Till er som vill föda hemma; varför i all världen vill ni det?

lejone skrev 2008-12-22 23:45:44 följande:

Om man drabbas av en riktig störtblödning hjälper det föga att man är väl påläst, eftersom man förlorar medvetandet inom ett par minuter, behöver hjälp med att komprimera bukaorta utifrån, snabbt komma till operation för blodstillning,och samtidigt få blod och läkemedel.

Mycket ovanligt att det sker utan yttre påverkan.Bakomliggande orsaker kan vara ett flertal,det inträffar sällan, tack och lov, men när det händer är det bråttom....

Sterna, det är det nyfödda barnet som måste skyddas mot bakterier! Inte vill man föra över streptokock B m.m. till en nyfödd!?

Sterna skrev 2008-12-23 03:23:51 följande:

En vuxen människa har alltid gott om bakterier,och ev virus av olika sorter i halsen! Mun-mot-mun-överföring är verkligen inte för barnets bästa, det är ju som att hosta och nysa rakt på den nyfödde. RS-virus är potentiellt livsfarligt för spädbarn.

Sterna skrev 2008-12-23 03:46:26 följande:

Framför allt har jag läst mikrobiologi på högskolenivå, samt behärkar aseptisk arbetsmetodik. Det är tryggt för mina patienter.

Han man kommit fram till att bakteriefloran i det egna hemmet är farligare för barnet än vad det är på sjukhus? Jag har fått för mig att det är mycket mer skadliga bakterier och virus i sjukhusmiljön?Det avgörande är att man tänker på hur man arbetar - sterilt alt. rent - och därigenom inte för över smittämnen.Exempelvis har jag tidigare arbetat med benmärgstransplantationer,och där är hygienen livsviktig för patienterna, eftersom man TOTALT slår ut deras eget immunförsvar inför behandlingen. Det är ett hantverk att göra/tänka rätt, och skydda patienterna.

Fram tills för hundra år sedan var det t. ex. kutym att någon(ofta de gamla i hushållet) matade de små barnen och förtuggade maten till dem,spottade ut och matade. Gemene man kände inte till mikroorganismer, och därigenom blev barn smittade av TBC och annat. Sen spred sej kunskaperna om hygien till allmänheten.

Säkerhetsgraden ligger alltså i att man arbetar aseptiskt, var man än är.

Självklart ska man jobba för att inte sprida smitta, men jag undrar likväl över om det inte är bättre bakterieflora för en nyfödd i hemmet om man nu jämför med sjukhuset.Målsättningen är att barnet inte ska exponeras för smittämnen på sjukhuset heller, inte fria besök för allas anhöriga. Väldigt enkla men effektiva åtgärder.
Det brukar fungera tillräckligt bra.
Skulle fungera optimalt om inte politiker drog ner på t ex. städbudgeten i sjukvården, men dom fattar oftast inte vad dom beslutar om...men det är ett kapitel för sej.

Inte bara städningen är eftersatt, utan många som jobbar inom sjukvården är tyvärr väldigt dåliga på det här med hygienen. Om framför allt läkarna kunde lära sig att de inte är några högre väsen som inte smitta fastnar på så skulle det inte spridas så mycket skit på sjukhusen. Jag var med om många hårresande saker när jag jobbade på neonatalavdelning på St Görans barnsjukhus på 80-talet. Bl.a var det en läkare som kom svischande i sin vita rock direkt från infektionsavdelningen och gick utan att blinka igenom slussen in till ett kuvösrum med prematurer. Men innan han hann öppna kuvösen till det barn han kommit dit för att undersöka ställde jag mig i vägen med armarna i kors och bad honom gå ut i slussen och ta av sig klocka och ringar, tvätta sig upp till armbågarna, handsprita och sätta på skyddsrock. Vilket han faktiskt gjorde, rodnande och muttrande.Det här vara bara ett enda exempel. Jag skulle kunna berätta många fler. Men så gick det också ofta otäcka virus och bakterier på avdelningen , RS-virus var tex rätt vanligt, vilket verkligen inte är lämpligt på en neonatalavdelning..Jag tror att man på 80-talet levde invaggade i en falsk trygghet om att penicillin och vaccin skulle lösa "allt" på sikt. Då kunde man också bete sej en aning mer arrogant!
Hursomhelst är det mycket länge sedan jag såg någon synda på ovan nämnda sätt, tvärtom har man nu en hög medvetenhet i sjukvården om hur man måste agera.
Och att man får människor, helt i avsaknad av immunförsvar, att överleva och bli friska på ett sjukhus talar tydligt för att man kan arbeta på ett tillförlitligt sätt,om man får resurser.

En för hög arbetsbelastning kan bädda för slarv, är man en person som ska jobba för två så arbetar man under fel förutsättningar. Jag ser dock aldrig slarv på min arbetsplats, och mina läkar-släktingar är oerhört noga med the basics- hygien, trevligt bemötande och liknande. På så sätt bibehåller man sin arbetsglädje och yrkesstolthet.

Och tyvärr är det ju mer regel än undantag att det är för hög arbetsbelastning inom sjukvården, inte minst på förlossningsavdelningar. Inte bara läkare, utan barnmorskor och undersköterskor går på knäna eftersom de ofta måste jobba för två, och har därför inte möjlighet att utföra ett gott arbete. Och då menar jag inte bara när det gäller att vara noga med basic-hygienen, trevligt bemötande och liknande, utan rena säkerhetsfrågor.Men hemförlosssningsbarnmorskor kan nog alltid bibehålla sin arbetsglädje och yrkesstolthet...två av mina närmaste släktingar är gynekologer i chefsposition, och det är dem som jag närmast syftar på! Dom har tidigare arbetat i U-land, så dom är vana vid att hantera problem rationellt och praktiskt. Det är tur för oss att vi svenskar lever i ett land där vi har (en viss) rätt till sjukvård när vi behöver hjälp, och många borde ge sej ut i världen för att få en rättvisare bild av vad det innebär att vara människa..