Att hitta "sin plats"

Det jag har fått kämpa med mest är nog min egna inställning. Jag har aldrig varit barnkär och aldrig haft någon erfarenhet av barn. Att plötsligt inte bara lära sig leva med barn, utan också lära sig rollen som bonusmamma är krångligt som fan.

Tack o lov har mamman i mitt fall en öppen inställning till mig. Hon inser att jag inte ÄR perfekt, att jag ibland kanske tar lite knasiga beslut i "stridens hetta" och att det är helt ok. Sånt gör ju alla föräldrar.

Jag har inte fått kämpa för min "rätt"... men det är en ständigt pågående process att hitta sin plats och roll i familjen. För mig är det så i alla fall. Du verkar ju kunna prata med pappan och det tror jag är viktigast. Ibland är det pissjobbigt och det hjälper mig massor att bara kunna prata och vara ärlig med min man då.

Jag och min man och hans ex brukar sitta och asgarva åt en JÄTTEMISS jag gjorde en gång när deras barn höll på att slå ihjäl varandra... Min lösning på det gjorde bara saken värre och det slutade med STOOOOOR katastrof och hela kvällen var förstörd...
Mamman skrattade så hon grät när hon hörde det, för hon har gjort liknande saker också.
Hade lika gärna kunnat bli att hon blev vansinnig och skällt på mig men jag slapp..