Onormalt att inte vilja "resa tillbaka"?

Jag känner ett helt gäng vuxna adopterade och endast två av dem har varit på återresa. De andra är inte ett dugg intresserade. Faktiskt helt ointresserade.

Ibland tänker jag att vi som adopterar nu får itutat oss hur viktigt det är att bejaka barnens rötter osv och Kina finns ju alltid i mitt hjärta eftersom vi blev föräldrar där, på världens häftigaste resa, till världens mest underbara pojke. Men samtidigt måste man ju inse att HAN kanske inte kommer bry sig ett skvatt om det när han växer upp. Det kommer nog kännas lite snopet men självklart kommer vi respektera det (och åka på återresa utan honom, hahaha. För vi längtar jämt tillbaka till Kina!)