Bör de konserverade bebis-tvillingarna på museet få en begravning?

Aldrig tänkt på det faktiskt men jag håller med dig.
Jag tycker att du ska skriva museet och fråga. Jag är jätte nyfiken på det svaret...
Jag ska också skriva och fråga.

Jag vet inte.
De kanske gillar att alla har sett dem i åratal.

Istället för att bli bortglömda?

Jag hade kunnat tä'nka mig att vara "skelett" i en skolsal tex.

Så att barn får lära sig.

Eller ligga som en mumie på British Museum

Sanna K - kul om du också frågar!

isisisis - fenomenalt skön infallsvinkel...! :) Lovvärt att du kan tänka dig att ställa upp med ditt skelett som kunskapskälla! :) Men... ser en viss problematik i frivillighetens frånvaro i fallet med de två bebisarna. De (och sannolikt inte deras föräldrar) har aldrig tillfrågats. Frestad att fråga hur andra idag skulle ställa sig till om deras barn ställdes ut på museeum...? ;)
Fin tanke dock att de kanske vill bli ihågkomna... men kanske en gravsten (som icke-missfoster får...) skulle kunna vara ett alternativ, vad vet jag?

Är det säkert att släktingar aldrig tillfrågades då?

Det finns tusentals gravar i tex stockholm där mentalpatienter
aldrig fått vare sig sten eller kors.

De bara slängdes ner i en grav.

isisisis, nej som sagt är det bara 'sannolikt' så att föräldrarna ej tillfrågats. Däremot definitivt säkert att barnens vilja en tagits med i beräkningen. :)

De tusentals gravar som finns i tex Sthlm, som du nämner har sin historia. Jag tycker denna är lite väsensskild bla därför att det går att göra något åt den idag, och för att det förmodligen finns ett kommersiellt (tillika underhållings-) värde i att låta tvillingarna finnas kvar i glasburken. En fråga är väl om det är okej att göra underhållning av två döda barn? Betänk att barnen visar i samma monter som visar tvåhövdad orm, tvåhövdad kalv, obestämbara havsdjur och annat som tidigare visats på museets 'missfosterutställning'... Det känns som om mentalpatienterna har en väridare viloplats. Ihågkomna eller ej. :)

Jo.Jag förstår absolut din poäng.
Det är lovvärt att du reagerar.

Det är alltid fint med folk som reagerar och funderar över saker och ting.

Det är ju lite av "underhållning" på museum.

Jag måste tyvärr gå nu, men återkommer senare eller imorgon o hoppas på mer input. Har fortf. ej bestämt mig för om jag ska höra av mig till museet eller ej. Ha en skön kväll!

Nu läste jag ditt meddelande nr.6 och måste ju svara att jag uppskattar diskussionen, det var stimulernade. Ha det gott!

De finns ju ändå inte där längre. De är inte kroppen. Därför tycker jag inte att de behöver en begravning. Begravning är något människan har hittat på för att göra döden till en lättare tanke.
Dessutom finns det mängder med skelett, mumier, etc som står på museum utan begravning.

Lite svårt att veta från vilken ålder man ska dra gränsen (ålder på objektet).

Tror inte så många musei intendenter skulle frivilligt vilja begrava bockstensmannen, Tuthankamon, eller den där mongoligska flickan som hittades mumifierad, men vart drar man gränsen för att bara pga de är daterade äldre så är det mindre värt att låta dem få en begravning..

Kommer fortfarande ihåg bara på min lilla skola där jag gick fanns inplastat i plexiglas diverse stadier av foster upp till kanske 10-15 cm stora. Inte helt ovanligt heller kan tänkas förr. Lite svårt även där att dra gränser vad man ska göra med dessa.