Till er som lever med någon som har ADHD.

Jag sitter här o läser...så skönt men ändå tragiskt att det finns så många fler.

Just nu har min man med ADHD en "down" period. Allt "suger" o är skit. Vi är skit, jobbet är skit etc.

samma visa varje sommar. Väntar på " utbrottet" som kommer varje år där han talar om för mig att han inte älskar mig o barnen o att han ska flytta. Tar ett par veckor sedan är han " normal" igen.

Jag har varit med om det så många gånger förut, i början blev jag helt hysterisk, men nu "dör" jag bara inombords. Jag har kämpat för honom i så många år (16) o ger inte upp. Dessvärre tror jag att han kommer att göra det

Han VET att lämnar han mig så är han INTE välkommen tillbaka. Hur mycket kärlek det än finns går min gräns för svek där.

Det har varit många tårar o mycket kärlek genom åren. Varför fortsätter man? Därför bakom denna diagnos finns den man jag ÄLSKAR o föll tycke för en gång i tiden *ledsen*

Sandranolen: har själv gått igenom samma stadierförutom missbruk med mediciner.

Allt var mkt värrenär han var yngre...men jag har också gått /går igenom samma sak. Ett jävla sskit liv som han säger ..Detär VÅRT fel att han måste äta mediciner så det är vi som ska äta dem ist, kan inte jhålla i pengarna, när han var yngre porrsurfade för tusentals kronor i månaden, stuckit iväg o lämnat mig o inte hört av sig , skickat efter skillsmässopapper, osv osv

Listan kan göras låååång:-/

MEN HADE HAN DRUCkIT ALKOHOL EL missbrukat droger hade jag omg lämnat honom!!