Till er som lever med någon som har ADHD.

Jag har levt i fem år med en man som nyligen fått ADHD-diagnos. Har haft MYCKET problem under dessa år och till slut gick det inte längre. Vi har ett barn tillsammans. Jag känner igen mig exakt på det du skriver. Jag saknar honom så oerhört ibland när jag tänker på honom och den del som är kärleksfull, aktiv, glad och omtänksam. Samtidigt kan jag förakta mig själv när jag tänker på allt jag tagit emot vad gäller kränkande kommentarer, egoistiska handlingar och olika sorters "övertramp". Det är inte lätt att leva med någon som inte ser sina egna brister...Skriv gärna igen och berätta mer. Jag anar att vi har upplevt en hel del liknande saker.../M