Jag vet inte, det finns kanske ETT sätt att andas som alla andra lärt sig men just nu kan jag inget alls om andning under förlossningen.
Så ni som tycker att ni haft bra hjälp genom att andas rätt under förlossningen, har ni några råd att ge? Hur andas man och när? Från första känning tills bebis är ute helst 
Jag fick ett väldigt enkelt och bra tips av min barnmorska: sitt på en stol (eller stå om det känns bättre), kroppen i rak linje, låt huvudet falla framåt, blunda. Andas sedan lugnt, in genom näsan - ut genom munnen. Läpparna ska vara helt avslappnade och nästan "fladdra" vid utandning. Börja redan vid de första svaga värkarna så faller det sig naturligt sedan när de blir starkare . Du kommer att behöva andas fortare sedan men har du övat bra tänker du inte ens på det - det går av sig självt. Be din man klämma på dina axlar och nackmuskler så du kommer ihåg att slappna av där. Svala händer på pannan kändes också skönt.
På detta sätt tog jag mig igenom en hel vecka med värkar. De sista tre dygnen var de mycket starka och utan längre uppehåll. Hade inte klarat det om jag inte lärt mig att andas! På förlossningen fick jag EDA så småningom, men andades fortfarande mig igenom varje värk. Så börja träna redan nu och lycka till!
Hej hej :)
När jag födde våran andra dotter så andades jag mig igenom största delen av förlossningen. Det som funkade för mig var djupa andetag in genom näsan och sen blåsa ut genom munnen. Det som hjälpte mig messt var att andas så samtidigt som jag föreställde mig värken som en stor våg. Den kommer, den växer, den når en topp och sen avtar den igen. Jag fokuserade nog framför allt på att den avtar igen :) Men jag tror att det är ett bra fokus, att veta att värken kommer, den kommer toppa och sen kommer den försvinna igen och du får en paus. Med första barnet tänkte jag inte så utan blev bara totalt överumplad av värkarna och hade ingen kontroll alls.
Vet inte om mitt svammel gav nått, men i alla fall :)
Lycka till!
Ska man andas med nedre delen av magen eller med både mage och revben så att säga? Och när det gör som ondast, ska man försöka andas långsamt då eller kan/ska man andas snabbare?
Tack för era tips. Fler erfarenheter mottages gärna!
Min mamma berättade att hon hade en melodi/låt som hon tyckte väldigt mycket om som hon innan förlossningen övade sig att slappna av till. Så fort hon hörde den (spelade den på BB) så blev hon på en gång avslappnad, det blir hon fortfarande! Det skulle tydligen ha hjälpt något enormt. Alla hennes tre förlossningar gick lätt som en plätt. 30 minuter för första 20 för andra och 10-15 för tredje.
Avslappning verkar vara A och O
Jag har ju själv ingen koll. Bf imorgon. Men min mamma har inspirerat mig. Hon blev igångsatt och hade en lång och jobbig förlossning med mig, ändå varken lustgas eller bedövning. Hon satte uppe en svart tejpbit på väggen framför sig, sedan var det fullständigt fokus och avslappning. Jag vill ha lustgas, men hoppas ändå jag kan hitta något liknande i andningen.
Jag vet inte riktigt hur jag gjorde det. Kroppen fixade det själv på något vis. Jag följde med i rytmen av värkarna. Jag andades dock inte hela förlossningen igenom, men runt 7 cm var jag när jag fick EDA.
Jag hade pluggat AW Barnaboken där hon beskriver en kortkort version av Vellays "Att föra utan smärta" och Sheila Kitzingers "Aktiv förlossning" som har mycket avslappningsövningar.
Väl inne på förlossningen fick jag höra av en bm att jag andades för nervöst och hon visade mig in genom näsan och så ut genom liiiiten ihopknipt mun, saaakta.... In och uuuuut.....
DEN andningen höll jag mig sedan till under hela förlossningen och det gick jättebra!
