vad gör ni andra föräldrar med era barn som inte äter???

Ett av mina barn har inte heller gillat att äta. Började gå bättre nångång när hon fyllde 4? Hon har aldrig velat smaka på mat heller, utan har bara ätit de saker hon velat äta : ris, ibland potatis, pasta, korv, köpta köttbullar, paneringen på fiskpinnar... Frustrerande, men hon har inte varit liten för det, har följt sin kurva och är kraftigare än storasyster som äter som en häst... Vi har bara försökt att strunta i det, och nu äter hon bra.

Men det är klart, går de inte upp i vikt osv är det ju en annan sak...

Min kille är likadan, det är ju så frustrerande. I lördags åt han frukost( det enda han äter bra), 1½ köttbulle till lunch och 2-3 fiskbullar med lite ris till middag. Han har ätit bra förrut det här började han med för ca 2 veckor sen, jag har inge tålamod att sitta och truga med maten varje dag, blir så arg tillslut. Ser gärna om nån har nåt bra förslag på vad man kan göra..

Vi låter honom vara. Jag är nojjig över maten då han matvägrade när han var liten i 5 veckor och det tog hårt på mig. Jag vill att han ska äta och kan ibland tjata, för mycket och det hjälper inte alls. Vill han inte ha mat får det vara tills nästa mål. Konstigt vad lite han kan leva på och ändå ha energi till 1000. Vissa dagar däremot kan han äta som en häst och jag blir överlycklig och tror att det vänt för att dagen efter vara tillbaka och peta i maten. Han vill inte ens försöka smaka på maten som serveras.

Jag var likadan när jag var liten, väldigt pipplig med maten och det var inte förän jag blev äldre (vuxen) som jag började smaka på alla maträtter.

Att bli frustrerad och arg gör oftast saken värre.
Min yngsta är oxå lite kinkig på maten. Hon är bara 6 mån än så länge men vägrar annat än gröt och välling. Hon åt en hel liten burk puré ett tag (började med smakisar av puré när hon va 4 mån) men sen några veckor tillbaks vägrar hon äta puré. Spelar ingen roll vilken sort vi kommer med så biter hon bara ihop o tittar bort, inte ens biffstroganoff äter hon längre och den gapade hon jättestort åt och blev arg om hon inte fick maten tillräckligt fort.

Hon hade dessutom gått ner i vikt nu när vi va på bvc och vägde sist. Jag fick rådet att ge henne det hon vill ha, byta ut ersättningen mot välling lite fort (vilket vi gjort nu), inte truga eftersom det kunde få motsatt effekt, och inte bli frustrerad. Barnet känner väldigt lätt om man är frustrerad och därför kan det äta mindre bara pga det.

Dottern på 3½ har aldrig ätit normalt. Det din son äter på 1 dag får min dotter i sig på kanske 3-4 dagar.

Så länge han ändå äter vällingen och håller vikten så görs det inget. Börjar han tappa på kurvan så bör du eller bvc försöka kolla honom på sjukhuset för ev. allergier eller andra sjukdomsförklaringar.
Undertiden så serverar du mat som vanligt och gör absolut ingen scen av att han inte äter. ingen vikt bör läggas vid mängden mat han stoppar i sig, även om det är åt det positiva hållet. Prata då hellre om maten som varm, kall eller dess smaker.
Servera mat han gillar, även om det bara blir korv o potatismos i 2 månader så är det bättre än ingenting.

Har en liten dotter som också är dålig på att äta periodvis och det är så frustrerande. Hon äter ungefär var fjärde timme och vill inte ha något däremellan, typ mellanmål. Sen gör inte det lättare att hon är allergisk mot mjölk.
Hon är väldigt petig i maten och tycker inte om så många olika saker.
Bvc är av den idén att man ska fortsätta erbjuda olika, men jag har ju gjort det. Känns som att jag har lagat varenda maträtt och provat. Men för mig känns det bättre att hon äter även om det blir riktigt enformigt. Det som alltid går hem är välling, gröt och pasta/kalkon (sen mängden är väldigt varierande).

Försöker att inte truga utan vill hon inte ha så låter vi det va. Det svåra tycker jag är när ska hon få mat igen efter att hon har vägrat?

Jag tycker heller inte det låter jättelite... har en matvägare, 3,5+ och det kan vara vad hon äter på en dag också - en lite sämre dag . Kanske äter han lite frukt också under dagen?

Då vår dotter är liten och har en åkomma som starkt hänger samman med matintag och mår dåligt av att inte äta, försöker vi få i henne mat varje dag och regelbunden mängd. Jag tror inte man behöver stressa mer det om barnet mår bra i övrigt och går upp i vikt. Ví önskar vi bara kunde släppa matvägraren men det påverkar hennes allmäntillstånd och humör för mycket. Vi gör så att vi avdramatiserar måltidsituationen och smyg/stöd-matar i soffan framför barnprogram. Det blir på så sätt en mysig och lugn stund ihop och hon får dessutom full föräldrafokus en lite stund (har en lillebror också).

Lillebrorsan kan vi bara släppa när det gäller maten. Han äter mycket, glatt och varierat och några dagar lite så klart men det är så skööönt!

Överhuvudtaget satsar vi dock på "slappare" måltidssituationer, en köttbulle i handen vid legolådan, maten i tv-soffan osv. Inte i hela huset, bara i köket eller tvrummet, så även om det låter oredigt är det faktiskt en rutin för våra barn!

