Är det någon mer än jag som har ångest på kvällarna inför natten? normalt lägger jag mig rätt sent men nu lägger jag mig nio var kväll för att mannen tar natten fram till tre. sen tar jag över i natt när jag tog över var lillen vaken över två timmar. därför får jag ångest och gråter på kvällarna. nån med tips hur jag ska komma ur detta?
Jag hade ångest i början för nätterna, vet inte varför riktigt.
Var orolig för att han inte skulle sova, att jag inte skulle höra honom då han vaknade. Det och att jag var så trött.
Jag hade också ångest i början, för att man var så trött, men visste att man inte skulle få sova. Hur gammal är din bebis? För mig blev det bättre längre fram när han började sova bättre (vid 1,5-2 mån), och nu är det bara skönt att lägga sig. Lycka till!
jag har absolut det men beror väl på att vi har en son som aldrig sovit ordentligt på nätterna utan vaknar mellan 10-23 gr så man är helt slut. känner att jag måste lägga mig jättetidigt men då hinner man aldrig göra ngt själv.. :/
tyvärr inget tipps då vi försökt de mesta men utan resultat både för oss och för sonen
Japp.
Nätterna har varit jävliga hela tiden med väldigt många uppvak (han är svårsövd också). Detta ger mig ångest för man är så in i norden trött men får ingen djupsömn... (son på 9,5 mån)
Samma här. Har det inte lika jobbigt som HopeNeverFades men ändå. Natten till igår ammade jag 5 ggr mellan 00 och 06.30. Som värst med en halvtimme emellan. Läste att det som är värst är faktiskt inte själva vaknandet utan tydligen det oberäkneliga i att man inte har en aning om hur länge man skall få sova var gång man somnar. Jag brukade älska att sova och nu har det gått 4 månader och jag har aldrig fått sova längre än 3h i sträck.
Har tyvärr inte heller några supertips, men några vänner till mig har med lyckat resultat försökt se till att bebisen inte sover så mycket på dagen och haft bebisen sovandes i eget rum. Båda har funkat bra för dem. Vår bebis sover redan lite på dagarna och vi har inget rum till honom förrän vi har flyttat (sista januari) så vi får stå ut.
Jag hoppas att allt ska bli bättre när de får välling och så på kvällen.
Och en viktig sak till: kom ihåg när hopplösheten känns som störst att detta är en så ytterst liten del av våra liv. Av alla år vi lever kommer detta vara en pyttekort period. Så håll ut!
Jag hade också ångest på kvällarna ett tag men främst pga att jag hade jättesvårt att sova även när dottern sov. Det hade olika orsaker, stress för att hon skrek och som någon skrev tidigare, att man inte visste hur mycket/länge man skulle få sova. Det blev bättre när hon slutade skrika så mycket, dvs när hon var ca 3 mån.