Fast på nåt vis så tror jag att avslappning har blivit glömt, bortträngt av "den perfekta andningen" för det är så JÄTTEVIKTIGT med avslappning!
Så mitt råd till dig, och även såsom jag tänker göra nästa gång: Träna avslappning i ALLA möjliga och omöjliga positioner, andas in genom näsan och ut långsamt genom munnen och gå igenom kroppsdel för kroppsdel och kontrollera att du är riktigt avslappnad.
Ta hjälp av din karl när du tränar....
Vill oxå tips om "lårnypet" - din karl eller nån annan tar ett grepp om insidan av ditt lår och låter greppet hårdna mer och mer, och du försöker slappna av och andas under "värken". Acceptera smärtan, försök inte fly.
Kram!
Hmm... ser att det ser lite konstigt ut här och var i mitt svar... men du får fråga om du inte förstår...
Bra tips om lårnypet Sisu. Det låter bra tycker jag. Ska genast gå och be min karl att knipa mig lite.
Som de andra har skrivit redan så andades jag in genom näsan och ut genom munnen, men jag använde mig samtidigt av ett mantra som jag upprepade i huvudet vid varje andetag och som hjälpte mig mycket för och spirituell av sig!
Man kan egentligen använda sig av vilka ord som helst, bara de har ett lugnande och böljande följe. Om ni förstår vad jag menar...
Mantrat jag använde mig av var "Su Ham"; på Su - inandning genom näsan, på Ham - utandning genom munnen. Lite yoga över det hela...
Det fungerade jättebra för mig och barnmorskorna tyckte jag andades så väldigt bra genom hela förlossningen. Det funkade speciellt bra på slutet av av öppningsskedet då värkarna var så starka. Det är lätt att tappa andningen helt då om man inte är fokuserad.
Det var min metod det.
Lycka till alla ni som snart ska föda! Ni har en underbar upplevelse framför er!
Hm, det försvann lite text där...haha.
Det skulle stå i början att jag faktiskt lärde mig knepet av min pappa, som är lite andlig och spirituell av sig! 
Sisu; tack för tipset om lårnypet Fast det lär se lite skumt ut med en massa blåmärken lagom tills man ska föda
Men det jag inte förstår ang. andning är om man ska andas lååångsamt alltid? Ska man aldrig flåsa på snabbare? Har skummat igenom AW:s bok och jag har för mig att hon skriver att man ska andas ytligt och snabbt i vissa situationer?
Amatea: det där kommer du inte att behöva tänka på. Jag djupandades hela tiden, men när smärtan tilltar kan det behövas mer syre och då andas man automatiskt lite fortare. Har du en bra andningsteknik från början kommer det att sköta sig självt.
Amatea: Jag flåsade aldrig snabbare... Hade ju som sagt läst det o tränat lite halvhjärtat... men det funkade med "min" andning hela vägen!
Enda gången som jag andades snabbare (eller flåsade), var när huvudet stod som högst i slidöppningen och jag väntade på nästa krystvärk.
Men som sagt, du behöver inte fundera alltför mycket på detta med andningen. Det kommer naturligt när du väl är där, bara du lyssnar på din kropp.
Det viktiga är att du inte får panik och tappar fokuseringen, för då jobbar du mot värkarna och öppningsskedet kan dra ut på tiden. Följ med värkarna istället och andas. Värkarna gör ont, men tänk då istället att varje värk för dig närmare till din bebis. Det är lätt att glömma när man ligger där och har ont.
En annan sak som är jätteviktig för att du ska kunna öppna dig lättare, är att du slappnar av ordentligt mellan värkarna och vilar. Ligg inte och spänn dig i väntan på nästa värk, du gör dig bara en otjänst.
Men som sagt, det kommer att gå jättebra! Din kropp är gjord för att föda barn, och andningen finns där redan. Kram!
Tusen tack för alla tips! Förra gången började moderkakan lossna så jag tappade det där med andningen direkt men denna gången hoppas jag det blir en normal förlossning och att jag och kroppen och andningen kommer bättre överens!