Vi som försöker få syskon till våra änglar

änlamamma; vad trevlig dag du verkar ha haft! Konstigt hur olika man kan känna. Jag som kände glädje och tacksamhet förr känner bara negativa känslor för alla i min närhet förutom min son och er förståss. Jag hatar att världen får gå sin gång när allt detta hänt.

snorpan; kan tyvärr bara säga att jag vet hur det känns...Vädret och sinnet e skit.

Läste ett kåseri idag i SvD om en kvinna som drabbats av bröstcancer. Allt hon sa kände jag igen. Att förlora ett barn kan alltså kännas som att drabbas av cancer? Konstigt.

Rebecca; du har ju skrivit i din blogg om de olika faserna i sorgen. Jag är nog i reaktionsfas. Mycket gråt och ilska kan jag tala om. Min man har också mycket ilska att bjuda mig på och det kan ju bara bli skit då.

Jag försöker; "gilla läget" som den kloka präst jag pratar med säger att man ska göra. Det är i alla fall inte så att JAG gillar detta läget, men vad ska man göra? (= försök till humor trots nattsvart inlägg... )

Fjärilsmamma; Skönt att fler än jag vågar säga som det känns!
Bra gjort!

Rebecka; vad ska man säga. svärmödrar! Jag ringde o skällde ut min, pga hon sa till mig att det är jobbigt för den andra (hennes son) när någon mår dåligt(jag). Berättade att hennes pappa lämnade hennes mamma pga mamman hade återkommande depressioner. Det var alltså synd om svärmors pappa, men inte mamman som både blev lämnad o hade depressioner. Jag ringde tillbaka o frågade om det betydde att hon tyckte att hennes son skulle lämna mig. SUCK! Knäppskalle svärmor.

änlamamma; Otroligt vilket öde att få så många missfall som i artickeln.

vilja71; "Härligt" att höra att fler än jag känner sig bittra! Jag är så bitter o sur att det fräter sönder soffan jag sitter i tror jag. Nä, jag e inte glad o läsa att fler har det jobbigt.

Vimsan; roligt o se dig här. Jag orkar inte göra barn just nu, men jag hänger på tråden ändå. Trevligt folk här!

Eller hur Rebecca. Det är ju bara mitt fel att hennes lilla pojke mår dåligt. (Faktiskt planerade jag denna lömska plot för att hennes son ska må så dåligt som möjligt... Jag tänkte en dag vad är det hemskaste som kan hända svärmors son; Jo, först föder jag fram en död dotter och i steg två blir jag så nedstämd så att min man ska må riktigt dåligt. Undrar om det var så hon tänkte?!)

Rebecca; Nu skrattar jag också rakt ut när jag läser det jag skrev! *HAHAHAAA* Vilka skumma planer jag måste smida enligt min svärmor! (Eller galen bitter galghumor jag har fått!!! SÅ går det när bitterheten blir alltför bitter-då blir det ju tydligen ganska kul i slutändan!)

Nu känner jag mig gladare. Kollar även på Simon o Thomas o de har halt galen kemi mellan varann. (är ett par har jag förstått) de gnabbas på ett jättekul sätt så jag måste skratta hela tiden. BLA äter deras hund upp bladguld nu! Lyxhundar eller hur!?

saga; kul o se dig här! Hur plussar man o har kärringbesök samtidigt? Knäppt. SÅ ska det INTE vara tycker jag.

pajasmamman;
du är verkligen värd att må bra. Alla känslor är ok! Jag tex är bitter dygnet runt såhär när snart 3 mån (13 aug föddes dog min flicka) Det är ju inte så roligt att vara bitter och arg, men nu är jag det ialla fall. Om jag får en glad dag ska jag vara tacksam för den.

Alla känslor måste väl tröskas igenom antar jag eller vad säger ni änglamammor som varit med längre än mig?

snorppan; knäppt att något annat skulle vara viktigare för närstående än ett barns begravning! Jag vet hur det känns. MIn pappa orkade inte komma för det var för dyrt med bensin(!) att åka till bagravningen. Jag erbjöd mig o betala bensin, men han avböjde ändå.

Detta med att ta upp sina egna problem till den personen som har det mycket svårt (ex som du skriver under ditt barns begravning) Vad är det för sätt? Är det något försök att visa att man kan förstå eftersom man själv har så stora problem? Jag fattar inte ändå.

Ibland kan jag konstatera ett vi har 2 öron och 1 mun. Det är för att det är viktigare ibland att bara lyssna på den som har det svårt istället för att pladdra massa strunt!!!

Snorppan; Jag lyssnar. Berätta gärna om begravningen när du orkar. KRAM

odling;
min man tyckte att allt var som "vanligt igen" efter 1 v och ville gå tillbaka till jobbet på heltid efter det. Jag har varit förbannad på honom, men behövt konstatera att detta är sättet han sörjer på och att jag måste respektera det. Ta inte på dig själv ansvaret för din mans sorg. Du har nog med din egen! KRAM

Tack! kram tillbaka.

Jaxon; ja, jag är ledsen för att han inte ville komma. Jag är dock glad för de som ville komma på begravningen.