adopterad i Sverige

Här finns nog ganska få svenskadopterade.

Pröva att vända dig till AFO i stället:

www.afo.se/

Några stycken är vi allt

Hej på dig.

Roligt att någon svarade .Jag vet att vi inte är så många svenskar som adopterades bort här i Sverige.Mycket har ju med vår socialtjänstlag att göra,vilket försvårat adoptioner.Vilket ju både är rätt och fel.Svår fråga eller vad säger du?

Jag tror det va lättare förr, att adoptera inom landet. Men jag tycker inte det borde vara någon skillnad på att adoptera innom eller utanför våra gränser.
Blod är inte tjockare än vatten... Alla kan inte va bra föräldrar, fast de har blivit det.

www.familjeliv.se/Forum-13-248/m11834036.html

Det finns ganska många svenskadopterade i sverige men det var mycket vanligare förr än nu. Av ca 138 000 adoterade barn i sverige är ca 48 000 från utomnordiska länder, resten är majoriteten från sverige. De var på 60-talet som internationella adoptionerna tog fart, innan dess var det uteslutande barn inom Sverige samt Norge och Finland.
Själv är jag adopterad i slutet av 70-talet och ovan är en tråd jag stardade för länge sedan!

Jag skrev där, men det är trist när samtalet bara dör...

Va roligt att träffa andra adopterade från sverige! Jag har växt upp med en bror som oxå är adopterad från sverige och en syster som kommer från sydkorea. Jag har haft kontakt med min biologiska familj sedan jag var 13år och har nu en väldigt STOR familj.

MyraOhyra skrev 2008-12-04 20:05:12 följande:

Min historia.... Dagen innan jag fyllde två flyttade jag till min nya familj och blev adopterad ett år senare. Min biologiska mamma var själv fosterbarn hos sin morbro och ville inte sätta mig i den "osäkra" situationen då hennes biologiska mamma kom med jämna mellan rum och hota om att hon skulle ta tillbaka mamma. Så min biologiska mamma ville att om inte hon kommit på fötter inom ett år så skulle jag bli bortadopterad.
Jag har alltid vetat att jag är adopterad och min bio-mamma hälsade på fram till att jag fyllde ca 5år och mina bio-farmor och farfar har alltid skickat kort på födelsedagar och jul m.m.
En dag när jag var ensam hemma och svarade i telefonen så hörde jag en röst som sa"Hej. jag heter Anita" och jag visste på engång att det var min bio-mamma och sedan den dagen har vi haft kontakt. Jag har även kontakt med min bio-pappa och alla mina hel och halvskyskon och alla deras barn.
Min närmsta familj dvs syskon med försäldrar är ca 20pers + alla syskon barn =) Min familj och släktskapen är ganska komplicerade och min make har nu efter 2år träffat dom alla och håller inte reda på nån=)

Det vore kul att få höra era historier oxå. Vore roligt om vi kunde hålla denna tråd levande ett tag till...