Om han sover bra och går upp i vikt och inte verkar ha lågt blodsocker, kan ni nog släppa det. Samma mat kan de äta läng. Variation, när det gäller små barn, kan ses över en vecka eller så. Kött en dag, pasta en annan, frukt en tredje. Ett tips från en dietist vi fick var att ge lite sött innan maten för att få upp blodsockret och orken att äta. Bra mellanmål och inte för mycket uthungring kan också vara bra för aptiten.

Vet hur deppigt och tråkigt det kan vara med falukorv hela veckan, maken är kock...

sonen äter all vår mat, dottern hmm lång väg att gå.

MEN; maken var matvägrare till han var åtta och se hur det gått !

Bästa är nog att inte oroa sig som sagt om han mår bra!

roligt du tyckte det lät bra! Jag tror en del tycker det låter lite hemskt med våra måltider...haha. men VI tycker det fungerar!

Att vi hjälper dottern så mycket med ätandet, beror på en kronisk förstoppning, att hon kan vägra mat i dagar och att hon blir irriterad och arg och ledsen utan mat samt ytterligare stopp i magen.

Lilleman får ju halka på vår slappare måltidstil men det har bara gynnat honom. Tids nog vill de äta som vi och där vi äter. Redan nu ser man att vår stora strävar men att hin inte riktigt orkar vara så stor. vi äter inte med dem på kvällarna heller för det blir för stressigt. för många barn är det nog bra att se hur maten äts och att de vuxna äter men det förutsätter en hållbar måltidsituation. Vår stora upplever bordet och situationen så stigmatiserad att hon blir jättejobbig. lillen, 16 mån är faktiskt mer ok vid bordet fast han kastar och kladdar och reser sig i stolen så man nästan tappar andan av förskräckelse för han har matglädje. Det är så sorgligt att dottern inte upplver det.

vilken bra tråd...

har en matvägrare på snart 21 månader och det är sååå frustrerande...

han äter välling på morgonen, men oftast inte mer än 100 ml... sen äter han lite smör + leverpastej/kaviar från en macka...

till lunch idag åt han 3 tuggor laxfilé

inget innan middagen... (som idag var BRA!!!)

det han äter utan att knussla är blodpudding, potatisplättar och fiskbullar... OFTAST... men det finns ju inga garantier...

inser när jag läser här att det inte år så illa, men jag tycker att det är jobbigt... han ser så glåmig ut...

trots allt så följer han sin mittersta kurva, så han får väl i sig det han behöver... kanske...

Jag vet bara att man ALDRIG ska truga el tvinga ett barn att äta. Det kan skapa matproblematik som håller i sig väldigt länge och det leder ju inte till en positv inställning till måltider.

Erbjud mat, låt dem ev ta själva och äta själva. Gör mat som du vet att han tycker om, kanske korvstroganoff, pannkakor, fiskpinnar, mos och korv osv.
Det är jobbigt men det går över men man måste ha tålamod.

Jag vill inte förminska ditt problem. Jag var lika orolig för mitt första barn som åt ungefär som ditt. Nu med trean är det värre. Han äter inte någon riktig mat över huvud taget! Är också 1,5 år. Han dricker lite sondnäring ur nappflaska.
Skillnaden mellan mina ungar är att han är den enda som inte följer sin kurva.

Håll koll på vikten och hur han mår. Tvinga aldrig. Gilla läget. Jag skulle tjuta av förtjusning om min åt så bra.....blir jätteledsen när jag ser de där ungarna som verkligen äter bra. De som du också säkert funderar över som kan sätta i sig huuur mycket som helst.

Hoppas att det löser sig för er för det är jättejobbigt, jag vet! KRAM

Min son är 1,5 och han är matvägrade i perioder. Beror dels på hans reflux, då reflux barn oftast har lite problem med maten pga uppstötningar de har. De tips som jag kan dela med mig är

* Erbjud absolut inte välling istället för mat. Oftast är det så att de barn som matvägrar har oftast föräldrarna givit välling istället och då löser man inte problemen, snarare de blir värre.

* Erbjud mat vid fasta tider, vill barnet inte ha så låtsas som ingenting. Ge inte barnet något annat utan vänta tills nästa mål.

* Prova de två övriga tipsen i 1 vecka, blir det inte bättre så skriv upp under 1 vecka hur barnet äter/dricker klockslag och mängd. (ge ingen välling istället för mat om barnet nekar mat)  Kontakta  en barnläkare för att utreda eventuella allergier eller andra problem som tex reflux. (BVC är inte så välutbildade i området om matvägrare och de kan sällan hjälpa till)

Vi hade det likadant.. Vi bytte till majsvälling (hans mage var uppsvälld) det hjälpte något.. Sen släppte det mer och mer när han kom till dagis.. Han åt inget på dagis i början.. men sen äter han allt där (förutom soppa) och det gör han INTE hemma..
Så det du skriver i TS att ditt barn ätit var en bra dag här hemma. Vi var även jättenoga med att välling gavs endast morgon och kväll (fuskade bara om han var sjuk)

men dagarna då han inte är på dagis så kan det vara likadant.. Är väl vi som lagar äcklig mat

Vår son, i dag 8, var en liten matvägrare... Då började jag ge honom det han ville i flera dagar tills han tröttnade och ville ha nåt annat... Om han ville ha korv med bröd så ficka han det i flera dagar, både till lunch och middag! Sen blev det spaghetti o köttfärssås, köttbullar o makaroner, mm, mm. Nu äter han nästan allt och gillar variation