Jag och maken planerar nu att skaffa nummer tre och jag vågar inte föda vaginalt igen. Bara tanken att föda vaginalt gör att jag skakar i kroppen och mår illa. Jag vill ha planerat kejsarsnitt!
Ni som fått kejsarsnitt, hur kändes det? Hur mådde ni efteråt? Ni som fött både vaginalt och sen fått beviljat snitt pga förlossningsrädsla, kändes det bättre efter snittet?
Jag kan inte svara på dina frågor men berätta för dig om att en doula skulle kunna hjälpa dig, både med att reda ut din förlossningsrädsla och eventuellt då se till att hjälpa dig så du får planerat kejsarsnitt. Det är verkligen förståeligt att förlossningsrädsla uppstår och i den "vanliga" vården finns inte så mycket att erbjuda så jag kan verkligen varmt rekomendera dig doula.
Många Lyckönskningar!
puffar. Undrar också!
Jag har nyligen fått ett kejsarsnitt beviljat på mitt kommande barn (19 mars) och måste säga att det var en oerhörd lättnad. Nu ser jag fram emot förlossningen mycket mer och kan slappna av.
Är även jag förlossningsrädd och har varit så orolig för att inte få ett kejsarsnitt beviljat.
Hade verkligen läst på allt som går att hitta om kejsarsnitt och vilken rätt man har till det. Hade en hel uppsats med mig till mötet med läkaren med argument för varför ett snitt är rätt för mig. Kunde allt om ev. risker och var oerhört motiverad för strid. :)(har ju hört om vilken jobbig process det kan vara att få ett snitt beviljat pga rädsla...).
Som "tur var" sprack jag ganska mycket vid första förlossningen och knäckte även svanskotan, så till min oerhörda lättnad såg de det som medicinska skäl. mitt snitt beviljades på 20 min. snopet efter alla förberedelser, men underbart!!!
mitt tips till dig är att läsa på allt du hittar om snitt och vara väldigt övertygande om varför det är bäst för dig och bebisen. då tror jag att de ganska fort inser att det inte är någon idé att försöka övertyga dig. du vet ju dessutom vad det innebär att föda vaginalt, så det borde gå. lycka till!
Jag fattar inte varför man skulle ens behöva "reda ut sin förlossningsrädsla" eller "ta reda på vad det bottnar i" som min bm tycker. Ibland kanske man är rädd för något som kan åthjälpas, och då är väl det bra, men för de föesta tror jag att det bara bottnar i att en förlossning är att åtstå en jävla massa plåga och det är väl HELT normalt att vara livrädd för att vara "tvungen" att genomgå det? Att kvinnor idag fortfarande ska behöva ha jätteont, fast vi lever 2008, är skandal tycker jag. Om män hade fött barn hade det säkerligen sett helt annorlunda ut. Om det fanns vettig smärtlindring som man kunde få från början tror jag att många fler skulle våga föda vaginalt.
Jag har fött två barn "vanligt", fick förlossningsskräck efter detta. Fick beviljat snitt med nummer tre och fyra. Det var en jättelättnad. Allt var så positivt när de föddes och helt underbar personal under snittet. Ångrar mig inte även om det är jobbigt en tid efetr då man har svårt att röra sig och inte får bära. Men helt klart är det bättre än att utsätta sig för en "vanlig" förlossning om man är livrädd.
Vet du vad du vill så stå på dig!Och lycka till vad det än blir!
Jag väntar mitt första barn med bf den 16:e januari. Och har hela tiden varit livrädd inför förlossningen och vill föda med snitt. Jag har försökt läst och pratat massor om vaginal förlossning som ett försök att rädslan skulle släppa. Men det funkar inte, jag är fortfarande livrädd.
Men hur ska man egentligen lägga fram det för att de ska ta det på allvar, jag har hört att det är svårt att få snitt beviljat när orsaken till att man vill ha det är just rädsla.