Tycker inte att det är roligt att leka med mina barn...

Du menar sådana lekar som "nu ska du vara en hund också är jag matte" etc. Eller leka tebjudning och "mammapappabarn". I så fall förstår jag dina känslor. Jag lägger gärna pussel, spelar spel och läser eller bakar/lagar mat och är ute med barnen, men andra lekar är så förfärligt dryga...

Jag är heller ingen "lekmamma". Det är faktiskt inget krav för att vara en bra mamma. Jag kan dansa med dem ibland och sedan är de mycket med mig när jag går och grejar. Hjälper mig att skära sallad, baka, lägga in tvätt o.s.v. Så vi umgås ju fast vi inte "leker". Enda gången jag tycker att det är kul att leka är när vi är i skogen eller badar. Kravet att föräldrar aktivt ska leka med sina barn är en ganska ny företeelse, generationer har vuxit upp utan lekande föräldrar och inte tagit någon skada. Lek kan de få utlopp för utan att en förälder nödvändigtvis måste vara en aktiv del av den. sluta oroa dig och var nöjd med det du faktiskt gör för och med dina barn.

Jag har heller aldrig tyckt om att leka med barnen. När de var små "tvingade" jag mig själv att leka med dem ändå, men slutade snart med det eftersom det inte blir roligt för dem heller när jag inte vill egentligen.

Jag tror faktiskt inte att man nödvändigtvis måste vara en sämre förälder bara för att man inte tycker om att leka. Vissa föräldrar är "lekföräldrar" och andra är det inte

Att spela spel och lägga pussel tillsammans är väl en bra grej? Tror att det viktiga är att man försöker göra saker tillsammans ibland, inte så viktigt vad det är. Man kan ju laga mat tillsammans eller städa kanske gå ut i skogen och promenera.

Man MÅSTE inte gilla att leka med sina barn.
Att lägga pussel, läsa m.m är ju också ett sätt att vara delaktig med sina barn, vilket barnen säkert uppskattar och tycker att du leker med dem.
ALla föräldrar måste inte vara överenergiska och klä ut si, leka kull, springa och hopa. Detta är ju inget mått för att man är en bra eller dålig förälder. Ett tecken på att du säkert är en bra förälder är ju att du har lite dåligt samvete över att du inte är 100% delaktig, men det behöver man inte vara. Barn som leker själva får utrymme att fantisera och bli kreativa. Jag tycker det är ok...men det är ju jag...

Åh, va skönt att jag inte är ensam!
Trodde att jag var det, o kände mig hemsk...

Tusen tack för era svar.

Man är ingen lekpolare för att man är mamma. Mamma är mamma, kompisar är kompisar.

Det är skittrist o leka, typ köra med bilar, tebjudning o sånt. Spela spel kan va rätt kul, eller rasa av sig på lekplatsen (ja, jag brukar gunga o sånt haha) Man är inte sämre för att man inte leker, man är ju vuxen o det är väl inte så konstigt att man inte är på samma nivå som sin unge.

Jag avskyr att leka "barnlekar" och gör det nästan aldrig. Och jag har aldrig sett mig som "konstig" för det

TS- Säkert finns det grejer som du tycker är roligt att göra som barnen kan vara med på? Jag älskar att baka och jag gillar att måla och mina barn är ofta med och hjälper till. Och jag tror ärligt talat att de tycker det är betydligt roligare än att leka med leksaker i deras rum.

har själv barn i samma ålder och tycker inte heller om att leka. Precis som nån skrev tidigare så märker barnen av det när man försöker leka med dem, men istället för att både de och jag har tråkigt så försöker jag göra sånt som vi alla tycker är roligt, tex baka, gå ut, läsa bok etc.

Ja, jag o barnen spelar spel som sagt. Lägger pussel, vara ute o gå i skogen älskar jag - barnen med. Leka i lekparken/gunga- helt ok.

Baka är rätt kul, ligga i soffan o mysa o se på film.

Det är just dessa "barnlekar" jag tycker är oerhört tråkigt, men ser att jag inte är själv om att tycka så.

Inte ens vi som är förskollärare (är dock inte mamma) leker alltid med barnen. Somliga gör det aldrig.
Vissa pedagoger är ständigt katt, med i tebjudningen, bygger kojor och är lillasyster i familjen och så vidare, men somliga gör det inte.

Det är viktigare att du är DÄR som mamma. Att du ger dem tid som är bara deras egen. Och att du lär dem vad du som mamma behöver lära dem. LIVET.
Jag kan inte minnas en enda gång mamma lekte med mig, bortsett från någon gång när jag satt vid köksbordet och löste korsord.
Men när jag hade lärt mig mima till en sång, gjort en enmansteater, eller hittat på en dans till flera låtar av någon dålig artist, då satt hon ALLTID på första raden och tittade. Hon såg ALLTID så glad ut, sa ALDRIG att det inte passade, och hon klappade varje gång.

Hjälp dina barn att skapa goda lekmiljöer, där fantasin får flöda. De kommer själv hitta på lekarna, med varandra eller med kompisar. Och där kan du vara till ovärdelig hjälp!