Träffa pojkvännens barn för första gången..

Var dig själv..!
-Andas och försök göra det så naturligt som möjligt...
Se till att ni inte gör någon stor sak av det hela, ge barnen lite tid så de kan känna sig bekväma och trygga...
-Tänk bara på att barn e barn...ibland så kan de säga saker som kanske känns ordentligt men som inte alltid e så illa som det låter...
-Mitt råd i all enkelhet e bara att du ska vara DU!

Lycka till!
Ps, du måste berätta hur det gick..!

Tack för svar!

Jo, man kan ju inte vara någon annan än sig själv. Vad gör man om de inte accepterar mig då? Pojkvännen skildes för ca 6 månader sedan, jag är första tjejem efter det. Borde man ta det lite extra lugnt då?

Kanske...beror ju lite på hur dom mår o känner det...
-Jag skilde mig i december efter en låååååång tids samboende fast det ändå var slut...
Jag hade ett barn sedan tidigare, min ex-man hade tre, och vi fick ett gemensamt barn...
-För deras skull försökte jag in i det sissta utan att stressa fram flytten...även om jag önskade av hela mitt hjärta att HAN skulle försvinna ur mitt liv snarast...men är barn inblandade så blir ju allt mycket svårare, och jobbigare...
-Jag träffade ganska snabbt min nya kärlek...ska sanningen fram så föll jag för honom långt innan allt var klart men det visste inte han ( han jobbar på mitt jobb...). Nu visade det ju sig att han ville ha mig med, vilket gjorde allt så mycket trevligare.(!)

Första gångerna mina barn fick träffa honom så var det som en "vän" till mig...men när vi märkte att barnen trivdes i hans sällskap och kände sig bekväma med honom så lät vi det bli mer o mer avslappnat och visade mer närhet till varandra...vi tog det i barnens takt...

Ja, vi tänkte börja med att presentera mig som en vän, för att sedan visa mer och mer närhet, i barnens takt såklart.
Jag vill absolut inte tvinga mig på dem eller pressa dem på något sätt, jag vet ju själv hur det är att vara skilsmässobarn. Så jag vet iaf hur man INTE ska göra. :P

Ingen som har tips?
Ni får gärna dela med er av egna erfarenheter. Hur gick det första gången ni träffade pojk/flickvännens barn?

Var dig själv! En sak som inte jag tänkte på då men har hört senare av min mans pojk var att de var lika nervösa de.

Jag hade kollat innan hans intressen o började prata om dem med honom.

Lycka till

Bra tips med att kolla deras intressen. Vet att dottern sysslar med hästar, och det är ju perfekt för jag sysslade mycket med hästar när jag var yngre.

Jag tog det lugnt och lät barnet komma till mig. Det har generellt vara min ledstjärna: att inte göra något med barnet som inte barnet först gjort med mig. Tycker det är en bra regel. Jag tog inte i barnet förrän hon visat att det var ok att vi tog i varandra. Jag kramade henne inte förrän hon spontant hade kramat mig. Jag bad aldrig om att få vara den som läste godnattsaga (t.ex.) men när barnet bad om det visade jag att jag gärna gjorde det. Under allra första mötet var jag inte alltför engagerad, jag satte mig inte på golvet och lekte precis, utan höll mig i köket där barnets pappa var. Barnet kom till mig, eftersom barn generellt är nyfikna på nya människor. Jag hade inte med mig några presenter etc. utan betedde mig som jag skulle ha gjort om jag besökte en kompis med barn.

Barnet i mitt fall var lite yngre, nyss fyllda fyra. Det har gått några år nu och allt fungerar väldigt bra.

Ja, som tidigare skriver - var dig själv! Det är ju DIG pappan fallit för så ;) Känn inget tvång, ingen press och stressa inte.
Ta det lugnt och "bara var" om man kan säga så.
Som sagts tidigare är barn nyfikna, prata med pappan om vad barnen tycker om / brukar göra så har du lite att prata/fråga om. Berätta om dig själv lite sådär som kan vara intressant, om du tycker om djur, sysslar med sport - saker som barnen kan "känna igen" sig i som är lite neutralt...

Min bonus var bara 4 månader när jag träffade första gången så på så sätt hade jag det väldigt "lätt"... Idag är hon 3, nästan 4 år (i februari).

Hoppas det går bra! Jag skulle också vilja säga - Tänk inte för mycket! Det blir som det blir! Första mötet är faktiskt inte avgörande! :)

Var dig själv! Köp dig INTE in heller alltså köpa saker till dem hela tiden.

Tack för alla bra tips! Känner mig lite lugnare nu.

Nej, jag vill ju skapa en relation till dem - en riktig. Det gör man väl inte genom att köpa saker till dem och "fjäska in sig".

Fortsätt gärna fylla på med egna erfarenheter. :)

Se till att pappan har föklarat att han och mamman inte är tillsammans längre. Jag råkade ut för en man som trots att det var slut med mamman sedan två år tillbaka, inte vågat berätta detta för sin femåriga dotter. När sanningen gick upp för henne, dvs när jag träffade henne för första gången, blev hon jätteledsen. Hon verkade gilla mig först i alla fall. Hennes pappa hade inte vågat ta diskussionen med henne för att han ville inte att hon skulle bli ledsen...

Det slutade med att han valde att fortsätta leva med sin dotter och bröt med mig. Jag var knäckt just då men nu i efterhand är jag glad att det blev som det blev.

hej...har precis varit i din situation,träffa min killes två barn för en tid sen,o han e ensam med dom..pojken e 8år o flickan 1½år...va lite nervöst o så men va rätt oki faktiskt..kan säga att ja e mer van vid en 8åring för min dotter e 7årsnart..

Jag träffade hans barn i helgen. Helt underbara ungar och allt gick super!!

Hans dotter och jag har ett gemensamt intresse, hästar. Vi satt hela middagen och pratade hästar och pojkvännen+son gjorde sig löjliga över oss töntiga hästtjejer. ;)

Tack för era tips, ni är guld!