• Anonym (så trött)

    Vad ska man göra med livliga barn?.

    Sen han föddes har han varit väldigt livlig. KLättrat, klängt och grejat - men alltid med en glimt i ögat. När de andra barnen grejade i sandlådan så gick han iväg på upptäcksfärd. Jag fick aldrig en lugn stund.
    När han va 1,5 år skildes pappan och jag och sonen bor VV.

    Förskolan har bytt en del personal de senaste åren och jag upplever att min son triggas väldigt där. De å sin sida har från dag ett ifrågasatt oss som föräldrar och om vi stressar vår son och vad vi har för regler. Vi försöker leva lugnt liv med fasta rutiner och fysisk stimulans...

    Jag försöker vara en stabil mamma, men ibland blir jag så himla trött och ledsen när vissa saker blir en kamp. NÄr andra föräldrar ropar på sina barn att de ska komma in så springer han runt och fjantar sig och det slutar ibland med att jag får gå ut och bära in honom. (han har ett småsyskon som är bebis) Det känns ju inte kul när alla grannar ser....

    Jag önskar tips på hur man orkar som förälder "välja rätt strider" samt tips från andra föräldrar med "livliga" barn.

    Jag är livrädd för att han ska ha nån diagnos och allt det medför.

    Ibland känns det så jävla svart... Jag är mamman som vill allas bästa. ÅHh jag är så trött på att bråka...

  • Svar på tråden Vad ska man göra med livliga barn?.
  • Winnertaco

    Det skulle kunna vara vår dotter du pratar om. Jag ler faktiskt lite när jag läser om hämtningarna, det är klockrent lika som för oss!

    Vad gör man? Tja.. Man funderar på varför man säger nej innan man säger nej och måste ta en fight. Man ignorerar att de lägger sig på golvet och skriker. Man försöker helt enkelt stå ut, för det blir bättre (har jag fått berättat för mig ). Nä, har sett det hos kompisars barn också, att de lugnar ner sig med åren!

    Jag tror absolut inte att han får en diagnos, många många barn är väldigt aktiva. Hur gammal är din son?


    Johanna 061223 Ludvig 080909 winnertaco.blogg.se
  • Anonym (så trött)

    Han är 4,5 år. Grejen är att det alltid känns så jävla personligt när personalen på dagis berättar om händelser. Som om allt är mitt fel som mamma =(

    Häromdagen var ett barn från dagis hemma hos oss med sin mamma. Det barnet sa "håll käften" till sin mamma och våra barn triggade igång varandra.

    Man ska kanske be om att ha ett förälrarmöte och prata om hur vi kan ha nåt gemensamt förhållningssätt mot våra barn...

    Vi säger inte massa ful ord och sånt hemma hos oss...

  • Anonym (Mom)

    Anonym (så trött) skrev 2008-11-11 22:02:00 följande:


    Han är 4,5 år. Grejen är att det alltid känns så jävla personligt när personalen på dagis berättar om händelser. Som om allt är mitt fel som mamma =(Häromdagen var ett barn från dagis hemma hos oss med sin mamma. Det barnet sa "håll käften" till sin mamma och våra barn triggade igång varandra. Man ska kanske be om att ha ett förälrarmöte och prata om hur vi kan ha nåt gemensamt förhållningssätt mot våra barn...Vi säger inte massa ful ord och sånt hemma hos oss...
    Jag tror man kan lyfta frågan om förhållningssätt med personalen på dagis, visst, men det är samtidigt omöjligt att tvinga alla föräldrar att ha samma syn på allt eller sätta samma gränser. Däremot kan man ju snabbt säga "så säger vi inte hemma hos oss" om någon annans barn är hos er. Så gör jag till sonens kompisar om de säger fula ord här.

    Och jag har redan fått ha snacket med min son ang det här med vad andra får göra och inte han (sonen är 7 år) och jag har helt enkelt förklarat att det inte spelar roll vad andra får göra eller inte, hos oss gäller våra regler och att det inte går att jämföra sig med andra.

    Sen lägger jag mycket krut på att sonen ska utveckla egen känsla för rätt och fel och försöker stärka honom i att han inte ska/behöver härma andra eller hänga med andra om de gör dumma saker.
  • Gummsan

    Har ni ingen dagmamma i närheten? Min ska byta från dagmamma till dagis... Kankse kan fungera bättre. Har typ samma problem förutom att är tösen hos någon annan är hon en ängel. Sen börja jag ge eye q- omega 3 till henne och hon verkar lugna sig lite... Är en mamma som dom senaste 2åren exploderat 1 000 000 000 ggr om dagen på min dotter för man blir ihjälstressad... Nu mer orkar jag inte ta nästan någon konflikt alls vilket verkar resultera i att hon inte tycker att de e lika skoj längre och slutar. (peppar peppar)... Sen får jag somna henne vid 18 då hon ska till dagmamman för jag märker att eftermidagarna e värst och då e hon övertrött. (Lovar att de inte syns, kom på de av "misstag")... Vet ej om detta va till någon hjälp...

Svar på tråden Vad ska man göra med livliga barn?.