Enda gången som jag andades snabbare (eller flåsade), var när huvudet stod som högst i slidöppningen och jag väntade på nästa krystvärk.
Men som sagt, du behöver inte fundera alltför mycket på detta med andningen. Det kommer naturligt när du väl är där, bara du lyssnar på din kropp.
Det viktiga är att du inte får panik och tappar fokuseringen, för då jobbar du mot värkarna och öppningsskedet kan dra ut på tiden. Följ med värkarna istället och andas. Värkarna gör ont, men tänk då istället att varje värk för dig närmare till din bebis. Det är lätt att glömma när man ligger där och har ont.
En annan sak som är jätteviktig för att du ska kunna öppna dig lättare, är att du slappnar av ordentligt mellan värkarna och vilar. Ligg inte och spänn dig i väntan på nästa värk, du gör dig bara en otjänst.
Men som sagt, det kommer att gå jättebra! Din kropp är gjord för att föda barn, och andningen finns där redan. Kram!