Hejsan!
Jag hittade just den här tråden. Är levertransplanterad för 6 år sedan.

När jag läser om era krämpor förstår jag vilken tur jag har haft. Jag har inte drabbats av någon benskörhet alls och mina prover är så bra som man bara kan önska. Det känns nästan onödigt att gå på läkarkontrollerna eftersom att jag och min läkare inte har så mycket att prata om.

Finns det något de kan göra åt benskörheten. Kalktabletter, kan det hjälpa eller fungerar det mest i förebyggande syfte?

tomcar1 skrev 2009-01-03 20:41:08 följande:

Hej!
Jo, det är bra. De små grynen växer så det knakar

Jag har heller aldrig hört talas om att man skulle kunna få ersättning för ärret. Men jag är nog rätt dålig försäkrad ändå. Jag antar att inte hemförsäkringen täcker sånt
Dessutom är jag rätt stolt över mitt ärr...

Muti Me: Jag har ingen erfarenhet av flerorganstransplantation. Har "endast" genomgått levertransplantation. Men det är ju ändå samma ovissa väntan att gå igenom. Det är verkligen jobbigt att inte veta hur länge man ska behöva vänta och hur det kommer att bli efteråt.

Du efterlyste lite länktips. Kanske kan du hitta något här:
rfl-lever.se/sidor/lankar.htm

Hoppas att din väntan inte blir så lång!

Marija:
Fy, vad tungt. Livet är så orättvist. Jag har inga kloka ord att komma med, men jag tycker att du ska försöka tänka att detta är inget som är ditt fel. Med allt du går igenom kan ingen förvänta sig att du ska vara på topp hela tiden.

Hur gamla är dina barn? Har du förklarat för dem att du är sjuk och inte mår så bra?

Kram

Samma här! Undras varför hon har avregistrerat sig och varför alla inlägg där man nämner hennes nick tas bort? Skumt...

Multi me skrev 2009-02-24 16:39:05 följande:

Jo, jag var också rädd. Fast kanske mest i början. När jag hade väntat ett tag var det nästan som att jag förträngde det hela lite. Det kändes som något avlägset och overkligt. Att jag skulle gå igenom en så stor operation. Ibland tänkte jag förstås på det, och då kom rädslan tillbaka. Det var nästan så att jag funderade på att ringa och säga att jag inte ville genomgå operationen. Men samtidigt kände jag som du att detta var något jag ville göra för att gå vidare med livet, och dessutom hade jag säkert inte levt så länge utan transplantationen.

Hoppas att du nu inte behöver vänta länge till!