Jag vill bara gråta...

Usch vad jag känner igen mig. jag trodde att allt var bra nu, att jag överlevt allt detta. Min tjej är nu 6 månader (4korrigert) hon mår super bra, men jag mår inte alls bra .Funderar över varför det kommer nu när man ska vara lycklig och må bra .Jätte jobbigt... min sambo lever här och nu och det vill jag oxå. Men när jag sitter där ensam eller åker bil ensam så kommer tårarna... när jag ser min lilla prinsessa ligga där och le så kommer tårarna. Känns som kolsyran i ett glas som stiger och stiger... usch.

Lilla Alva är här

Arons mamma: visst är det skönt att gråta ohc ha en sambo att dela allt med .Jag förstår dina känslor förrut om att vara stark och inte ta in någon alls i det som hänt.. vi gjorde på så sätt att istället för att berätta för våra nära ohc kära samt vänner så la vi upp en hemsida när vi låg på sjukhuset, där vi la in bilder från första stund när alva vägde 1000 gram bara.. sen fick dom följa oss . jag skrev även en blogg som en dagbok, som jag inte läst själv sen tyvärr.. där jag skrev allt jag kände, och enligt andra, som mina syskon och vänner så har alla gråtit floder med oss... och nu förstår alla såväl vad vi gått igenom. Så vi "löste" de på det sättet...

Men sambon är det viktigaste jag har förutom alva så han får höra mycket tankar och konstiga ideér från mig.

Hoppas allt fortfarandekänns bra för dig!

Lilla Alva är här