Förträngning från njuren på fostret?

Jag tycker du skall prata med din BM om din oro och be henne förklara så du förstår.

Jag har själv varit inne på spec.mödra därför att bebisen blockerar min högra njure, så urinen inte riktigt rinner till. Detta gör då att det blir en svullnad som man håller koll på. Skulle tro att det är samma sak för bebisen. Och blir tillståndet värre så öppnar dom upp gången mellan urinblåsan och njuren med hjälp av en slang! Tror inte att det är någon fara! Men hör med bm och låt henne förklara igen! Tycker att läkare har en tendens att vara lite otydliga.. Lycka till!!

Så hade vår dotter ocså, men när vi kom tillbaks i v 30 så var det borta, och idag är hon 8 månader och har inget fel alls på njuren.
De jag pratade med på sjukhuset sa att det var vanligt, men oftast går det bort innan förlossningen.
Och annars växer det ändå oftast bort när barnen är små.
Absolut inget att oroa sig för!

det ska ligga på 5mm. din bebis hade 5.3mm så det är alles på gränsen, väldigt minimalt. inget att oroa sig. våran tjej hade 6.2 på ena njuren och 7.1 på den andra vid rutin UL. fick komma tillbaka efter 2 veckor och då den ena har redan stabiliserat sig och den andra låg bara på gränsen. nu är jag i v.32 och avvikelsen är redan borta. nästan alltid bruka det växa bort och om det inte gör så går det lätt och bota efter födseln. men i ditt fall blir allting borta vid nästa UL, du ska se. så liten avvikelse har nästan ingen betydelse. kanske tom läkare tog 0.3 mm för mycket vid måttet?  du behöver inte alls va orolig. lycka till. kram

och det kan absolut inte va något fara om ni ska på kontroll i v.30!!! vi fick komma tillbaka efter 2 veckor och sen dess går vi på UL var 4 vecka.

hoppas du lugnat ner dig lite. lev som vanligt och njut av din graviditet.

Samma här, på morfologiskt ul såg de att njurbäckenet var för stort....var på ul i veckan v 33 och nu såg allt normalt ut....

www.familjeliv.se/Forum-2-297/m37362620.html

Precis så var det när jag väntade min son! Jag blev såklart också alldeles nojig och kunde inte riktigt njuta av graviditeten för denna oro. Men på senare UL såg allt bra ut och han föddes helt frisk.

Oj, vilka bra och lugnande svar! Man ställer ju in sig på att det inte ska vara bra innan ultraljudet, som ett försvar liksom. Sen när man hör "jo allt ser bra ut förutom..." så rasar liksom världen ändå... Sen hem och googla på internet om detta och hittar liksom inget positivt, inget som speglade bm:s reaktion om att det inte var något att oroa sig för.
Ska ringa min vanliga Bm på måndag och se om hon kan ge en förklaring som jag kan förstå!
Tack än en gång, och skönt att det gått bra för er andra!

*puffar*