Vad ska man göra med livliga barn?.
Sen han föddes har han varit väldigt livlig. KLättrat, klängt och grejat - men alltid med en glimt i ögat. När de andra barnen grejade i sandlådan så gick han iväg på upptäcksfärd. Jag fick aldrig en lugn stund.
När han va 1,5 år skildes pappan och jag och sonen bor VV.
Förskolan har bytt en del personal de senaste åren och jag upplever att min son triggas väldigt där. De å sin sida har från dag ett ifrågasatt oss som föräldrar och om vi stressar vår son och vad vi har för regler. Vi försöker leva lugnt liv med fasta rutiner och fysisk stimulans...
Jag försöker vara en stabil mamma, men ibland blir jag så himla trött och ledsen när vissa saker blir en kamp. NÄr andra föräldrar ropar på sina barn att de ska komma in så springer han runt och fjantar sig och det slutar ibland med att jag får gå ut och bära in honom. (han har ett småsyskon som är bebis) Det känns ju inte kul när alla grannar ser....
Jag önskar tips på hur man orkar som förälder "välja rätt strider" samt tips från andra föräldrar med "livliga" barn.
Jag är livrädd för att han ska ha nån diagnos och allt det medför.
Ibland känns det så jävla svart... Jag är mamman som vill allas bästa. ÅHh jag är så trött på att bråka...
). Nä, har sett det hos kompisars barn också, att de lugnar ner sig med åren!