• pater

    adopterad i Sverige

    Hej alla ni som är svenska och blivit bortadopterade här i Sverige,skulle vara roligt att få kontakt med er.
    Själv familjehemsplacerades jag 1955 och först 1960 blev jag adopterad av mitt familjehem.

  • Svar på tråden adopterad i Sverige
  • laya

    Jag är oxå adopterad i Sverige. Både i fosterhem från jag var 3 månader och blev adopterad när jag var 18 år.

  • MyraOhyra

    laya- du får ursäkta om jag är lite för nyfiken men varför blev du adopterad först när du var 18år? Var det för att då fick du bestämma det själv?

  • gellis

    hej hej här är en till:) jag bodde som permanet fosterbarn tills jag var 6 år i samtycke med biologiska moder.( allt var bestämt innan födseln mellan min biologiska mamma och mina föräldrar). på 80-talet var det svårt att få igenom adoptioner som ogiftpar.när mina föräldrar separerade så bestämde min mamma för at passa på att adoptera mig. min fosterpappa fungerar fortfarande som min pappa i mina ögon.

    är det nån fler som tycker att det är tråkigt att folk inte vet om att sånna som vi finns?

  • Katrin76

    Jag va ett år när jag adopterades. Har alltid vetat om det å varit nyfiken men vi har aldrig pratat om det...

    Jag skulle leta reda på min biomamma 1996, men fick reda på att hon dött två år innan. Fick då kontakt med min mammas föräldrar . Mim morfar lever ännu. Jag har en moster å en morbror sammt fem kusiner.

    Senare fick jag kontakt med min pappa. Tyvärr så dog han för ett par år sedan...

  • Katrin76

    gellis skrev 2008-12-19 22:02:59 följande:


    är det nån fler som tycker att det är tråkigt att folk inte vet om att sånna som vi finns?
    Vi e de Osynligt adopterade, tyvärr.
  • laya
    MyraOhyra skrev 2008-12-19 17:09:16 följande:
    laya- du får ursäkta om jag är lite för nyfiken men varför blev du adopterad först när du var 18år? Var det för att då fick du bestämma det själv?
    Ja, precis. Då behövde vi inte fråga min biologiska mamma. Hon ville inte det och vi ville inte bråka för jag hade det bra.
  • pater

    Min historia är att jag som 6 månaders bebis kom till min farmor och kort därefter till barnhem i Malmö måste varit 1954-1955.Vid tvåårsålder kom jag till mitt fosterhem.De hade åkt ned till Malmö till barnhemmet och där radades barnen upp och de blivande fosterhemmen fick välja ut ett barn.Jag valdes inte men trots min ringa ålder så skärmade jag dem och jag blev vald.Adoptionen blev inte klar förrän jag började skolan.Man hade svårt att hitta mina föräldrar.Vid 35 års åldern ungefär tog jag kontakt med Hemmets Journal och satte in en annons om mina bio föräldrar.Fick napp på båda och träffade dem också .Har inte haft någon kontakt mer med dem.Har inte haft något behov av detta.Räckte att man fick träffa dem .Upptäckte att min bio mor ljög.Har nämligen en bror som adopterades bort förre mig,vilket hon inte informerade om.
    Under hela min uppväxt har jag vetat om att jag hade andra föräldrar men att de inte kunde ta hand om mig utan jag bor nu här istället.

  • annis41

    Hejsan!

    Här är en till som är adopterad. Jag bodde som fosterbarn från det att jag var tre månader  tills jag blev adopterad av familjen när jag var 8 år. Innan jag kom till mina adoptionsföräldrar så bodde jag på barnhem.

    Jag är född 1963.

    Hur bär man sig ått för att leta reda på sina biologiska föräldrar? Jag har funderat på att försöka men samtidigt är jag orolig för vad som var orsaken till att jag lämnades.

  • MyraOhyra

    Jag har haft turen att alltid veta vilka mina bio.föräldrar var/är och min mamma tog kontakten. Annars vet jag faktiskt inte hur man bär sig åt...kan tänka mig att det är mycket sekretess runt alla handlingar men ta kontakt med adoptionsbyrån elr myndigheten som adoptionen gick igenom.
    Kolla även med dina föräldrar då vi alltid har haft adoptionshandlingarna hemma och där i står ju en massa information.

    Tror det finns lika många anledningar till att lämna bort ett barn som det finns bortlämnade barn men jag tror att bakom alla ligger en liten personlig tragedi...för vem skulle lämna bort sitt egna barn bara för skojs skull och finns sånna så är det kanske lika bra att man växt upp nån annanstans=)

    Lycka till i ditt sökande!!

Svar på tråden adopterad i Sverige