• Anonym (Orolig)

    Klaustrofobi

    Hej!
    Är det någon mer här som har eller har haft klaustrofobi? Om ni haft, hur blev ni av med det? Ni som har, hur klarar ni vardagen?

    Jag har nog haft klaustrofobi så länge jag kan minnas, har alltid varit rädd för att åka hiss t ex. Men just nu är det extra jobbigt och det jobbigaste är att jag inte vågar låsa offentliga och andra "okända" toaletter. Jag har nu en dotter på 1 år och då förstår jag ju att jag inte kan fortsätta vara så låst av detta problem. Jag undviker massor av situationer, t ex äta på restaurang, resa, utflykter m.m. Och allt det är ju såklart sådant jag vill ta med min dotter på. Och bara en så enkel sak som att i framtiden gå till affären och min dotter blir kissenödig, vad skulle jag göra då?

    Hur fungerar det, kan man ringa till vuxenpsyk bara eller måste man gå via vårdcentralen? Vad kostar ett besök hos vem man nu får gå hos? Tar gärna emot alla slags tips och information.

  • Svar på tråden Klaustrofobi
  • Nyfiken gul

    rekommenderar kognitiv beteendeterapi (KBT) funkar kalasbra och väl värt varenda krona.

    ta kontakt med öppenpsyk där du bor så kan dom lotsa dig vidare.


    Victor född 10/6 - 2008- - vår älskade son!
  • Anonym (Orolig)

    Tack för tipset, KBT har jag ju hört ska vara himla bra. Vet du vad det kostar ungefär?

    Någon mer som vill dela med sig av erfarenheter eller annat?

  • Anonym (Orolig)

    Var visst ganska ensam om detta problemet. Och sökfunktionen fungerar ju inte, och när man söker på familjeliv på google så får man mest bara upp träffar där folk använder ordet klaustrofobi mer på skämt. Lite synd.

  • Anonym (Orolig)

    Jag har bestämt mig för att kontakta öppenpsyk för att få hjälp med detta.. Skulle vara kul att få kontakt med andra med klaustrofobi eller erfarenheter av det.

  • Anonym

    Hur har det gått för dig ts? Jag har samma problem och skulle så gärna vilja komma över det.

  • Anonym (Orolig)

     Jodå, jag har gått i KBT nu. Fick först en terapeut (psykiatrisjuksköterska är de egentligen) som var sådär, sedan fick jag en som var helt UNDERBAR, som jag fortfarande går hos ibland. Och jag kan ju säga att mitt liv blivt ganska så mycket förbättrat. Visserligen älskar jag inte direkt att åka hiss fortfarande, men det är inget jättestort problem för mig. Och jag kan åka hiss om jag verkligen behöver. Men nu klarar jag låsa de flesta toaletter! Nu kan jag åka iväg på utflykter, ta med barnen på fik eller bio, gå på restaurang, och allt annat som jag velat göra så länge.

    Det kan kännas oöverstigligt att bli av med en sådan här fobi, för man är SÅ rädd. Men det handlar bara om att "programmera om hjärnan". Min terapeut har gett mig massor av kunskap om HUR ångest och fobier fungerar och uppstår, hur jag kan hålla mig lugn i jobbiga situationer etc.

  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2012-02-11 19:25:44 följande:
     Jodå, jag har gått i KBT nu. Fick först en terapeut (psykiatrisjuksköterska är de egentligen) som var sådär, sedan fick jag en som var helt UNDERBAR, som jag fortfarande går hos ibland. Och jag kan ju säga att mitt liv blivt ganska så mycket förbättrat. Visserligen älskar jag inte direkt att åka hiss fortfarande, men det är inget jättestort problem för mig. Och jag kan åka hiss om jag verkligen behöver. Men nu klarar jag låsa de flesta toaletter! Nu kan jag åka iväg på utflykter, ta med barnen på fik eller bio, gå på restaurang, och allt annat som jag velat göra så länge.

    Det kan kännas oöverstigligt att bli av med en sådan här fobi, för man är SÅ rädd. Men det handlar bara om att "programmera om hjärnan". Min terapeut har gett mig massor av kunskap om HUR ångest och fobier fungerar och uppstår, hur jag kan hålla mig lugn i jobbiga situationer etc.
    Vad glad jag blev när jag hittade denna tråd. Jag har lidit av klaustrofobi sedan tonåren (minns inte exakt när det började) och är idag snart 50. Vissa saker har blivit bättre, jag klarar t ex av att låsa offentliga toaletter (om inte låset hänger på trekvart eller kärvar) vilket jag upplever som ett enormt framsteg och gjort att jag fått mycket större frihet. Hissar är fortfarande någonting jag i möjligaste mån undviker. Jag skulle aldrig kunna åka helt ensam i en hiss, ev. tillsammans med några jag känner. Min särbo kan jag åka hiss med om det inte finns några andra alternativ. Men oftast tar jag trapporna.
  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2012-02-12 00:49:54 följande:
    Vad glad jag blev när jag hittade denna tråd. Jag har lidit av klaustrofobi sedan tonåren (minns inte exakt när det började) och är idag snart 50. Vissa saker har blivit bättre, jag klarar t ex av att låsa offentliga toaletter (om inte låset hänger på trekvart eller kärvar) vilket jag upplever som ett enormt framsteg och gjort att jag fått mycket större frihet. Hissar är fortfarande någonting jag i möjligaste mån undviker. Jag skulle aldrig kunna åka helt ensam i en hiss, ev. tillsammans med några jag känner. Min särbo kan jag åka hiss med om det inte finns några andra alternativ. Men oftast tar jag trapporna.
    Låter ju som att du har gjort ett jättejobb på egen hand. Eller har du gått i KBT?
Svar på tråden Klaustrofobi