För oss singlar!
Hejsan allihopa!
Ansluter mej till denna tråden då jag blev singel eller snarare ensamstående i förgår.
En liten presentation av mej kanske!
Är 21 år. Har en dotter tillsammans med Fredrik (22 år) som just lämnat mej.
Vi förlovade oss dagen efter att vi fick veta att vi väntade barn. Då hade vi varit tillsammans i 3 månader (samt 4 månader 2 år tidigare). 9 månader senare fick vi Nicole. Och som i de flesta familjer med nyfödda så tärde detta på vårt förhållande. 2 gånger sov han hemma hos sin pappa för att tänka igenom alla sina tankar och för att komma ifrån för en stund. Detta efter att vi som vanligt bråkat.
Iförgår bråkade vi igen. Och det slutade med att han valde att lämna mej på riktigt. På Lillans 5-månadersdag...
Jag har gråtit å gråtit och åter gråtit. Vi har gjort upp att han ska komma hit varannan helg och de dagar jag har tvätttid, för att träffa Nicole.
Anledningen till att han lämnade mej var att han tyckte att allting hade gått för fort. Han var helt enkelt inte redo för att bli pappa. Men han vill bli redo så han kan ta ett större ansvar för Nicole än vad han palar just nu. Så vi får se vad som händer framöver.
Våra känslor för varandra har i alla fall inte förändrats.
Igår bad jag honom att komma och sova över. Jag är extremt åsk-rädd och det skulle bli ett sjuhelsikes oväder.
Han kom och åskan försvann. Men han stannade över natten. Tragiskt nog resulterade det i att vi hade sex. Båda ville.... Men nu inser jag att jag borde ha avstått. Men men... De är lätt att vara efterklok.
Så ser min historia ut så här långt!
