Jag orkar inte med min son längre..

Jag har en dotter på snart 4år.. och hon lyssnar inte häller på vad vi säger åt henne.. om vi är ute så kan hon bara springa rätt ut i vägen.. en annan skriker så an får ont i halsen.. när hon gör nått sådant.. men hon vägrar lyssna hon skrattar åt oss med hela tiden.. o kallar oss för fula ord.. och slåss o är elak rent ut sakt.

Vi har försökt med det mesta varit lugna i tonen men inget funkar...

du får nog ta i med hårdhandskarna!
Han vet att han kan köra med dig!

Lyft bort han från det han gjort fel, och säg nej.
Stäkar han ner, kräver du athan kägertillbak saken. Lyssanr han inte. HOtar du att ta bort något han håller kärt, och genomför hotet.

Funkade fr oss!

Dotern vaknade upp och gjore allt fel man kan göra. Drog ner allt....inte lika illa som hos er kasske, men jag höll påa tt bli tokig. skule man diska, så tog de timmar, föratt man var tvungen att slänga in dottern på timeout hela tiden.

Anonym (Utmattad!!) skrev 2008-11-15 14:50:21 följande:

Fulal ord oxå?
Då skulel ag tvinga ottern att sitat i vagnen, elelr bära om hn inte tyckte om det, sitter hon i vagnen slänga henen ur vagnen som straff. Varna och lyssnar hon inte, så fr det konsikvenser. Det är ett evigt tjattadne i början.....men efetr 1 månads tjattande så ger det resultat. Men man får vaar på som en blodigel.....

Halloj,
såg nyligen ett av avsnitten i SOS Familj och det var ungefär samma problem i den familjen.

Tipset blev att ge det äldre barnet egen tid 30 min med vardera föräldern helt varje dag, utan att lilla syster närvarande och att han skulle få ha egna leksaker och inte behöva dela och "ge upp" alla sina saker. OCh sedan var det någon belöningstavla med bilar för varje bra sak han gjorde som i slutändan resulterade i någon mysig aktivitet, ex gå till kiosken eller parken.
Storebror fick även plats i vagnen så att han också fick vara liten ett tag till.

På TV fungerade det, storebror ville sedan låna ut leksaker och blev mycket mer harmonisk när han fick egen tid med föräldrana... Vet inte hur det är i verkliga livet, men kanske kan vara värt ett försök, åtminstonde detta med egen tid så att han känner sig ordentligt sedd och slipper busa för att få uppmörksamhet?

Kontakta BUP för utredning kanske?? Inte jättevanligt att barn har nån störning eller kemisk obalans men det händer ju och om inte annat så har ni ju uteslutit det och kan kanske tom få lite tips och råd om hur ni ska tackla situationen.

Vet exakt vad du pratar om TS. Har en 5½-årig son som alltid varit som du beskriver din son. Det är fruktansvärt jobbigt! JAG vet att jag uppfostrar mina barn på ett bra sätt & är inte "slapp" "lat" el liknande i uppfostran då jag har ett barn till som är uppfostrat på exakt samma vilkor & hon är helt annorlunda till sitt sätt att vara. Nu är ju min son 5½ år & jag märker en sakta förbättring & det är jätteskönt! Vissa perioder har jag varit helt slutkörd & haft tårarna trängande bakom ögonlocken jämt! Vi hade en period då vi knappt kunde lämna hemmet pga honom.

Jag tog modet & pratade med vår bvc sköterska & fick bra stöttning av henne. Även förskolepersonalen har varit till stor hjälp.
Sonen är en helt vanlig kille utan "bokstavskombination el dyl" men han har otroligt mycket vilja & väldigt stark personlighet!

& jag har lärt mig ortoligt mycket under åren te x att har jag sagt NEJ så får jag inte ens börja tveka (inte ens i rösten) för då "spelar" han på det direkt! Har vi sagt NEJ så kan vi bara ge honom 1 chans att sluta med det han gör (som vi då sagt nej till) & inte dra ut på nått... för då är det kört för vår del!!

Jag vet att det inte känns som en tröst just nu MEN det kommer säker bli bättre med tiden!!

Stå ut och kämpa på! DU är den bästa föräldern med all säkerhet!! Och våga prata & ta hjälp om du känner för det!!

KRAM!!

Har man inte ponduset bakom ett nej så blir de nog bara värre av att skrika å gorma. Då få man nog hitta en annan väg.

Min grabbs Mamma säger nej 10 tusen gånger och gorma å skriker. Men han lyssnade inte på de för fem öre. Han blev troligen bekant med att Mamman pratade till han på de sättet. De blir "normalt" till slut.

Nu bor vi inte ihop längre och Mamman har fotfarande problem när hon har pojken. Han gör som han vill. Hon kan inte gå i affärer eller gå ut på resturang eller dylikt.

Jag å andra sidan har inga problem alls. Och har vissat sen dagen han började "trotsa" vem de är som bestämmer.

Nannyaktuen som gick på TV lyckades ju tygla de flesta barn utan några höga röster=P Har dom inte en bok man kan köpa å få tips i?

Jag jobbar med personer med liknande beteende som du beskriver, men som också har någon form av funktionshinder. Vi jobbar mycket med struktur, rutiner och tydliggörand pedagogik. För dem jag jobbar med så härstammar det överaktiva i att de inte kan sortera intryck. När de inte vet vad de skall göra blir de oroliga. Försök strukturera upp dagen med ett schema. Vet inte hur gammal din son är men om han inte kan läsa gör ett schema med bilder och symboler. Inför varje moment på schemat så tar han ner blilden eller symbolen på det som skall utföras. Vid fri lek kanske du måste begränsa eller till och med tala om vilka leksaker han skall leka med. Det är också bra om du på något sätt kan visa honom hur länge han skall hålla på med något. Förmodligen kommer han att protestera men gör det till en lek att få med honom i de dagliga sysslorna. Det kommer att ställa mycket krav på er som föräldrar men ju tryggare han blir med vilka regler som gäller och ju mer han förstår vad som skall hända desto mer tid kommer ni att få över till att göra annat. Barn precis som de jag jobbar med söker efter regler och en förutsägbarhet i tillvaron. Om man förbereder dem inför en ny situation på ett sådant sätt att de förstår vad som skall hända klarar de nya situationer bättre. Struktur, planering och tydliggörande är viktiga ledord både för friska barn och barn med funktionshinder.