Vi transplanterade !

Bra iniativ carola att starta denna tråd! Att man inte tänkt på det själv

Jag blev njurtransplanterad 1991 (17 år sen den 14:e, vad tiden går ) på Sahlgrenska. Fick njuren av min morbror.
Låg kvar två veckor efter operationen.
Hade en liten avstötning ett par månader senare men efter det har jag mått bara bra.

Fick en son för två år sen och efter nyår planerar vi att skaffa ett syskon. Vi tvekade länge om vi vågade skaffa barn men min läkare sa hela tiden att det var helt ok och till slut bestämde vi oss. Fick havandeskapsförgitftning, vilket är väldigt vanligt när man är transplanterad, och njuren tog väl lite stryk då men efter graviditeten så fixade det till sig igen och den mår som den ska.

Marija79

Ibland undrar jag om läkare säger nej till att hans/hennes patienter t.ex. skaffar barn mer av rädsla för sitt eget rykte än för patientens hälsas skull. Att dom är så måna om att göra ett bra jobb och så att dom inte törs/vill låta sina patienter göra saker som kan innebära risker.

Jag fick också träffa en genetiker innan vi bestämde oss för att skaffa barn för att kolla om det fanns någon risk för att barnet skulle ärva min sjukdom. Dom gjorde ett arvsanlagsschema som visade sig att risken var mindre än 25% eller nåt sånt. Jag begärde sen när sonen var född ett ultraljud av hans njurar för att verkligen försäkra mig om att han var frisk. Och det var han

Tomcar1

Jovisst så var det. Verkligen skönt att inte behöva gå och vänta på en njure och därmed slippa risken att hamna i dialys. Fast strax innan transplantationen var mina värden så dåliga att de övervägde om jag skulle få dialys ett par gånger men som tur var slapp jag det. Jag är ju dock medveten om att jag med största sannorlikhet kommer att behöva det nångång i framtiden.

Är det inte så att den växer fast i vävnaden runt om eller så?
Ibland känner jag efter om min njure sitter där den ska, att den inte halkat ner eller så. Man är lite nojjig ibland .

Men när den verkligen sitter löst, som i ditt fall MS74, det låter ju inte så kul. Vad säger dom kan hända om den sitter löst?

Jag har valt att skänka mina organ både till forskning och donation. Sen om mina organ får doneras vet jag inte men jag utgår från att man har koll på det den dagen det är dags...

grapefruit73

Jag blev snittat när jag fick sonen. Men det var pågrund av förlossningsrädsla (hann inte ha något samtal om min rädsla eftersom sonen var tvungen att födas för tidigt). Har ett lodrätt snitt då de inte ville göra ett bikinisnitt av rädsla för att skära för nära njuren.
Var vaken under snittet.
Jag fick havandeskapsförgiftning i vecka 31 nånting. I vecka 32 blev jag snittat, så sonen är född ca 7 veckor för tidigt.

När (om) jag blir gravid igen så kommer jag med största sannorlikhet att få havandeskapsförgiftning igen. Men den här gången är man iaf förberedd på hur allt kommer att bli...

Jag äter sandimmun, prednisolon och azatioprin (typ Imurel). Hade samma doser under graviditeten som innan.

Appropå grape, det är pga av sandimmunen man inte bör äta sån (hur det är med grape och prograf vet jag inte då jag inte äter sådan).
Stjärnfrukt ska man också undvika har jag hört. Hur en sån nu ser ut??

Appropå ork. Jag har inte ork att arbeta/studera på heltid så jag har sjukersättning på 25%.
Synd bara att det ska vara så himla krångligt att söka. Varje gång måste man ha ett intyg från läkarn och så ska man själv fylla i femtielva papper. Och eftersom man har en kronisk sjukdom så kommer man ju inte att bli bättre. Så varför kan man inte bara intyga på en liten blankett att förutsättningarna kring ens sjukdom är oförändrade sen senast och så är det bra med det?
Fast det är klart, dom vill ju veta hur familjeförhållandena är också. Är vi fortfarande stödfamilj en helg i månaden? Är det fortfarande min man som gör den tunga biten av städningen osv osv. Dom ska nagelfara minsta lilla detalj i jakten på saker att uppge som anledning till att avslå ansökan???

Tur iaf att man inte behöver göra en ny ansökan varje år iaf.
ByråkratSverige!

tomcar1

Ví har varit kontaktfamilj i några år och innan jag fick sjukersättningen (och bara hade sjukpenning) så var det jag som stod som inkomsttagare för detta (men vi delade dock på ersättningen vi fick såklart ) för att jag hade sämre inkomst än maken och på så sätt så var det bra för min framtida pension. Men när jag blev beviljad sjukersättning så var vi tvungna att göra som så att det var maken som fick stå som betalningsmottagare så att säga. Jag fick ju inte ha en inkomst på mer än 75%.
Har hört om dom där nya reglerna, låter ju jättebra. För som det är nu så får man ju inte jobba en procent för mycket. I somras jobbade jag på ett äldreboende. Min högsta önskan är att de hör av sig och frågar om jag vill jobba extra (så att man får in lite mer pengar (som fattig stundent) samt får in en fot i det yrke jag håller på att utbilda mig till. Men samtidigt så måste jag ju tacka nej om dom skulle ringa. Jag får ju inte jobba en dag, inte en timme ens typ.
Visst, man har ju sjukers. av nån anledning men samtidigt tycker man ju att det kan vara lite flexibelt. Har man en lugn vecka med pluggandet så kanske man har ork att jobba lite också.
Så det är bra att dom ska ändra på det där!

tomcar

Ja, men vilken tur då att dom inte är riktigt så petiga ...

Marija79

Ursh så trist!
Hoppas det ordnar sig! Kram

Jag äter azatioprin, som dom säger är det samma som imurel.

Tomcar

Härligt med utlandsresa. Hoppas du får en riktigt härlig semester!

Jag har aldrig fått remiss av min njurläkare för mammografi (dock har jag på eget intiativ genomgått en sådan).
Inte heller finns här regelbundna kontroller på hudmott. för att kolla efter ev. förändringar i huden. Man får själv hålla koll på om det dykler upp nåt misstänkt. (jag var på kontroll av ett konstigt märke i pannan nu i höst men då efter att jag själv berättat om den för min läkare).
Jag går på årskontroll en gång per år och det dom gör då är en sk omnipaque (eller hur det nu stavas). Annars är det blodprover, vikt och blodtryck var tredje månad.
Har ätit mina mediciner i 17 år.