Jag har så häftigt humör som går ut över mitt barn

Ojjj! Varför reagerar du så????? Är ditt barn ca 6 mån? Tycker du ska ta kontakt med BVC omgående för att få hjälp! Att du skriver detta är bra- du inser att du behöver hjälp. Vad menar du med tjuvnyp? Visst kan man bli arg på sina barn- men ge tjuvnyp till 6-månaders- nej!

Hur/var är barnets far?
Jag blir ärligt jätteledsenöver att du är sån mot ditt älskade barn som du burit o fött...
Snälla sök hjälp nu!! Det finns bra människor som är till för att hjälpa dig..Kanske kan du få en stödfamilj..Det hadde jag när jag var ensam m 3 st små och hadde gått in i väggen , den hjälpen var ovärdelig..

Ta hand om er! Kram Helene!

Vet inte varför, det är därför jag skriver. Vad ska bvc kunna hjälpa mig med? Det är ju inte dottern det är fel på utan mitt humör. Ja hon är 6 mån ca.

Det är precis som om det vore jag som skulle skrivit det du skrev TS!
Känner igen mig. Usch!

JA!!! Jag håller med Ilovethesun! Vänd dig till BVC- det finns massor med hjälp du o ditt barn kan få! jag lovar dig. Tveka inte att vända dig dit- de vill bara ert bästa så var inte rädd! Du får gärna skriva till mig om du vill!!!!!!!!!

TS- bvc kan hjälpa dig med kurator, psykolog och stöd på annat sätt!!! Dom är INTE bara till för barnet! Även för mamman!

Pappan blir arg på mig när han ser och hör men han ger inte den avlastning jag tror jag behöver. Jag blir arg på henne för att jag alltid är så trött och har så lite tid till mig själv. När jag då ser att hon är trött så får jag förhoppning att få lite tid till mig själv och så känns det som ett hån när hon vägrar somna. På kvällarna har jag alltid huvudansvaret då också fast jag sagt att han måste hjälpa mig mer. Jag sover dåligt på nätterna för han vaknar inte när dottern gnyr eller har tappat nappen eller något. Sedan somnar jag inte om. Känner mig som en zombie mest hela tiden och orkar inte när hon gnäller och sådär. När han kommer hem sticker han ofta ut och tränar eller grejar med något efter att ha haft dottern kanske en kvart.

Hua, sök hjälp nu! Jag var jätteorolig att jag skulle hamna i den situationen när jag fick barn för jag var så där aggressiv innan. Men det försvann när jag fick barn. Ibland har jag tänkt tanken att "nypa till" och bara tanken gör mig ledsen. Man kan ju inte skada ett sådant litet barn! De gör ju inte fel, man får ta ut humöret på någon annan, men eftersom jag haft problem förr själv vet jag att det kan vara omöjligt när ilskan väller över en.
Du måste söka hjälp helt enkelt, din dotter tar skada av det här det är ett som är säkert.
Jag gick i terapi under hela graviditeten, egentligen pga av förlossningsrädsla men vi tog även upp det här med humöret och kanske var det det som hjälpte. Där jag bor har man möjlighet att gå i terapi gratis, psykolog&spädbarnsverksamheten kallas det. Hör med BVC om det finns något sådant vid dig med.

Förresten; ta med pappa i terapi med kanske inte alla gånger men någon.

Kära TS- jag vet precis hur det är att vara ensam med barn o inte få avlastning o ingen sömn. jag är ensam med två barn o har inte sovit en hel natt på över 6 månader! Jag VET att du kan få stöd o hjälp via BVC med avlastning, samtal etc. jag har iofs aldrig tagit emot sådan hjälp själv eftersom jag känner att jag inte är sååå trött än! Men du ska veta att du inte behöver vara ensam i en sådan situation!