. Hade inte velat vara utan den kursen!

Nu har vi precis kommit hem från visning på BB. Det var bara vi som kom, så det blev en VIP-visning för bara oss! Kändes onekligen väldigt verkligt när vi stod där. Läskigt att veta att det inte är omöjligt att vi är tillbaka där om ynka två veckor! När vi väntade på hissen på väg hem så kom det precis ett par som var på väg in. Precis när hissen stannade där vi skulle gå på, fick hon en värk. Så jag och maken ställde oss på var sida av hissöppningen så att dörrarna inte skulle gå igen. Så stod hon där och pustade en stund innan hon tittade upp på oss, sa tack och sen gick in. I hissen på väg ner tittade jag och maken på varandra och tänkte samma sak - det där är snart vi...! *gulp*

Vi fick prova lustgasen också. Jag tyckte inte att jag kände så mycket av den, lite söt smak och lätt yrsel. Maken däremot blev hög som ett höghus och fnittrade glatt!!

Henlin: Åh, vad härligt!! Att läsa om andra som får sina kära små knytten till sig gör att jag längtar än mer! Hoppas nu att höften läker fint och att tösen snart får vara utan skena. Än en gång stort grattis till er!

Rauur, Serafine och Majsanna: Håller tummar och tår för er! Hoppas att tomten kommer med årets julklapp tidigt i år!

EvaMarianne: Ja, tänk. Imorgon går jag in i v 37 - heeeelt galet! Men jag längtar som en tok också, plus att jag dessutom börjar bli rätt trött på min kropp - svullen, foglossning, domningar i händerna osv osv osv... Det kanske låter otacksamt, men nu vill jag bara att den ska komma ut. Och ändå kan det dröja 6 veckor till... Huuu!
Tror inte du behöver känna oro över uteblivet illamående. Som Mimmi P skriver så är det ju faktiskt inte alla som drabbas - kanske har du tur att slippa! Men visst, man letar symptom för att få det bekräftat för sig själv på något vis. Själv tog jag nytt test någon gång i veckan fram till v 7-8 (när jag istället fick gå på 3 vul).

Lightfish: Hur går det med illamåendet? Tänk att du redan är i v 21! Wow! Då måste du ju ha mage nu! En fika nästa vecka?

Nu är det dags för helg igen. Första helgen på länge som vi är hemma. Känns både bra och konstigt. Vet att det är svårt och tungt för min man. Men jag försöker göra det bästa ändå. Svårt bara att vara ett fint och tryggt stöd, när man själv känner sig ur form. Jag har verkligen hamnat i sista-delen-av-graviditeten-depp; känner mig tjock och ful, otymplig, ohjälpsam, gnällig och lat. Men vad är det när någon dött?! Samtidigt som mina hormoner verkligen påverkar mig och gör mig ledsen över de känslor jag har för mig själv. Jag kan ju inte helt ignorera dem, men vill inte tynga min man med det. Det är inte lätt.. Suck... kan någon spola fram tiden några veckor?

Nej, vad tråkigt majsanna. Precis som övriga gänget i tråden hoppades jag så att ni skulle få ert plus. Men... än är inte hoppet ute - kanske blir det ett nyårsplus i stället!

Jag har haft ytterligare en tiiidig morgon. Vaknade vid 04 av galen mensvärk och sammandragningar. Låg och pustade och andades i sängen bäst jag kunde. Försökte somna om, men utan lycka, så strax innan 05 gick jag upp. Värken kom och gick i lite mildare tappning ett tag till, men vid 07 kunde jag somna i soffan igen. Låg och tänkte på att det här med upp mitt i natten är nog bara att vänja sig vid och faktum är att det inte kändes så jobbigt längre, som jag tidigare trott och känt.
Igår kväll var maken gullig när jag fick värk - han tittade på mig i soffan, påminde mig att andas och när det var över "Tänk att det är något bra, det betyder ju förmodligen att bebis tar sig längre ner och att jobbet har börjat!" Ja, han lärde sig något på profylaxen hjärtat mitt.

Om en timme ska vi till BM igen. Ska ta upp mina svullna och värfkande händer/fötter och se vad hon säger om det. Och även att jag börjat få ont. Hon säger säkerligen att "Det är helt normalt, precis som det ska vara!"... Känns som att det är sällan de säger något annat!

Jodå, visst var allt "heeelt normalt" och "kroppen som förbereder sig" och "inget att oroa sig för". Jag hann knappt berätta helt och hållet vad det var jag kände!
I alla fall. Magen har växt ytterligare, trots att den sjunkit ("Den har nog lagt på sig mycket hull de här senaste två veckorna" var hennes förklaring) och sf-måttet har ökat med 2 cm till 35!! Järnvärdet är tillbaka till normalt igen och blodtrycket lågt som vanligt (105/60). Bebis hjärta var lite svårt att hitta idag, men till slut fick hon fram det. Lägre puls än vanligt, 138 (har alltid legat runt 145-150), men igen "Det är iiiingenting att oroa sig för, så länge du känner att den rör sig så kan du vara lugn. Det är det bästa tecknet. Sen kan det vara svårt att hitta bra hjärtljud ibland beroende på hur bebis ligger." Jaja.
Bebis är så gott som fixerad och bm avslutade med "Ja, vi får väl se om vi ses om två veckor!". Åh, så skönt det vore om bebis redan kommit då!!

Hon berättade också att majoriteten av alla förlossningar startar på natten mellan kl 03-05, för att då är kroppen så pass avslappnad att oxytocinet i kroppen börjar utsöndras osv. Har ju hört det från fler ställen, att det allt som oftast börjar under småtimmarna. Det lustiga är ju att de senaste två veckorna ungefär vaknat just vid 03-04 av förvärkar och de har bara tilltagit i styrka med dagarna som gått.

MimmiP: Ajdå, inte bra. Försök vila och ta det lugnt. Vet precis hur den där känslan känns. Att känna sig misslyckad och som att man inte klarar av jobbet (Jag är ju inte sjuk, jag är bara gravid!!!). Men försök så gott du kan att lägga den känslan åt sidan. Nej, du är inte sjuk, men livet som växer inom dig kräver energi och kraft - en helt ny människa ska bildas, inte undra på att man inte är riktigt som vanligt!

Lightfish: Men det var väl själva sjutton att du inte kan få börja må bättre någon gång!! Vad säger BM om det?

inkompetent

impotent
2. medicinskt oförmögen i sexuellt avseende; som icke kan utföra könsakten; äv. i allmän­nare anv.: oförmögen att avla barn

Ja, den ena betydelsen inte mer rätt än den andra...!

Lustigt att det är fler som har svårt för just pojknamn!
Min man kläckte ur sig ett tjejnamn någon gång runt v 7-9 och det gick rakt in i hjärtat på mig - så sen har det inte varit någon idé att fundera på andra, inget låter ändå lika fint (ni får veta senare! ). Killnamn däremot har vi inte kommit fram till något. Kanske kan ni hjälpa oss lite?!
Just nu på listan:

Hugo
Ludwig
Simon
Oskar
Isak

Hugo är det som känns bäst, men det är ju så himla poppis nu och det gör att vi tvekar.

Har ni några idéer?! 

Och förresten, välkommen tillbaka gustafssons!