Jag hatar det här. Jag är så jävla äcklig!

Vad psykiskt utmattande det måste vara med pencillinet och smärtan. Jag hoppas att denna gången att det hjälper för dig.

Usch, fy fan... Har du inte antibiotikasalva också? Fucidin. Den är faktiskt bra. Min dotter hade svinkoppor i höstas. Först fick hon penicillin men då kom det tillbaka.
Då körde jag bara med salvan och fick bort det. Men det hann aldrig breda ut sig så mycket.. Jag lider med dig.

Det är fruktansvärt jobbigt. Jag vet inte vart jag ska vägen.
Jag kan inte heller ha kortarmade kläder på mig heller, då jag antingen hade varit full med svinkoppor eller hår under armarna. Inte blir det bättre nu heller då vi har föreställningar fr.o.m. nästa vecka. Dvs inga kortarmade grejor för mig. Inga klänningar.. Måste byta kläder, eftersom jag inte kan lyfta på armarna och visa koppor eller en hårig armhåla.

Trodde det här skulle vara över nu. Varför igen, liksom?

Fucidin har jag inte hört något om.

Microcid (som jag tycker är skitdåligt), zinkpasta, två sorters penicillin, alsolsprit (ska köpa alsollösning istället).. tvål och vatten.

Det började ju med att sonen fick det i höstas. Och tydligen kom det i kontakt med mig då. Han blev av med det efter en penicillinkur (tack och lov).. Medan jag har haft mitt sedan i början av oktober.

Är ju så rädd att sonen eller sambon ska få det också. Och jag vill inte ha det här längre. Jag orkar inte. Det är så psykiskt påfrestande.

Ah, ja, det är hemskt. Jag hade det i nästan halva ansiktet under ett par månader. Det var otäckt att märka hur annorlunda jag blev bemött.
Jag blev dock bra efter en penicillinkur, men huden var lätt rödfärgad och överkänslig där utslaget varit under flera år.

relan,
jag lider verkligen med dig. jag har ju "turen" att det bara sitter i armhålan. så jag kan dölja själva utslagen som kommer efteråt. men jag blir ju så trött att ha det, för när det väl spricker upp, så kan jag inte ens ha armarna nere. utan måste gå med dom i luften hela tiden.. förutsatt att jag inte börjar penicillinen.. för den har ju verkan. jag blir ju av med kopporna med hjälp av penicillinen, men så fort jag slutar med det, så kommer det tillbaka.

folk blir livrädd så fort de hör att man har det. plötsligt så ser de en med äcklad min.
man känner sig såå liten då

Hade svinkoppor en jul, dom fotona vill jag helst glömma! (i ansiktet)

Microcid hjälpte inte ett sk*t, och utslagen spred sig till könshåret!! Gick till läkare igen och fick Bactroban salva utskrivet, fungerade effektivt! Det är antibiotika i den så man måste ha recept. Kan vara så att bakterien är resistent mot den antibiotika du redan provat.

Emellan insmörjningarna kletade jag på med bisalva som mjukade upp alla skorpor så att de gick att tvätta bort. Därefter smörjde jag in med krämen.
Var extremt noggrann med handhygienen, men det vet du säkert redan, och ha din egen handduk som du byter ofta.

Jag tror inte att du måste sluta raka dig under armarna för alltid, men du måste ge bacillerna en chans att försvinna HELT. Se till att du inte rakar dig så länge huden inte är helt hel. En rodnad och "ärr" kommer du förmodligen ha ett bra tag efter, men mina försvann iaf helt sen (någon månad?)

Blev en liten novell det här, o det är inte säkert att samma sak hjälper dig...men jag lider med dig, vet hur envisa dom kan vara och hur man bara vill försvinna!!!
Om sambon inte fattar hur jobbigt det är kanske det betyder att han inte tycker att du är lika äcklig som du tycker i alla fall..

Lycka till!!!!

Fråga om Fucidin då. Det är receptbelagt och vissa läkare skriver inte ut det för att det har överanvänts men det hjälpte min dotter i alla fall.

usch lider med dej:( Vet hur det känns fick det i somras helt plötsligt! Först 1 gång som försvann av tvätt med alsosprit,sen tog det en vecka sen fick jag det igen och hur mkt som helst på insidan av låret och bak på skinkan hade så fruktansvärt ont kunde knappt gå.....de blev inflammerade och super stora varje kopp var som två femmor...gick til VC och fick utskrivet Heracillin och fortsättning med alsosprit och det försvann på ett par dgr och har sen dess inte fått!

Känner med dej verkligen och hoppas verkligen det går sin väg:)
Kram till dej