RÄDD!!!

Suck. Alla skriver om hur härligt det var att föda. Jag var förlossningsrädd. Grät och grät hela graviditeten. Fick gå till aurora som mystifierade och romantiserade. Jag trodde henne. Födde vaginalt. Kroppen vet fan inte instinktivt vad den ska göra. Inte min iaf. Det var det värsta, vidrigaste jag gjort. Hade ångest över ett år efteråt. Det tog meg 3 dygn att föda min första son. Det var fruktansvärt. Smärtan var hemsk, men den bidrog inte till min ångest. Jag sprack ingenting.
Min andra son föddes med planerat snitt och DET var härligt, underbart, häftigt och det är så barn ska komma till världen enl. mig.