Så blev man "dumpad" igen!

Och jag försöker inte bara säga emot utan jag säger bara vad jag tror och vad jag sett!

Det är det,det spelar ingen roll hur jag beter mig,alltid är dt nåt som de inte tycker stämmer,känns rätt bla bla bla!

Så att avslappnad eller spänd,har inte funkat!

Inte kk jag syfta på kanske! eller nån för en kväll för det är inga problem!

Ja jag vet inte! Ärligt talat så känner jag mig helt matt just nu! Så trött på att bli dissad,alltid den som blir dissad,jag kan typ ligga o nästan höra hur han dumpar mig,säger att det inte funkar osv och så blir det så,försöker släppa de tankarna för de har ihjäl mitt liv! Det är så tärande,varför duger jag inte i deras ögon?

Jag börjar nästan tycka illa om mig själv på riktigt för att jag kväver folk,så krävande med min jävla osäkerhet,frågor som har ihjäl bakterier tom!
Typ,vill du verkligen ses igen? hur känns det,hur känner du? mår du bra vad tänker du på? jag är verkligen helt cp och borde spärras in!

*Gråter* jag har verkligen fått nog,känner att jag börjar få knäpp för på nåt sätt så blev det nästan för mycket! Trodde ju på nåt sätt att det kanske skulle funka den här gången,om jag bara hade varit trygg o normal så kanske det hade funkat!

Åhhh jag är så arg,ledsen och frustrerad!

Ja eller hur!

Var en kille som typ inte ville "dejta" mer för han sa,jag är inte lycklig! Hur bra kändes inte det då? alltså att jag var så oglad att jag gjorde han deppig!

Den sista killen sa,det är nåt som fattas vet inte vad! skitsnack tror jag!

Som får de att skratta? jag är faktiskt inget underhållningsprogram,jag kan inte charma de jämt heller för den delen,jag har också mina dagar! fast jag verkar ha "mina dagar" oftare än andra!

Anonym (xx) skrev 2008-11-24 15:23:15 följande:

Jobbade du med dig själv då? För det verkar som att även om man träffar rätt person så kan man skrämma iväg han genom att vara/bete sig osäkert eller kväva personen på det sättet!

Så på nåt sätt så träffar jag typ alltid nån när jag är nästan pank och verkligen inte kan hitta på nåt skoj!
Så typiskt!!

Jag skulle kunna köra med att vara helt känslokall eller typ vara distansera mig men då är jag inte mig själv,inte heller när jag är för på och ställer massa jobbiga frågor så vem är jag? hur hittar jag balansen? hur får jag en chans till? är det kört? är han glad över att det är över? kommer jag sluta som ett jobbigt minne bland alla sina minnen?
Finns så många frågor och så många svar men vilken är rätt?

Åhh jag gör bort mig om och om igen!
Jag såg verkligen fram emot att träffa han igen,faan!

Åhh jag dör!

Känns som att det är en sån dag när man skulle kunna skriva ett sånt där"jag ger upp livet brev" inte ens det klarar jag av!

Humor kanske jag har men det hjälper inte!

Nä om bara fler kunde komma med ideer och tankar eller tips kanske,jag kanske låter jobbig men ni kanske inte vet hur det känns,sitter där med familj och har nån som tycker om er även när ni är på dåligt humör!

Jag har inga vänner,inget socialt liv alltså,skulle vilja prata med nån så det här verkar vara enda sättet!
Med min familj kan jag inte ens diskutera för de tycker bara det är lyxproblem och har en bestämd åsikt om nätdejtning,de säger bara: sluta leta så ska du se att han dyker upp när du minst anar det! Yeah right,2år senare så sitter man där som ett fån och känner mig som svarta änkan fast utan en död make!

Sen är det faktiskt ett problem till,eller 2 stora problem!

1: jag har stora bröst,väldigt stora! Jag kan inte slappna av i sängen och typ inte ens visa mig naken för det är ingen vacker syn och sen om vi bara ska ligga o mysa,sova över så ligger jag alltid med behå för ja,jag känner mig aldrig bekväm och det märks,och det förstör och det suger!

Sen är det så att jag faktiskt Kan ha roligt själv,jag trivs med mig själv men jag börjar sakna nån,nåt en partner,jag vill ha närheten som bara ett bra förhållande kan ge och det är inget man köper på konsum! Saker börjar gå åt skogen när jag träffar nån för då känner jag typ att jag får inte sabba det här nu,nu måste det funka,hur ska jag göra bla bla bla och så blir det så här!

Det är så komplicerat!

Tack tack! Du har verkligen kommit med bra ideer och tips! Jag vet bara inte om jag orkar ens,fan vad det suger att leva ibland!

Jag antar att det här går över och nån månad senare så sitter jag här igen med skitmusik i hörlurarna och tårar i ögonen men kanske för att jag är hungrig,hellre det än att träffa nån kille igen,att jag inte lär mig, åhh jävla mas alltså men jag är inte så road själv av det här heller!

Nu fick man ett sms iaf,typ allt gick så fort,fatta inte vad som hände och varför det kändes fel plötstligt! Nää vad fan svarar man? det är lungt. Skit på dig snorunge kanske.. Ähh det får gå över det här!

jag har inboxat dig:P